<strong>BELOS,</strong> det svenska ubåtbärgningsfartyget som har utrustning för exakt lokalisering av ubåtar på botten, var 1982 på väg att undersöka de bankande och skärande ljuden efter att kustartilleriet gett eld mot ”utträngande ubåt” i Hårsfjärden, men beordrades därifrån till ett rutinuppdrag. Olja och signalfärg flöt upp till ytan, men svensk militär avvaktade.

Underrättelseoperationen i Stockholms skärgård nu avslutad

Sverige har flera gånger blivit kränkt av andra nationer med ubåtar som tagit sig in på svenskt vatten. Det var också vad man misstänkte härom veckan. Debattören Curt Linderholm är pensionerad automationselektriker och yrkeslärare. Han har följt ubåtskränkningarna och dess olika turer sedan slutet av 1970-talet, läst flertalet utredningar, forskningsrapporter, böcker i ämnet och statliga utredningar samt debattartiklar i pressen. Här är hans syn på saken.
Amiral Bror Stefenson intervjuad i SVT vid Hårsfjärden 1982.
Amiral Bror Stefenson intervjuad i SVT vid Hårsfjärden 1982.

Efter en veckas spaningar har jakten på främmande undervattensföremål avslutats utan att något fysiskt föremål uppbringats av marinen. Detta förhållande är i sig inte anmärkningsvärt, vattenvolymen där operationen har pågått är avsevärd och även om landets sjöstridskrafter är av god kvalité, om än krympta, så är även motståndarens tekniska resurser avsevärda – annars skulle han inte ha gett sig in på ett så pass vanskligt företag i svenska innerskärgården.

Kränkningar har pågått sedan åtskilliga år tillbaka och under 1970- och 80-talet observerades och jagades vid flera tillfällen främmande ubåtar runt Sveriges kuster. Speciellt två händelser med ubåtar inblandade blev extra uppmärksammade.

I oktober 1981 blev marinen varse, tolv timmar efter grundstötningen, den sovjetiska ubåten U 137 stående på en grynna i Gåsefjärden i närheten av Karlskrona. Fartyget hade med tomma ballasttankar, tända lanternor och i fullt ytläge med en hastighet om 7-8 knop ränt på grund. U 137 är från köl till tornets överkant tretton meter hög och Gåsefjärden som mest nio meter djup, och till saken hör att fjärden är så pass smal att den 76 meter långa ubåten inte kunnat vända, utan att backa minst en gång.

Att ubåten inte hade där att göra behöver knappast påpekas, men frågan kvarstår; varför befann den sig på plats? Två teorier har framförts, spioneri alternativt dåligt sjömanskap, där det senare skulle bero på undermåliga instrument eventuellt kombinerat med fylleri. Med tanke på omständigheterna känns ingen av de två alternativen hundraprocentig, en tredje någorlunda tänkbar anledning saknas därför.

Vid tidigare ubåtskränkningar pekades Sovjetunionen rutinmässigt ut som ansvarig makt utan handfasta bevis, det räckte med själva kränkningen för att den gamle fienden skulle vara skyldig. Men med U 137 på grynnan var tidigare och kommande kränkningar bevisade, vilka som var vänner och vem fienden var skrevs i sten och gäller än i dag av massmedia att döma. Den gången, när U 137 satt på grundet, behövde marinen varken minor eller helikoptrar, ubåten så att säga angav sig själv.

USS Cavalla (SSN-684) var en av de amerikanska ubåtar som 1982 fick utmärkelse för utom­ordentligt mod under utlandsuppdrag.
USS Cavalla (SSN-684) var en av de amerikanska ubåtar som 1982 fick utmärkelse för utom­ordentligt mod under utlandsuppdrag.

Nästa speciellt uppmärksammade händelse ägde rum rätt precis ett år senare i Hårsfjärden, oktober 1982. Dramat vid Hårsfjärden inleddes fredagen den första, då två värnpliktiga i en transportbåt under cirka en minut iakttog, bara några meter från sin egen farkost, ett periskop som stacks upp tre decimeter över vattenytan. Under veckan gjordes fyra säkra observationer av hela ubåtstorn och periskop samt ett flertal elektroniska registreringar.

