Skip to Content

MICAELA RAMQVIST, född och uppvuxen i bygden, brukade ibland vikariera på äldreboendet som ligger ett par stenkast från hennes hus. Hon är orolig för hur det ska bli när den lilla orten plötsligt blir hem åt upp till 120 asylsökande, och vet inte om hon ska våga släppa ut barnen ensamma längre. Foto: Christofer Gustafsson

Äldreboende blir asylförläggning: NyT intervjuar Lerbäcksbor och anhöriga som kämpat för åldringarnas rätt

Trots att ortsbor erbjöd sig att köpa vårdhemmet för att driva det vidare, valde Askersunds kommun att sälja hemmet till en företagare som ska tjäna pengar på att driva asylförläggning där åt Migrationsverket. Många på orten är upprörda och känner sig överkörda.

Publicerad: 19 november, 2013, 15:29

  • Svenska

Läs även

I den veva som beslutet om nedläggning fattades var det bara senildementa som bodde kvar på Lerbäckshemmet.

– Hur kommunen gjorde mot de gamla är ofattbart, säger Manuel Lopez, en av de drivande bakom proteströrelsen, till Nya Tider.

Manuels mamma Josefa hade flyttat in på Lerbäckshemmet i februari 2012, och då han fick besked om att det skulle stängas bara ett par månader senare blev han upprörd över hur kommunen agerade. Tillsammans med andra bildade han en anhöriggrupp och bestämde sig för att ta strid mot nedläggningen av demenshemmet.

– Jag kontaktade diverse doktorer och professorer som var kunniga i geriatrik, och fick beskedet att det inte är bra att flytta dementa personer, varav en del var i sina sista år. Jag hade diskussioner med kommunen och förklarade för dem att jag inte tänkte flytta min mamma för andra gången på några månader.

– De bodde i en mycket fin lantlig miljö där det var lätt med utevistelse och så, och nu ville de flytta dem till ett boende i Askersund där de skulle få bo på övervåningen. Jag visste mycket väl att de som bodde där aldrig skulle få komma ut till någon trädgård mer. Det finns bara en innergård och det saknas resurser för att personalen ska kunna gå ner med dem dit. Jag känner personal som jobbar där, jag har mitt kontor i närheten, så jag vet hur det är, de bor i en korridor och har inga möjligheter att komma ut.

Manuel Lopez.

Manuel Lopez.

– Så jag talade om för kommunen att ”aldrig i livet”. Vi bildade en anhöriggrupp, vi kontaktade en advokat och försökte ta strid. Sedan började de hota med att de inte skulle leverera varm mat, att de kanske inte skulle leverera någon mat alls, att de skulle dra in personal…

NyT: Vilka var det som hotade med det?
– Det var socialchefen till exempel, hon började att ”vi kommer att stänga ändå, även om ni inte flyttar”. Jag sade till de andra i anhöriggruppen att de inte skulle lyssna på det där, att de aldrig skulle göra verklighet av det. Det finns inga möjligheter att göra så i Sverige, att inte leverera mat till demenssjuka personer.

I den här vevan fick proteströrelsen lite uppmärksamhet från massmedia, bland annat var TV4 Örebro där och filmade. En namninsamling startades också och fick på kort tid in över 1 300 namn, vilket är 12 procent av invånarna i Askersunds kommun och mycket väl kan vara en majoritet av dem som bor i området runt Lerbäck.

– Men kommunstyrelsen lyssnade ändå inte, fortsätter Manuel. Och de andra anhöriga lät sig skrämmas när de drog ner på personalen. Jag vägrade, jag sade fortfarande att ”jag kommer aldrig att flytta min mamma en trappa upp i ett demenshem som ni själva flera gånger sagt inte är lämpligt för dementa”.

Till sist var det bara Manuel som inte gett upp inför kommunens hot och påtryckningar. När hans mamma var ensam kvar på hemmet blev situationen ohållbar.

– Alla flyttades så att det till slut bara var mamma som bodde där helt ensam. Då började jag söka efter ett nytt boende åt mamma och hittade till slut ett som påminde om Lerbäck, där hon hade lätt att komma utomhus och kunde känna sig hemma.

– Det slutade alltså med att alla flyttade. Vi sade då till ordföranden i kommunstyrelsen att ”hoppas att ni inte säljer till Migrationsverket eller så”, och han svarade att ”nej, nej, det gör vi inte”. Men nu har de ju sålt till en sådan där som ska göra pengar på Migrationsverket och driva asylförläggning.

