För en tid sedan var jag på begravning i Överkalix. Min moster, född 1932, hade avlidit som den sista av nio syskon. Hennes föräldrar, som varit mina morföräldrar, byggde sitt hus på en tomt med egen skog och fiskevatten. Hon stannade kvar i föräldrahemmet för att ta hand om de gamla till det jordiska livets slut. Så hon gifte sig aldrig och fick inte heller några barn.
På 1940-talet hade Överkalix 11 000 invånare. Nu var det bara 3 000 kvar och jag såg betydligt fler rollatorer än barnvagnar på gator och torg, samtidigt som ortens framtid bestod av klungor med unga män som hängde i gathörnen och pratade med varandra på arabiska. Det var, kort sagt, en bild av den demografiska utvecklingen i Sverige från efterkrigstiden fram till våra dagar.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