Utländska operationer under ytan behöver inte bara vara till för att kartlägga landets bottengeografi och fasta installationer, de kan lika gärna syfta till att testa landets försvarsförmåga samt påverka den allmänna opinionen i önskad riktning. Vid kartläggning är det önskvärt att ens närvaro är okänd, och ubåtar är konstruerade för att hålla sig dolda flera dygn i sträck under ytan. Skulle behov uppstå att syna de övre omgivningarna så har ubåtar i undervattensläge utrustning för att i förväg känna av om det finns båtar, fartyg och helikoptrar i aktuellt område. Periskop sticks därefter upp några få centimeter över ytan i skymning eller mörker under låg eller ingen fart så vita svallvågor inte uppstår, omgivningen filmas snabbt av och därefter tas periskopet ner igen. Även exakta GPS-positioner kan tas emot utan att varken torn eller periskop behöver blottas.

Annat är det vid test av försvarsförmåga och önskad opinionspåverkan. Här gäller det att det utvalda landets försvar, massmedia och befolkning kommer på fötter, vilket också blev resultatet vid Hårsfjärden 1982. Efter tidigare kränkningar och inte minst efter U 137, som dessutom visade sig vara kärnvapenbestyckad, var nationalitetstillhörigheten även fortsättningsvis solklar.

En sak var given – ubåten, eller ubåtarna, som det visade sig vara under händelsens gång vid Hårsfjärden, skulle tvingas upp och det svenska försvaret var på 80-talet betydligt bättre rustat för uppgiften än i dag. Inringningen och jakten på främlingarna drog igång med full kraft, under första veckan anfölls ubåtarna med 45 sjunkbomber och fyra minsprängningar skedde.

Två av minorna briserade oförklarligt, inga magnetiska indikationer hade gjorts som därförinnan skvallrat om ubåtsnärvaro. Ubåtar är robust byggda för att stå emot attacker, det som biter ordentligt är minor under eller detonationer i närheten som allvarligt skadar ubåten, torpedträffar eller batterier av sjunkbomber. Ubåtsnät lades ut och ett par befanns senare sönderklippta.

Carl Bildt, som sedan dryga gosseår varit intresserad av ubåtar och synnerligen av sovjetiska sådana, hade fått vatten på sin kvarn av U 137 året innan. Han var nu eld och lågor och deltog själv i jakten med kikare från sin svärfars skärgårdsö.

Det svenska försvaret kröp allt närmare ett avgörande och för motståndaren blev situationen desto besvärligare. När andra veckan av ubåtsjakten inleddes förbättrades dock läget till det bättre för inkräktarna – endast två sjunkbomber fälldes och två minor sprängdes under veckan innan jakten slutligen avblåstes. Låt oss titta lite närmare på hur det gick till.

Den svenska krigsmakten vid den tiden var organiserad på Kustartilleriet, som hade hand om minlinjer och kustartilleri, samt skärgårdsflottan med olika slags fartyg och sjunkbomber. De två vapenslagen hade separata befäls- och orderlinjer som så småningom gemensamt mynnade ut högt upp i den militära hierarkin.

Den instans som enligt försvarets organisation borde handha ubåtsjakten i Hårsfjärden var östra militärområdet, Milo Ö, med dess chef generallöjtnant Bengt Lehander, men det fungerade inget vidare. Milo Ö kortslöts och information och ordergivning tog istället en genväg mellan örlogsbasen/flottan, och försvarsstaben.

Försvarsstabschef var vice­amiral Bror Stefenson och i egenskap av högste officer gav han order om vad som borde göras och vad som inte skulle verkställas. Speciellt förtjust verkar vice­amiralen ha varit i eldförbud mot ubåtarna, sådana order gavs den 7, 11 och 12 oktober och skedde på direkt rekommendation till överbefälhavaren av Stefenson. Även den 13:e beslutades om eldförbud, med stor sannolikhet av Stefenson själv.

Att minor ändå sattes in den 7:e efter utbrytning genom ubåtsnät beror på att kustartilleriet vände sig direkt till Milo Ö som i sin tur kontaktade överbefälhavaren, vilken gav klartecken allt medan Stefenson var på väg till örlogsbasen i helikopter och därmed oförmögen att hävda tidigare beslut.

