I ett av koren i Uppsala domkyrka står tre statyer föreställande tre helgon: S:t Laurentius, S:t Olof och i mitten S:t Erik, Erik den helige, som håller ett svärd i sin hand. Han är avbildad med axellångt, lätt vågigt hår och krona på huvudet. Så brukar hans staty se ut och på det sättet är han också avbildad på Stockholms stadsvapen. I ett annat kor några meter bort står det förgyllda skrinet i en glasmonter där hans kvarlevor förvaras. Dessa utgörs av kotor, olika ben, ett bäcken och ett tandlöst kranium. Skelettet är således inte intakt och det är dessa kvarlevor som nu har analyserats av osteologerna.
Elva hugg och stick
Genom ålderbestämning med hjälp av kol-14-metoden och DNA-jämförelse av Magnus Ladulås, som var Eriks sonsondotterson, drog de slutsatsen att kvarlevorna med 90 procentig sannolikhet verkligen är Erik den heliges. Forskarna kunde även ha använt Knut Erikssons DNA. Knut, som är begravd i Varnhem klosterkyrka i Västergötland, var Erik den heliges son och därmed en mycket närmare släkting än Magnus Ladulås. Undersökningen visar vidare att skeletten är av en 35-årig man, vilket också stämmer in på Erik, liksom isotopanalyser av svavel som visar att mannen levde i Västergötland de sista 20 åren av sitt liv. Skelettet hade även flera läkta skador, vilket visar att personen levt ett aktivt krigarliv. Att vissa skelettdelar samt alla tänder saknas beror enligt forskarna troligen på att de använts som relikgåvor.
Legenden berättar att Erik visste att Magnus Henriksson, som gjorde anspråk på svearnas tron, var på väg. Ändå bestämde han att man skulle slutföra den pågående mässan i kyrkan i stället för att sätta upp försvar. Han gick sedan modigt ut för att möta fienden.
”När Herrens Smorde [Erik] låg slagen på marken tillfogade de honom sår på sår, de pinade och drevo spe med den redan halvdöde”.
Man har konstaterat elva skador på de bevarade kvarlevorna, varav flera huggskador och en stickskada. Halskotan är genomhuggen. Detta tillsammans med att osteologerna nu mer eller mindre bekräftat att det verkligen är Eriks kvarlevor ger stöd till berättelsen.
Magnus Henriksson var dotterson till den svenske kungen Inge den äldre och kusinbarn till Erik den heliges maka. Faktum är att om Sverige varit ett arvkungadöme på den tiden hade sannolikt Magnus och inte Erik den helige varit kung. Även Eriks maka, Kristina, hade betraktats som en tronarvinge. Redan året därpå miste dock Magnus livet då han blev besegrad och dödad i slaget vid Örebro. Han efterträddes av motståndarsidans ledare Karl Sverkersson, kungen i Östergötland, som därmed blev kung i hela Sverige från år 1161.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
