Ett ord jag använt några gånger under mina otroligt fantastiska analyser av partiledartalen här i Almedalen är ”sköjare” eller ”sköjarn”. Anna Kinberg Batra är ju gift med en.
Jag har alltid gillat David Batra och hans bekymmersfria inställning och uppnosiga tajming när han levererar betraktelser i olika ståuppkomikerfora.
Dock grunnar jag stundom på hur han står ut vid frukostbordet därhemma i Nacka när han testar sitt material på fru Anna över tallriken med fil och flingor.
För någon muntergök är Anna Kinberg Batra verkligen inte. Hon låter som en yngre upplaga av Gudrun Schyman. Det värsta är att båda två har en enerverande gnällighet i röstens timbre – den specifika karaktären och tonen.
Men Anna försöker åtminstone låta positiv och inleder med en förklaring till att det är glest i bänkraderna i Almedalen.
”Varmt välkomna hit! EM-finalen är ju inte förrän i morgon, så i kväll har några av oss samlats här i parken. Några framför TV:n. Andra kanske grillar just nu, vi brukar ju försöka göra det på sommaren.”
Och så ännu mera sommarmys.
”Grillkvällar är härliga. Det borde festivalkvällar också vara. Själv hade jag jättekul med vänner på Bråvallafestivalen förra året. Sent på kvällen kunde vi hitta ett antal medelålders bekanta på Robbie Williams-konserten. På mig hade jag tjocktröja, jeans och träskor.”
Jag försöker föreställa mig Anna Kinberg Batra i den där bonnamunderingen. Går så där. Stockholmare är förstås smartare än lantisar även om de själva ser ut som lantisar. Nåväl:
”Men mitt under Zara Larssons konsert på årets Bråvallafestival hände det som inte får hända. Igen. Att det som skulle bli en kul festkväll övergick i våldtäktsanmälan, sjukhusvistelse och framför allt ett trauma, som med största sannolikhet, ger en tjej i 20-årsåldern mörka minnen för resten av livet. Och tyvärr hände det inte bara henne, i år eller på just Bråvallafestivalen. Rapporter om kränkningar och övergrepp har kommit från Kalmar, Kungsträdgården, Karlstad och nu senast Borlänge.”
Snart kommer det, tänker jag. Att Anna Kinberg Batra vågar berätta vilka det är som begår kränkningar och övergrepp.
”Därför behöver Sverige minst 2000 fler poliser, men de måste också kunna finnas på rätt plats, prioritera och få möjlighet att göra sitt jobb. Den lagstiftning som finns mot både våldtäkt och sexuellt ofredande måste användas. Och Sverige behöver en sexualbrottslagstiftning som bättre än i dag utgår från att nej betyder nej.”
Men icke. Blaj blaj om 2000 extra poliser under slajmige klåparen Dan Eliasson lär inte stoppa sexuellt hämmade unga män från Afghanistan att ta för sig av det sensuella smörgåsbord som består av vårt lands dyrbaraste skatter, flickorna och kvinnorna.
Men döm om min förvåning, när ett eko från förr plötsligt ljöd över nejden. Anna Kinberg Batra är beredd att ta till hårdare tag!
”Därför vill jag ge ett nytt besked i kväll: vi moderater vill att Sverige inför en ny brottsrubricering: grovt sexuellt ofredande, där minst nio månaders fängelse är straffet för den som döms. Det kan handla om situationer där flera gärningsmän angriper en person eller där en gärningsman på annat sätt agerat särskilt hänsynslöst. Den som döms för det grövre brottet men inte är svensk medborgare riskerar då också utvisning. Möjligheten att utvisa den som döms för allvarligare brott finns redan i dag, men används sällan vid straffvärden under ett år. Den gränsen vill vi moderater sänka till sex månader.”
Förr var Moderaterna konservativa, men numera ser de sig själva som nån sorts spjutspets. Kruxet är bara att spjutspetsen inte är det minsta spetsig. Den är som en rund sten. Eller en bit bark. Porös materia av det minst hållbara slaget. Partiet spelar usel teater, det är fars, det är en tragikomisk charad, när Kinberg Batra, Tobé or not Tobé och allt vad de heter låtsas vara i opposition enkom av den värdelösa anledningen att de vägrar ta Åkessons utsträckta hand, fälla den destruktiva pellejönsregeringen och vända skeppet Tre Kronor tillbaka till den soliga svenska kusten innan den seglar över kanten vid horisonten där havet tar slut och allt är förlorat.
