Planering av resan
Innan vi skulle påbörja resan ägnade vi tid åt att titta på kartor över Ryssland. Vi var nämligen inte intresserade av någon av de stora uppbyggda och iordninggjorda turiststäderna såsom S:t Petersburg eller Moskva. Vi ville komma det vanliga ryska folket mer inpå livet för att få se hur de verkligen lever i sitt land.
Medan de allra flesta väljer att flyga till Ryssland hade vi tänkt att göra resan ännu lite mer unik genom att bila. Det är nog inte många som har gjort en sådan resa, i alla fall inte från Sverige och speciellt inte med en Porsche 911 Carerra av årsmodell 2003. Det blev nästan som ett slags ”forskningsresa”, i alla fall för oss.
Hela resan planerade vi själva utan hjälp från någon resebyrå. Jag upptäckte att det fanns en gränsövergång ca 50 km norr om finska staden Kuhmo straxt efter Vartius. Därifrån kunde man köra nästan rakt öster ut in i Ryssland, från den ryska staden Kostomuksha och till Vita havet. Vita havet är ett innanhav som förbinds med Barents hav i norr.
Mot vårt mål i 20 km/h
200 kilometer rakt österut fågelvägen från finsk/ryska gränsen blev nog närmare 400 km och det i farter från 20 km/h på vägar som nästan inte fanns. Undantaget utgjordes av några mycket fina nygjorda asfaltsvägar där vi kanske kom upp i 180 km/h.
Bitvis var vägarna gjorda av mjuk fin sand som man bara brukar kunna se på fina sandstränder. Bildäcken sjönk ner i sanden trots att bilen hade riktigt breda däck. På den mjuka sandvägen mötte vi, på ett backkrön med en kurva, en gammal buss med en ”nos” där motorn sitter. Den gamla bussen full med folk fick sladd ut ur kurvan. Häftigt eller skräckinjagande? Det får ni själva avgöra. Men allt gick bra. Ibland, som jag nämnde tidigare, gick det inte att köra fortare än 20 km/h då det var så stenigt och man ville ju vara rädd om bilen. Samma sak gällde vid vägarbeten. Där det skulle bli en rak bred asfaltväg, fick vi köra flera mil på grovt bärlager med stenar som var 15 centimeter och sylvassa. Meningen var att trafiken skulle få bärlagret att sätta sig ordentligt. Jag kan säga att det var mest lastbilstrafik på vägen. Några personbilar mötte vi knappt alls. Vid vissa stora vägbyten fanns det inga vägskyltar, så kartan som vi hade var till stor hjälp. Vi hade ingen GPS och om en sådan ens hade fungerat i Ryssland vet jag inte. Efter Kostomuksha var det bara kyrilliska bokstäver som gällde.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