Efter egna tolkningar av eldförbudet ger chefen för kustartilleriets minspärr vid Mälsten, överstelöjtnant Sven-Olof Kviman, den 11:e order om eld mot utträngande ubåt. Detonationen får fönstren i Nynäshamn att skallra några kilometer därifrån.

Ubåten skadas och ligger under tolv timmar på botten. Hammarslag och skärande ljud 12-20 kHz och upp till 90 decibel som från vinkelslip uppfattas och spelas in på band. Ubåtbärgningsfartyget Belos som har utrustning för exakt lokalisering sätter kurs mot platsen, men beordras därifrån till ett rutinuppdrag i Hårsfjärden. Olja och ett gulgrönt färgpulver breder ut sig på ytan vid insatsen, till att börja med 20×30 meter för att sedan växa till 100×300 meter under drift norröver.

Forskningsprofessor Ola Tunander vid det internationella fredsforskningsinstitutet PRIO i Oslo skriver i sin mycket informativa bok Hårsfjärden att han har talat med US Navys underrättelsechef för Europa, kommendörkapten Robert Bathurst, och frågat denne vilken metod Förenta staterna använder för att lokalisera sina skadade eller sänkta ubåtar. Bathurst svarade att de släpper ut en boj som sänder signaler samt släpper ut ett gulgrönt pulver som kan lokaliseras från luften och tillade att ”sovjetiska ubåtar använder inte detta markeringsämne som avslöjar var incidenten ägt rum”.
Britterna använde vid den tiden ett lysande ljusgult alternativt lila färgämne som nödsignal. Svenska, norska, danska, och västtyska marinen använde färgfläckar att rikta attacker mot i samband med övningar men inte som nödsignal. Ryssarna använde raketer vid nödläge.

Stefenson är på plats den 12:e, tidigare beslutat eldförbud gäller, och under tiden förflyttar sig ubåten under missljud som också spelas in, ut mot internationellt vatten. Natten mellan 13-14:e beordrar Stefenson, utan att informera överbefälhavaren eller att låta frågan avhandlas av försvarsstabens avdelning för operativt genomförande, nytt eldförbud med minor. För säkerhets skull får överstelöjtnant Kviman på Mälsten order om eldförbud från fyra olika håll; från Stefenson, från Milo Ö, från örlogsbasen och från chefen från Stockholms kustartilleri, överste Lars Hansson.

Stefenson, som har högst rang, håller i trådarna och silar samtidigt inkommande information, inte minst till överbefälhavaren. Officerskåren är mer än övertygade om att Sovjetunionen ligger bakom kränkningarna.

Chefen för Stockholms kustartilleriförsvar, Lars Hansson, har uppgett att han trodde att vice­amiral Bror Stefenson samarbetade med ryssarna och tänkte släppa ut dem. I samband med det nya eldförbudet sade Lars Hansson till Kviman att ”Order är order. Men om ni får tecken på att något närmar sig minlinjen så ringer du mig direkt. Så får vi se vad vi gör då”.

Stefenson ringer i ett 25 minuter långt samtal till Kviman och påpekar att han måste godta eldförbudet. Därefter ringer ytterligare en officer till Mälsten för att övertala chefen för minspärren att lyda order. Klockan 23.00 ger mineringen utslag och dagen därpå skriver överstelöjtnant Kviman i sin tekniska rapport att det var sjätte mingruppen som gav indikering och ”Ubåten passerade precis öster om farleden [öster om det grunda området mitt i Danziger Gatt]”. Liksom minsprängningarna under den andra veckan så fälldes de två sjunkbomberna på uppdrag från kustartilleriet medan Stefenson från örlogsbasen gjorde allt för att minimera fiskdöd.

Närmaste kretsen som samverkade med den ledande Bror Stefenson under Hårsfjärdsdramat var även marinchefen, viceamiral Per Rudberg, samt kommendörkapten Emil Svensson, vilken blev Stefensons privata underrättelsechef då Milo Ö:s underrättelsegrupp följde militärområdet ut i skuggan på grund av Stefensons kortslutning av den givna ordergången.