När Fredrik Reinfeldt tog över efter trähatten Bo Lundgren tyckte jag att det såg lovande ut. Moderaterna gick definitivt att rösta på. Men när SD via väljarnas försorg – ingen kupp eller konspiration, jag lovar – kom in i riksdagen 2010 straffade moderatledaren de av sina sympatisörer som hade haft mage att välja ett annat parti. Han straffade dem genom att få till stånd en migrationspolitisk uppgörelse med vänsterextrema Miljöpartiet (!). Det var så urbota korkat gjort att jag pronto döpte karl’n till Judas Reinfeldt och lovade att M inte skulle få min röst igen om Reinfeldt ledde partiet och valrörelsen till september 2014.
I migrationsfrågan låter Anna Kinberg en smula annorlunda nu än för något år sedan:
”Den som påstår att flyktingkrisen är över är naiv. Den löser sig inte genom ett snart årsgammalt beslut om omfördelning, som bara en handfull medlemsländer tar på allvar. Den behöver mötas med ledarskap, praktisk handling och att vi lever upp till det vi lovat varandra. Det har vi hittills inte gjort. Innan vi har en hållbar europeisk lösning på plats behöver Sverige en flyktingpaus, där den som inte sökt asyl i det första säkra EU-land man kom till åker dit och gör det. Och får man inte stanna i Sverige, så får man alltså inte stanna i Sverige.”
Ja, om jag nu får vara en smula lyteskomisk, och det får jag, så sticker Anna Kinberg Batra inte ut någon våghalsig politisk haka precis. Hon har också svängt 180 grader, eller vänt på en femöring som folk sa förr, i sin iver att inte tappa alltför många fler väljare till Sverigedemokraterna. Det är lite trist att se och uppleva, för egentligen hade det räckt att anamma lite av Moderaternas gamla hederliga bohmanism, istället för att som nu använda salig Göstas morakniv till att tälja flisor från SD:s guldkalv.
Anna Kinberg Batra säger:
”Man måste anstränga sig för att lära sig svenska och det ska vara en central del vid prövning av uppehållstillstånd. För att kunna få permanent uppehållstillstånd ska det krävas att man deltar aktivt efter bästa förmåga i etableringsinsatser, och där måste svenskundervisning ingå.”
Uttalandet är, förutom att det är en jäkla självklarhet, även en idé som lanserades av hedersknyffeln Lars Leijonborg redan för 14 år sedan. Dåvarande Folkpartiet ansåg 2002 att invandrare skulle ha godkända kunskaper i svenska språket för att bli svenska medborgare. Men det ansågs FÖRSTÅS vara främlingsfientligt och att det skulle dela upp invandrarna i ett a-lag och ett b-lag.
Så det är inget banbrytande som Kinberg Batra kommer med. Gammal liberal skåpmat helt enkelt. Men antagligen ett förslag som större delen av svenska folket ställer upp på. Om Kinberg Batra bara skulle få hälften så mycket skit som Leijonborg fick för sitt uttalande så beror det således inte på att allmogen är motståndare till att invandrare lär sig kommunicera med ursprungsbefolkningen och varandra i sitt nya tilltänkta hemland, utan på den vanliga usla ängsligheten hos opinionsbildare och metapolitiker i svensk pisspress.
”Ansvar för ekonomin och jobben är grunden – även i EU. Vi kan inte klara jobben utan att länder sköter sina ekonomier. När en stor, rik och handelsvänlig medlem lämnar EU får det inte leda till mer av byråkrati och överstatlighet. Nu måste Sverige driva på för att EU ska göra rätt saker.”
Rent fysionomiskt skulle Anna Kinberg förstås lätt klara att frottera sig med de stora ledarna i världen om hon skulle bli Sveriges första kvinnliga statsminister efter valet 2018. Hennes stoiska hållning och seriösa look har definitivt lite av landsmoder över sig. Men hon är mjuk i bland också.
I en intervju i med Svenska Dagbladets Carolina Neurath sa Anna Kinberg Batra:
”Jag är inte stiff dygnet runt.”
Nä, vi får väl hoppas att David är det ibland också, så att de får ha nåt kul därhemma om Anna nu inte skrattar sig harmynt åt när han testar sitt komikermaterial vid frukostbordet.
Stå upp som stå upp…