KOMMUNPOLITIKERNA SVEK SINA LÖFTEN. Enligt flera ortsbor som Nya Tider pratat med lovade kommun­styrelsens ordförande Per Eriksson (S) uttryckligen att Lerbäckshemmet inte skulle göras om till asylförläggning. Ändå valde han och kommunchefen Madeleine Andersson (S) att sälja fastigheten till just en sådan köpare. Foto: Privat NEDAN: Manuel Lopez tog strid mot kommunen som ville sparka ut hans mor från demensboendet.

KOMMUNPOLITIKERNA SVEK SINA LÖFTEN. Enligt flera ortsbor som Nya Tider pratat med lovade kommun­styrelsens ordförande Per Eriksson (S) uttryckligen att Lerbäckshemmet inte skulle göras om till asylförläggning. Ändå valde han och kommunchefen Madeleine Andersson (S) att sälja fastigheten till just en sådan köpare. Foto: Privat NEDAN: Manuel Lopez tog strid mot kommunen som ville sparka ut hans mor från demensboendet.

Asylboende oroar  invånarna
Det var inte utan skäl som Manuel, Micaela och andra boende i Lerbäck med omnejd oroade sig över att det skulle startas asylförläggning i det nedlagda äldreboendet. Migrationsverket har varit under starkt tryck de senaste åren och har sökt land och rike runt efter husrum åt asylsökande. På många håll har samvetslösa ”entreprenörer” köpt upp lämpliga boenden, tecknat lukrativa avtal med Migrationsverket och på kort tid blivit mångmiljonärer.

Dåliga exempel saknas det inte i Askersunds kommun. Till asylboendet Gärdshyttan fick polisen förra året rycka ut 30 gånger på två månader, vilket i förbifarten togs upp av SVT i ett inslag som annars handlade om de dåliga förhållandena på förläggningen. Minst en gång var det nära ett fullskaligt upplopp då de boende försökte stoppa polisen från att ta hand om en stökig och berusad asylant. Problemen har fortsatt sedan dess, oklart i vilken omfattning.

Liknande problem rapporterades från ”asylslottet” Glava i Värmland – en luxuös anläggning med 200 platser, för vilka Migrationsverket betalade fantasisumman 380 000 kronor per dygn vid full beläggning. Flertalet av ortsborna i Glava var så flyktingvänliga att även den nationalistiska nyhetssajten Realisten motvilligt rapporterade att de faktiskt tycktes välkomna de asylsökande. Likväl tog det inte lång tid innan det rapporterades om slagsmål inne på herrgården, omfattande snatterier i den lokala butiken och hotfull stämning. På ett annat ståndsmässigt boende, Westsura herrgård i Västmanland, blev en förbipasserande 13-årig flicka insliten i ett duschrum och våldtagen av en 27-årig asylsökande från Nigeria. Problemen sträcker sig från snatterier, vagt hotfull stämning och minskad trygghetskänsla, till grova våldtäkter och mord.

Vad de nämnda asylboendena har gemensamt är att de, precis som det i Lerbäck, är placerade i små orter på den svenska landsbygden. I Lerbäck kommer asylanterna dock att bo trängre och ha mindre att sysselsätta sig med än på någon av de nämnda orterna.

– Det är ju helt otroligt att de ska kunna få in över hundra flyktingar i Lerbäckshemmet som har 24 rum. Hittills har det ju varit en så lugn liten ort, man har kunnat låta ungarna springa ute själva utan att oroa sig så mycket över dem. En ort där alla känner alla, säger Marcus Eng, som bor femtio meter från den blivande förläggningen.

Patrik Wallin, blivande Lerbäcksbo, hade riktig otur då han bestämde sig för att flytta till den lugna lilla orten.

– Jag ska flytta in i december, och jag fick reda på det här med flyktingförläggningen samma dag som jag skrev under kontraktet. Hade jag vetat det innan så hade jag nog inte skrivit på.

NyT: Hur tror du det kommer att funka att ha 120 flyktingar på runt 60 invånare i lilla Lerbäck?

– Jag har inga som helst bra erfarenheter av invandrartäta områden, tyvärr. Och man har ju Gärdshyttan i färskt minne. När man själv blir en minoritet i samhället… det kommer nog inte att gå så bra det där, suckar Patrik.

Invånarna överkörda igen
Manuel Lopez är även han mycket kritisk till flyktingförläggningen.

– Först körde man över invånarna när vi ville ha kvar demensboendet. Sedan lovar man att det inte ska bli flyktingförläggning. Sedan blir det flyktingförläggning i alla fall. Man tror inte det är sant, säger Manuel till Nya Tider.

NyT: Vad innebär det för samhället?
– Det kan bli trettio eller fyrtio barn som ska gå i Rönneshyttans skola, fler än de svenska barn som finns där. De behöver tolkar och så vidare. Hur ska man göra med dem som ska bo där, ska man köra in dem till Askersund med buss som man gjort på andra ställen, dumpa dem på torget klockan nio och hämta dem klockan tre? Hur ska det gå?