Händelseförloppet vid Hårsfjärden gav upphov till en tagg mellan kustartilleriets och flottans officerare som höll i sig ett bra tag, och bland de officerare som pensionerats diskuteras fortfarande händelseförloppet. Utan tvivel hade Sverige då det begav sig resurser att tvinga främmande ubåtar till underkastelse, men så blev det inte då hög rangs hand ingrep.

Efter två mandatperioder med borgerliga regeringar vann Socialdemokraterna åter regeringsmakten 1982 och regeringen Olof Palme tillträdde mitt under dramat i Stockholms skärgård. Det finns inget som tyder på att regeringen Palme skulle ha varit mjuk i sin inställning till att betvinga ubåtarna med vapenmakt, istället var det försvarsstabschefen som undanhöll en velig överbefälhavare samt regeringen information och initierade det ena eldförbudet efter det andra.

Snart nog satte en förtalskampanj dock igång, där Palme satt i skottgluggen, han hade sett till så inkräktarna sluppit undan och han var undfallande mot den stora grannen i öster. Ropen på Natomedlemskap ljöd allt högre med hänvisning till Sveriges oförmåga att hantera ubåtarna, krav som Palme avvisade.

Palme hade genom sin speciella utrikespolitik, där allmän nedrustning ingick, triggat igång politiska motståndare och inte minst Förenta staterna som sedan Vietnamkriget var avogt inställda till Sveriges statsminister. I november 1985 nådde Palmehatet ny höjd i och med det så kallade officersupproret, där ledande marinofficerare riktade groteska anklagelser mot statsministern och landets regering. Till april året därpå var ett statsbesök i Sovjetunionen inplanerat, men dit kom aldrig Palme, han mördades som bekant i Stockholm ett par månader tidigare.

Efter en längre tids lugn på ubåtsfronten valde en ubåt helt nyligen i Stockholms skärgård, att i dagsljus gå i ytläge och låta sig fotograferas av civilister. Den följande insatsen från svensk sida blev så pass ansträngande och intensiv, att de flesta av marinens fartyg var tvungna att samtidigt, efter fem dygn till sjöss, söka hamn och där låta besättningarna vila upp sig några timmar för att sedan löpa ut ett par dagar igen. Efter en veckas underrättelseoperation mot främmande undervattenfarkoster i Stockholms skärgård avslutades så sökandet och en analysperiod ska nu ta vid.

En socialdemokratisk regering har nyligen efterträtt en borgerlig sådan som suttit två mandatperioder, och statsminister Stefan Löfven torde med undervattensaktiviteten haft ytterligare ett bekymmer på sina axlar att hantera.

Löfven med bakgrund i försvarsindustrin verkar inte lika nedrustningsintresserad och fixerad vid internationella konflikter som Palme, konfrontativa utspel och ställningstaganden lär dröja även om Palestinaerkännandet, som väntat på sin tur, väckt en smärre uppståndelse.

Löfvens regerings- och samarbetsparter i Miljö- och Vänsterpartiet däremot, är till sinnet försvarsfientliga och internationalistaktivistiska. Kanske har behov i och med detta uppstått att pröva den svenska regeringens lödighet och samtidigt mota opinionen åt rätt håll.

Varken marinen eller regeringen har denna gång pekat ut främmande makt som ansvarig för undervattenskränkningen. Men Carl Bildt, vars hela karriär byggt på inträngande ubåtar, vet naturligtvis, och i Dagens Nyheter den 24 oktober säger han att ”Ryssland misstänks självklart, går tillbaka på de erfarenheter vi har från 1970-tal, 80-tal och början av 90-tal”. Någon djupare analys än ett visat ubåtstorn behöver inte denna aktivist. Och ropen efter Nato tar ny fart.

Slutligen, ubåtsbesättningar oavsett vilket land de kommer från är vältränade för sin uppgift, under uppdrag och realistiska övningar visar de både tapperhet och sinnesnärvaro.

