Skip to Content

Erik den helige i Uppsala domkyrka mellan S:t Laurentius (till vänster) och S:t Olof (till höger). Detta är bara en av de många statyer av Erik som gjordes under 1300- och 1400-talen då kulten kring honom blomstrade som mest. Foto: Nya Tider

Den halshuggne blev verkligen halshuggen

Erik Jedvardsson (ca 1120-60), i dag mest känd som Erik den helige, är Sveriges nationalhelgon. Han utsågs till kung av svearna år 1150, men den 18 maj 1160 ”avhöggo” den danske prinsen Magnus Henriksson utanför Helga trefaldighets kyrka i Uppsala ”vanvördigt hans [Eriks] vördnadsvärda huvud.” Det är åtminstone så det gick till enligt Erikslegenden (Vita Erici) som skrevs ned omkring 1277. Länge har denna berättelse om nationalhelgonets död varit ifrågasatt av historikerna, men nu har forskare i Uppsala bekräftat att han faktiskt blev halshuggen.

Publicerad: 15 maj, 2016, 15:55

  • Svenska

Läs även

I ett av koren i Uppsala domkyrka står tre statyer föreställande tre helgon: S:t Laurentius, S:t Olof och i mitten S:t Erik, Erik den helige, som håller ett svärd i sin hand. Han är avbildad med axellångt, lätt vågigt hår och krona på huvudet. Så brukar hans staty se ut och på det sättet är han också avbildad på Stockholms stadsvapen. I ett annat kor några meter bort står det förgyllda skrinet i en glasmonter där hans kvarlevor förvaras. Dessa utgörs av kotor, olika ben, ett bäcken och ett tandlöst kranium. Skelettet är således inte intakt och det är dessa kvarlevor som nu har analyserats av osteologerna.

Elva hugg och stick

Genom ålderbestämning med hjälp av kol-14-metoden och DNA-jämförelse av Magnus Ladulås, som var Eriks sonsondotterson, drog de slutsatsen att kvarlevorna med 90 procentig sannolikhet verkligen är Erik den heliges. Forskarna kunde även ha använt Knut Erikssons DNA. Knut, som är begravd i Varnhem klosterkyrka i Västergötland, var Erik den heliges son och därmed en mycket närmare släkting än Magnus Ladulås. Undersökningen visar vidare att skeletten är av en 35-årig man, vilket också stämmer in på Erik, liksom isotopanalyser av svavel som visar att mannen levde i Västergötland de sista 20 åren av sitt liv. Skelettet hade även flera läkta skador, vilket visar att personen levt ett aktivt krigarliv. Att vissa skelettdelar samt alla tänder saknas beror enligt forskarna troligen på att de använts som relikgåvor.

Legenden berättar att Erik visste att Magnus Henriksson, som gjorde anspråk på svearnas tron, var på väg. Ändå bestämde han att man skulle slutföra den pågående mässan i kyrkan i stället för att sätta upp försvar. Han gick sedan modigt ut för att möta fienden.

”När Herrens Smorde [Erik] låg slagen på marken tillfogade de honom sår på sår, de pinade och drevo spe med den redan halvdöde”.

Man har konstaterat elva skador på de bevarade kvarlevorna, varav flera huggskador och en stickskada. Halskotan är genomhuggen. Detta tillsammans med att osteologerna nu mer eller mindre bekräftat att det verkligen är Eriks kvarlevor ger stöd till berättelsen.

Magnus Henriksson var dotterson till den svenske kungen Inge den äldre och kusinbarn till Erik den heliges maka. Faktum är att om Sverige varit ett arvkungadöme på den tiden hade sannolikt Magnus och inte Erik den helige varit kung. Även Eriks maka, Kristina, hade betraktats som en tronarvinge. Redan året därpå miste dock Magnus livet då han blev besegrad och dödad i slaget vid Örebro. Han efterträddes av motståndarsidans ledare Karl Sverkersson, kungen i Östergötland, som därmed blev kung i hela Sverige från år 1161.