– Att försämra för samhället på det här sättet är ju inte riktigt klokt. Låt Lerbäck leva som det har varit! Man kunde ha satsat mer på demensboendet som var väldigt fint, säger Manuel.

Yngve Holmgren, 77 år gammal och bosatt ett stenkast från Lerbäckshemmet, har hört till kommunens argaste kritiker. Tillsammans med flera andra lokalt förankrade personer bildade han Lerbäckshemmets vänner, som erbjöd kommunen fem miljoner kronor för fastigheten. Gruppen hade för avsikt att starta upp äldreboendet igen, men fick se sig överkörda av kommunstyrelseordföranden Per Eriksson (S) och kommunchef Madeleine Andersson (S).

– Det är en katastrof för bygden, säger Yngve Holmgren till Nya Tider.

Yngve menar att kommunen inte tagit hänsyn till vad ortsborna vill. Det alternativ som han och andra lokala krafter företrädde hade inneburit att äldre människor kunde ha fått bo kvar i sin hembygd och att andra som vill ha lantlig lugn och ro hade kunnat flytta in och berika samhället.

Kontraktet på fastigheten gick istället till URDA Holding AB, ett bolag där den ende styrelseledamoten är Ulf Dalhielm. Det är dock hans bror Rolf Dalhielm som ska driva boendet i Lerbäck. Tillsammans med sin fru äger han aktiemajoriteten i URDA Holding via deras gemensamma bolag Café Garvaregården och B&B AB, i vars regi de redan driver ett mindre asylboende inne i Askersund.

I skrivande stund har inget kontrakt tecknats mellan Dalhielm och Migrationsverket, trots att de första asylanterna ska flytta in om två-tre veckor. Om kontraktet med Gärdshyttan är till någon ledning kommer avtalet att vara värt 13 miljoner vid full beläggning, varav en stor del givetvis går till drifts- och lönekostnader.

Mannen bakom asylboendet i Gärdshyttan, Jim Hoppe, fick förra året ut fem miljoner i ren vinst. Förutom en hög månadslön fick Hoppe personligen ut en miljon kronor i aktieutdelning. Då avtalet med Migrationsverket tecknades i november 2011 var Hoppe nyligen dömd för bokföringsbrott, hade två färska konkurser bakom sig och personliga skatteskulder på närmare en halv miljon kronor. Att det gått så bra under det gångna året förklarade ägaren till det svårt brottsdrabbade asylboende med att han ”gör ett bra arbete” då han intervjuades av P4 Örebro.

Till skillnad från Hoppe har Rolf Dalhielm inte dömts för något som ger värre straff än ett par tusenlappar i böter – sannolikt en trafikförseelse – och han betalade av sina sista skulder hos kronofogden i augusti 2013. Dalhielm tycks ha varit illa sedd av många i Askersundstrakten redan före affären med Lerbäckshemmet, men ska ha gett ett gott intryck vid ett informationsmöte som till sist hölls i Lerbäck, efter att ha skjutits upp flera gånger. Kommunpolitikerna Per Eriksson och Madeleine Andersson gav tvärtom ett uselt intryck och flera ortsbor säger till Nya Tider att de ”hånflinade”.

Kommunens agerande i ärendet har varit om inte rättsvidrigt, så åtminstone märkligt och förmodligen djupt oetiskt. Nya Tider avser att återkomma till detta i nästa nummer.

Funderar på att flytta
Inom kort förvandlas alltså Lerbäck från en idyllisk liten by på landet till en ort där ursprungsbefolkningen plötsligt är en minoritet. Dessutom kommer det att vara stor genomströmning – boendet sägs vara till för dem som väntar på besked om sin asylansökan, vilket innebär att samma person sällan kommer att bo där i mer än tre månader innan han eller hon lämnar plats åt nästa asylant.

Flera av de boende i Lerbäck har pratat med varandra om att sälja huset och flytta, men somliga fruktar att inte ha råd eftersom asylförläggningen kommer att driva ner huspriserna.
Yngve ska ta dit en mäklare för att värdera huset, medan Micaela känner sig fastlåst på orten med sina två barn. Hon funderar över möjligheten att hyra ut sitt hus; det kanske är lättare än att få det sålt.

– Det är jättetråkigt, men jag kan inte känna mig trygg här längre.

Detta reportage har tidigare publicerats i pappersupplagan av Nya Tider. Se till att inte missa några reportage – bli prenumerant idag!

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • lenasvn

    Mycket bra artikel!