Ett erkännande från sitt land blir därför helt naturligt och bara för att ta exempel på måfå kan nämnas att Förenta Staterna belönade följande ubåtar med utmärkelser för utomordentligt mod under utlandsuppdrag 1982; USS Parche, USS Puffer, USS Cavalla, USS Permit, USS Batfish, USS Bergall, USS New York och DSV 3 Turtle. För fyra av dessa har uppgetts att de utförde sina operationer under hösten samma år.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Ryssland bygger och testar sin första fotolitografimaskin

Ryssland bygger och testar sin första fotolitografimaskin

🟠 UTRIKES Är Ryssland på väg att ge sig in i kapplöpningen inom halvledartillverkning? De amerikanska sanktionerna är kännbara eftersom avancerade halvledare behövs i allt från konsumentprodukter till avancerade vapensystem. I maj tillkännagav landet att man utvecklat sin första fotolitograf, en maskin som används vid tillverkning av integrerade kretsar och halvledarenheter. Maskinen, som för närvarande kan tillverka chip med storlekar upp till 350 nanometer (nm), testas nu, meddelade vice industri- och handelsminister Vasilij Sjpak.

Läs även:

Du förtjänar sanningen

Du förtjänar sanningen

🟠 LEDARE Massmedier granskar inte längre makten. De är numera en integrerad del av etablissemanget och deras roll är inte längre nyhetsförmedling av sanningen utan att skapa och styra det politiska narrativet. Oavsett deras påstådda politiska olikheter har de enats och ställt sig på samma sida i de viktigaste av frågor.

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

🟠 OPINION: IURIE ROSCA Moldavien är trängt mellan öst och väst, Ryssland och Nato. När fronten i Ukraina flyttar sig västerut och ser ut att krackelera på allt fler ställen ser debattören Iurie Rosca ett hot mot att stridigheterna spiller över på hans eget land, Moldavien, där en del redan kontrolleras av ryska ”fredsbevarande” trupper. Men samtidigt är Putin överraskande undfallande i vissa frågor och har till och med lovat att inte angripa led¬ningen i Kiev. Varför? undrar Rosca, och menar att det finns starka kraf¬ter som tjänar på att kriget drar ut på tiden och till och med utvidgas.

Trollfabriker och medias trollsång

Trollfabriker och medias trollsång

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Det är bråda tider just nu. I massmediernas redaktioner springer journalister runt som yra höns och kacklar gemensamt: ”Trollfabrik, trollfabrik, trollfabrik.” Artikel efter artikel pumpas ut om det vagt definierade men påstått allt mer överhängande hotet mot samhället som Sverigedemokraterna menas utgöra. Men få verkar se var den verkliga trollsången kommer ifrån.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Bob Dylans syn på världen, sedd genom låttexter

🟠 BOKRECENSION Stjärnorna är också fans. Även de tittar upp mot sin stjärna och drömmer. Så här på ålderns höst (han fyller 83 i år) har Bob Dylan skrivit sin tackbok till några av de som inspirerade honom till att bli vår tids störste låtskrivare. Bob Dylans betydelse för modern kultur går knappast att överskatta, han har beskrivits som ”den som gav popmusiken en hjärna”. Förutom otaliga skivor har han även givit ut en del böcker. Denna den senaste är, precis som självbiografin Chronicles, Volume one (2004) skriven i en fri och associativ stil genom vilken Dylan ofta ger fritt spelrum åt sin fantasi.

Varför är det tabu att tala om Swexit?

🟠 BOKRECENSION Varför var vänstern på 1990-talet skeptisk till EU:s föregångare EG medan de borgerliga var entusiastiska, och varför är det främst högermänniskor som idag ifrågasätter EU? Carl Albinsson, själv tidigare moderat och öppen anhängare av EU, granskar i sin bok Varning för Swexit! Högerväljarnas kluvna syn på EU opinionens svängningar och ger de borgerliga råd för hur de ska undvika den Swexitdebatt som deras väljare vill ha.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Svenskdroppar – dunderkuren från örtriket

🟠 HISTORIA Svenskdroppar, som även är känd som Schwedenbitter, är en örtkur som utvecklades av de två svenska läkarna Klaus Samst och – sannolikt – Kristian Henrik Hjärne på 1700-talet. Den här tinkturen populariserades på 1900-talet av Maria Treben. Svenskdroppar innehåller flera olika örter och sägs hjälpa mot olika sjukdomar och krämpor.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.