 

Erik 2

Helga trefaldighets kyrka i Uppsala. Utanför denna kyrka dödades Erik den helige, enligt legenden. Foto: Nya Tider

Artikeln fortsätter

Hela artikeln finns i pappersupplagan. Är du prenumerant kan du även logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kommentarer inaktiverade.

Den mångsidiga Hildegard

HISTORIADe som ägnar sig åt örter, kryddväxter och odling har säkert stött på Hildegard av Bingen. Denna mångfacetterade kvinna som levde på 1100-talet är lätt att bli intresserad av. Men örterna utgjorde bara en liten del av hennes omfattande verksamhet. Hennes världsbild grundades i övertygelsen att Gud och skapelsen samverkade i allt, från odling till politik.

Reuterholm mot Armfelt

HISTORIAGustaf Mauritz Armfelt hade lämnat Sverige i juli 1792, men trots det kunde inte Gustaf Adolf Reuterholm känna sig helt lugn och säker. Efter en tid upptäckte han att Armfelt och Magdalena Rudenschöld planerade att, med stöd från Ryssland, avsätta Sveriges förmyndarregering. Detta blev början på en lång process mot rojalisterna.

Reuterholm träder fram

HISTORIAUnder åren 1792-96 styrdes Sverige av en förmyndarregering som leddes av hertig Carl, som var farbror till den omyndige kungen Gustaf IV Adolf. I praktiken var det dock Gustaf Adolf Reuterholm som hade makten. Denna tid i Sveriges historia, som blivit känd som den reuterholmska tiden, kom att till stor del präglas av förföljelser och utrensningarna inleddes kort efter att Reuterholm återkommit Sverige.

Skydd mot djävulen

KULTURDet finns en gammal tradition och föreställning från medeltiden, att det är bra att sätta en hästsko ovanför ytterdörren. Många tror idag att hästskon bringar lycka till hemmet, men på den tiden var syftet att hålla djävulen borta från huset och familjen. Detta går tillbaka till en berättelse i England, där smeden Dunstan från Baltonsborough i mitten på niohundratalet fick ett löfte från djävulen själv.

Ingegerd – Storfurstinna och helgon från Sigtuna

UTRIKESEva har valt blommor med omsorg. Blåklint och gula ringblommor, de svenska färgerna. Andaktsfull går hon in i Sofiakatedralen i Kiev. Detta är en helig plats. Hon niger och gör korstecknet. Sedan går hon fram till den stora sarkofagen i grå marmor. Där vilar helgonet som skall få hennes blommor. Det är Ingegerd Olofsdotter och hennes man Jaroslav den Vise. Hon lägger ner blommorna, ber en bön och går ut i solen igen. Hon sätter sig på en bänk för att vänta på sin man, och där på bänken färdas hon tillbaka i tiden.

Vasakungens skräck

HISTORIANär år 1542 gick mot sitt slut var Gustaf Vasa djupt skakad. Den småländske bondehövdingen Nils Dacke hade vid den tiden nämligen tagit över sydöstra Sverige. Tidigare det året hade det mest omfattande bondeupproret i Sveriges historia utbrutit. Detta uppror är känt som Dackefejden.

Cajsa Warg och hennes hjelpreda

HISTORIALandskamrerdottern och hushållerskan Cajsa Warg trädde i tjänst hos rika familjer i Stockholm. Hennes erfarenheter i kök och hushåll kom sannerligen väl till pass. År 1755 gavs nämligen den första upplagan av hennes kokbok Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber ut. Denna kokbok blev mycket populär redan under Wargs livstid och översattes till tyska, danska och estniska.

Stormaktstidens hovmålare, Om hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl

INRIKESDavid Klöcker Ehrenstrahl var en av den svenska stormaktstidens mest betydelsefulla och framstående målare. Han lyckades med hjälp av färg och penslar fånga allt från kungafamiljens prakt till hundars lekfullhet. Genom sitt måleri kom han att representera barocken i svensk konst och flera av hans verk är berömda och uppskattade än i dag.

Gå till arkivet

Send this to a friend