Nya Tider breddar åsiktskorridoren

Nyligen sade Staffanstorps moderate kommunalråd Christian Sonesson till Nya Tider att ”M och SD har utrymme och skyldighet att närma sig varandra” (se NyT v.43/2020). Det hade inte kunnat hända för några år sedan och är verkligen ett tecken i tiden. Samhället förändras och det förändras i vår riktning – en demokratisk riktning där åsikter kan ventileras och samhällsdebatten blir levande.

Detta är själva grunden för vårt arbete med Nya Tider, och det är den förhoppning som prenumeranterna lägger i sitt stöd till vår tidning. Att en röst för sanning och frihet är starkare än tusen röster som ljuger.

Nya Tider har lyckats bryta igenom flera till synes orubbliga tabun i Sverige. Det första var när tidningen år 2013 kvalificerade sig för statligt presstöd. Det gick ett ramaskri genom kulturvänstern, som vant sig vid att presstödet är till för att hålla deras egna utdöende sekter under armarna. Det blev mycket publicitet kring detta – och bra reklam för att det finns alternativmedier som motsäger den statliga propagandan.

Det stora genombrottet kom med Bokmässan i Göteborg år 2016. Det blev en följetong, och den 22 september 2017 pub­licerade tidningen Resumé en artikel med rubriken ”Bokmässan – 400 dagar av kulturdebatt och krishantering”. Även om det inte heller stannade där, utan fortsatte med omfattande uppmärksamhet år efter år, satte det fingret på etablissemangets vilsenhet inför hur man skulle hantera Nya Tider. I 400 dagar hade man trätat om huruvida det var rätt att låta Nya Tider medverka precis som hundratals andra medier, eller om man hellre skulle låta masken falla och visa att yttrandefriheten bara är på låtsas.

Det blev en enorm oreda i de politiskt korrekta leden, speciellt bland de vanliga journalisterna längre ned i hierarkin som ändå någonstans trodde på idén om yttrandefrihet. När DN:s chefredaktör Peter Wolodarski i direktsändning skällde ut SVT:s programchef för att man låtet undertecknad vara med ett par minuter och säga några sanningens ord, var det många som chockades. Avhoppen från de politiskt korrekta leden till alternativmedia har ökat efter det.

I samband med uppståndelsen var det någon som sade att de politiskt korrekta journalisterna inte främst är rädda för Nya Tider, det är sina egna kollegor de är skräckslagna för och vad dessa ska tycka om de inte tar tillräckligt tydligt avstånd.

Det förhåller sig på liknande sätt med moderaters och kristdemokraters relation till Sverigedemokraterna. Då och då kommer en försiktig trevare, varefter vederbörande tvingas göra avbön. Det har i perioder varit pajkastning mellan etablissemangets partier med beskyllningar om vem som råkat ta ett kliv i SD:s riktning eller rent av haft ett förslag som liknar SD:s.

Men tiderna förändras. Idag är det allt fler som öppet står för att Sverige behöver en regering med SD som samarbetsparti. I detta nummer har vi en artikel om hur både Moderaterna och Kristdemokraterna kopierar punkter i SD:s program. De erkänner ännu inte att det är från SD idéerna kommer, men det är ett naturligt nästa steg. Ett sådant erkännande av Sverigedemokraterna öppnar i sin tur för nya aktörer som kan driva på utvecklingen i en Sverigevänlig riktning ännu kraftfullare.

Debatten flyttas äntligen till att handla om väsentligheter. Från att diskutera skatt på plastpåsar, andelen svarta medarbetare på Sveriges Radio och annan symbolpolitik som bara resulterar i slag i luften, kan vi nu – och det har redan börjat – diskutera verkliga lösningar som att låta kriminella avtjäna straffet i sina hemländer, låta föräldrar vara ansvariga för skadegörelse och andra brott som deras barn begår, fördubbla straffen för gängbrottslingar och sänka ribban för utvisning.

Detta är mycket glädjande att se och jag vill tro att Nya Tider har varit med och bidragit till denna förändring. Vi glömmer aldrig att vår insats inte hade varit möjlig utan stödet från våra läsare och prenumeranter. Ni ska ha ett enormt tack!