Här är ett exempel: klockan är 10.34 på förmiddagen och du har just fått höra på radion att inbördeskrig brutit ut i landet. Oroligheterna är centrerade i och kring huvudstaden, där du bor. Du – mannen i hushållet – befinner dig exakt tre mil hemifrån på grund av jobb, frun är på jobbet och barnen är på dagis. Den sida som för tillfället har överhanden, en grupp som har kopplingar till Islamska Staten, har börjat ta kontroll över stora delar av staden. De tillfångatar kvinnor som de tänkt belöna sina krigare med och dödar urskillningslöst bland den manliga befolkningen. Vissa tillfrågas om de vill konvertera eller dö, men ofta glöms det bort. Hur ska du agera?
Vilket katastrof- eller krigsscenario det än gäller så kommer alltid den mörka sidan av den mänskliga naturen fram hos många, vilket ofta utgör ett större hot än krisen i sig. Det behöver inte gälla inbördeskrig, det kan gälla nästan vad som helst från vulkanutbrott till pandemi, det finns alltid de som försöker överleva genom att ta från andra och dessa släpper då lätt på moralen. Ett bra exempel på det är en konversation jag hade häromdagen med en person, angående survivalism (överlevnadskunskap). Han resonerade som så att allt man behöver är vapen, ”då kan man ju ta precis vad man vill ha”. Sådana resonemang är numer tyvärr vanligare än många tror.
Hursomhelst så är det din plikt att se till att du och dina nära klarar er. Därför tar du genast bilen och hämtar upp barnen först, sedan frun. Se till att alla stannar där de är, antingen genom att i förväg ha gjort upp en krisplan eller genom kommunikation. Betänk att mobilnätet lär vara överbelastat eller utslaget. Ta del av den krisplan som finns vid det dagis där du har dina barn. Ännu bättre, var en del av ett kooperativ där du själv får vara med och bestämma sådana saker. Mitt mål är att ha krisplaner etablerade för diverse olika scenarion. Om något händer så vet mina närmaste hur de ska agera och var vi ska mötas, vad de ska ta med sig och så vidare. Försök använda fantasin och planera utifrån dina förutsättningar.
Se till att du har en BOB (Bug Out Bag, ”sticka iväg-väska” som vi skrev om i NyT v 11/2014) packad för var och en av hushållets medlemmar, stor som liten som orkar bära en ryggsäck. Det hjälper dem att fokusera. Ge även alla någon sorts uppgift. Om ni har flera barn så kan det bli de äldstas uppgift att se till att de yngre inte springer iväg någonstans.
Människor som i krissituationer uppvisar ett rovbeteende gentemot sina medmänniskor kommer i första hand att ge sig på svaga grupper. Exempelvis grupper med många sjuka, äldre, kvinnor och barn. Se till att kunna maskera kvinnor så att de exempelvis är smutsiga och ser ut som män. Lämplig utstyrsel är overall, smuts, rutig skjorta, mössa eller till och med låtsasskäggstubb. Det senare kan fungera bra om ni bara syns på håll eller åker förbi i en bil, men kommer att ha motsatt verkan ifall kontakt sker på nära håll. Se till att det är en man som kör bilen, inte på grund av att män nödvändigtvis kör bättre utan för att om du blir stannad i en vägspärr så är det föraren som blir tilltalad. Om någon försöker prata med personen i passagerarsätet i första hand, säg då att fönsterhissen är trasig. Förekom dem genom att veva ned just ditt fönster istället. Än bättre, stanna inte om du inte måste. De kan inte ta något från dig och kan inte skada din familj ifall du inte stannar fordonet. Undvik större vägar om kaoset är utbrett eller väldigt våldsamt.
Ifall du tvingas göra stopp för toalettbesök, uppsök i första hand naturen och håll noggrann uppsikt så att ni inte får besök. Gå inte långt från bilen någon av er, håll koll på barn så att de inte börjar leka kurragömma eller något annat påhittigt. Vidare: om det alls går, ge inte intryck av att du har åtråvärt materiel eller ett fordon som kostar mer än en årsinkomst. Om du är bilfantast, vilket många av våra läsare är, så kan du se till att bilen går som en klocka och att du kan köra ifrån det mesta, men att det inte syns på utsidan. Se även till att ha med dig reservbränsle.
Om det alls kan undvikas: stanna inte bilen. Alltifrån vägpirater till främmande milismän kan ofta posera som poliser, militärer, brandmän eller ambulansförare. Vidare kan de för egen materiell vinning gillra fällor för medlidsamma medmänniskor genom att låtsas vara skadade för att sedan omringa de som stannar för att hjälpa, varpå dessa i bästa fall blir av med sitt materiel och i värsta fall blir dödade samtidigt som eventuella kvinnor i gruppen går än värre öden till mötes. Vid en kris ska man inte vara ond och ta av andra, men det är heller inte läge att spela hasard med sin familjs och sina vänners liv. Din plikt är gentemot dem. Se därför till att du bestämmer i akuta situationer och att alla vet precis vad som gäller.
Alla som kan bör lära sig försvar, antingen med händer och fötter, tillhyggen eller annat. Det är ganska billigt – jämfört med att dö – att skicka iväg barnen på luftgevärsskytte, kampsportsträning och/eller att själv ägna sig åt banskytte eller jakt. Bäst av allt är att träna sig mentalt för att prata sig ur situationer eller helt undvika sådana situationer genom att eliminera alla högriskbeteenden.
Viktigast av allt: håll det enkelt. Ni kommer förmodligen inte vara aningslösa om att något var på väg, så se till att ni har pratat ihop er om generella krissituationer. Upprätta en plan och kom ihåg att det finns en viss styrka i antal, om antalet inte är för stort. Upprätta mötesplats(er), se till att vara materiellt förberedda och var säkra på vad målet för er förflyttning är ifall ni ska ge er ut på vägen under kris. Upprätta redan i förväg en optimal färdväg men memorera även hur ni ska ta er dit. Tänk på att människor oftast är problemet, även om människor också kan vara lösningen.
Generellt sett så skulle jag rekommendera att ge sig ut i glesbygden framför att bege sig till städer. Om målet kan rädda er undan många olika typer av katastrofer så är det en fördel.
