Den 12 februari skriver Annika Strandhäll, som presenterar sig som ”Socialförsäkringsminister, Socialdemokrat, feminist”, på sin twitter:
Det som sker i Ungern är alarmerande. Nu vill Orban att fler ”äkta” ungerska barn föds. Politiken osar 30-tal och som högerpopulist behöver man skapa dimridåer för vad den här typen av politik gör med den självständighet kvinnor kämpat för.
Den liberala debattören Sofia Nerbrand tar i ännu mer i ett inlägg i Sydsvenskan den 11 februari:
Nu går skam på torra land […] Förutom att det är stötande att staten letar sig in i livmodern är tankefiguren att det behövs just fler ungerska barn farlig. […] Och Viktor Orbáns uttalade mål är att det ungerska folket ska bli större med hjälp av vita ungerska telningar – inte invandrare. Att detta tankegods nu lyfts och närs i Ungern är rakt av osmakligt.
Vad är det då som det hela egentligen handlar om, som är så ”högerpopulistiskt” och ”osmakligt”? Aftonbladets ledarskribent Pernilla Ericson stämmer den 11 februari in i den bisarra kören, och förklarar lite närmare vad hon reagerar på:
Ungerska kvinnor som föder fyra barn eller fler ska aldrig mer behöva betala inkomstskatt, lovade landets premiärminister Viktor Orbán i sitt årliga tal till nationen. […] I Europa föds färre och färre barn, och lösningen i väst är migration, beskrev Orbán situationen, med slutsatsen: ”Vi ser inte bara till antal, vi vill ha ungerska barn. Migration är för oss att ge upp.” Så talar en invandringsfientlig högerpopulist som vill hålla kvinnor vid spisen, med ett budskap som ger obehagliga associationer till 1930-talets Tyskland.
Dessa kvinnor, som inte tycker att ungrare ska föda ungerska barn, ser sig säkert som antirasister. Nerbrand har till exempel arrangerat många kippavandringar i Malmö. De verkar dock helt blinda för att det de nu ger uttryck för är bland det mest rasistiska man kan säga. Tänk er bara att byta ut ”ungrare” mot till exempel somalier, samer eller judar. Det skulle naturligtvis vara otänkbart att förvägra dessa etniska grupper att prioritera födande av egna barn för att bevara sitt folk.
Varför är det då just de europeiska folken som dessa falska antirasister tycker att det är riskfritt, ja rätt och riktigt, att trampa på? Faktum är att alla andra folk och etniska grupper har bestämda uppfattningar om sig själva och vad som är deras identitet. Men just när det kommer till de europeiska folken har detta blivit ett tabu.
Det har inte alltid varit så. Så sent som 1965 sade statsminister Tage Erlander, apropå raskravallerna i USA: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.” Men sedan har något hänt.
I dag är det inte bara tabu att prata om europeiska folks rättigheter, det är även fritt fram att rikta direkta angrepp på folkens själva existens. Det är bara ungrarna som kan föda fler ungerska barn – vem ska göra det om inte de själva. Att kritisera att de vill prioritera detta i sin familjepolitik är synonymt med att önska detta folks utrotning.
”Retorik och politik som premierar det egna folket och stänger ute andra ska inte ha en plats i dagens Europa”, avslutar Pernilla Nerbrand sitt inlägg, som vill att Ungern precis som Sverige ska byta ut sitt folk mot migranter från tredje världen. Men det hon kräver av Ungern är inget annat än ren och skär förintelsepolitik. Och införandet av något sådant, Pernilla, kommer vi aldrig att sluta bekämpa, vare sig det är i Sverige, Ungern eller något annat land.