  • Kristian Grönqvist

    Det finns en massa människor i Sverige som ställer sig helt oförstående till vissa kommuners hantering av äldre eller hyresgäster i de kommunala boendena och jag kan omöjligen förstå att man kan samla till Filippinerna och anse sig vara god, när man helt struntar i de gamla i det egna landet,
    Jag är inte Sverigedemokrat, men tvingas att rösta på dem , eftersom representanterna för de andra partierna fullständigt negligerar tillståndet utanför tullarna i Stockholm.
    Allt måste vara bättre än nuvarande sittande politiker.

  • Svineriet slår dagligen nya bottenrekord. Här tarvas faen i min lilla låda hårdare tag. Tiden för namninsamlingar och demonstrationer är förbi!

  • Pingback: Två asylanter per lokalbo i Lerbäck – Kanelbullar som tröst | Gruvmor i Stråssa()

Hessens finansminister begick självmord – fruktade för coronasmittans följder

TYSKLAND

Hemlöse Lars är död: ”Var patriot ända ut i fingerspetsarna”

REPORTAGELars Bick, som var hemlös i Gamla stan, är död. I flera år arbetade han för att uppmärksamma svenska hem­lösas situation. När Sverigedemokraterna hyrde säng­platser till hemlösa i Stockholm blev Lars en informell talesperson för gruppen. Flera gånger medverkade han också i både alternativmedier och gammelmedier. Nya Tider har talat med bröderna Anders och Johan Hesselbäck, som under sitt arbete som guider i Gamla stan lärde känna Lars. Nu vill de berätta om hans öde för att uppmärksamma de hemlösas situation. ”Det är vad Lars skulle ha velat att vi gjorde”, säger de.

Kändisarna som coronaviruset tog

CORONAVIRUSETMellan februari och slutet av mars i år har åtminstone fyra personer inom artistvärlden avlidit i Covid-19.

Smittskyddsläkaren till Nya Tider: ”Nu gäller det rädde sig den som kan”

INRIKESNya Tider har talat med två läkare som har lång erfarenhet av svensk sjukvård och som båda är kritiska till svenska myndigheters hantering av coronaviruset och smittspridningen. Sten Forsman, som har arbetat som både allmänläkare och forskningschef, menar att Sveriges beredskap inför en epidemi är katastrofal. Jan Stillström, som har arbetat med smittskydd och som upphandlingskonsult för Stockholms län, uppmanar landets alla äldre att helt hålla sig hemma och i möjligaste mån undvika all kontakt med and­ra personer, som kan bära smittan utan att visa symptom.

Regeringen flyger hit utlandsfödda och lämnar svenskar strandade

INRIKESDen 19 mars flögs hundratals svenska medborgare med statligt chartrade plan till Sverige från Marocko, där många av resenärerna sannolikt också har sina rötter. Transporten sticker ut, då många svenskar på grund av coronaviruset sitter strandade på olika platser i världen, utan att få någon hjälp från den svenska staten. En av dessa är Rasmus, som tillsammans med sin fru har blivit kvar i Peru, efter att landet stängt ner sina gränser med ett dygns varsel.

477 döda i Sverige – Yngsta patienten i intensivvård ett spädbarn

INRIKESDe senaste siffrorna från Folkhälsomyndigheten visar att Sverige snart når 500 döda, med ett bekräftat antal döda på 477 totalt. Samtidigt erkänner man att siffrorna släpar efter betydligt och att det verkliga antalet döda är högre. Antalet smittade av SARS-CoV-2 fortsätter även det att öka och man har nu bekräftat 7 206 fall totalt. Den yngsta patienten som får intensivvård är ett spädbarn.

I USA har coronaviruset nu skördat fler dödsoffer än 9/11

USADen 1 april passerade USA 200 000 coronasmittade, vilket gör landet till det mest drabbade i världen. Den 30 mars passerade dödstalet 2 996, vilket är antalet döda i terrorattacken den 11 september 2001. Militären ställer upp fältsjukhus och i New York har ett sjukhusskepp från den amerikanska flottan placerats för att avlasta stadens sjukhus. Samtidigt har frivilliga börjat sy skyddsmasker, då sådana inte har levererats i den omfattning som krävs.

Arabiska killar hostar svenskar i ansiktet – påstår att de har corona

INRIKESPolisregion Ös, där både Södermanlands, Östergötlands samt Jönköpings län ingår har under den senaste veckan drabbats av kringdrivande smågäng av invandrarungdomar som hostar framför allt etniska svenskar i ansiktet och skämtar om att de bär på coronavirus. Nu går polisen i Region Öst ut och varnar allmänheten för liknande hostattacker från ungdomsgäng och uppmanar alla som utsätts att anmäla händelserna som brott.

Gå till arkivet

Send this to a friend