Skip to Content

Efter ett halvt sekel med vänsterliberala vindar så konsoliderar sig nu konservativa nationalister och vinner strider i land efter land. Näst på tur står kanske Sverige. I bild: Matteo Salvini (Italien), Jimmie Åkesson (Sverige), Viktor Orbán (Ungern), Marine Le Pen (Frankrike), Jussi Halla-aho (Finland) och Tom van Grieken (Belgien). Foto: Italiens inrikesministerium, News Oresund, EU2017EE Estonian Presidency, Marie-Lan Nguyen, Matti Matikainen, Hans Verreyt
OPINION: DAN AHLMARK

En motreaktion på kulturmarxismen kommer

PappersupplaganNya Tider v. 37

Ska de etablerade partierna reagera tillräckligt snabbt mot mass­invandring och kulturmarxism, eller är det andra aktörer som får ta över ledarskapet i svensk politik? Ju längre utvecklingen får fortgå, desto radikalare nödgas reaktionen bli, menar veckans debattör Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand.

Publicerad: 12 september, 2019, 18:12

  • Svenska

Läs även

Det är mycket troligt att dagens politiska kurs i Sverige så småningom kommer att leda till en omfattande kris. Frågan är hur reaktionerna på, och motståndet mot, denna utveckling kan växa fram. Vilka processer kan man observera i förloppet och hur är dessa förbundna med varandra? Vad blir resultatet?

Vi talar här om något som kan kal­las en processmodell med ett flertal steg vilka leder fram till några sannolika utfall. I detta fall gäller modellen framväxten av den nationalistiska rörelsen i vårt land. Vilken rörelse är då det? Ja, den omfattar främst de svenskar som önskar följande:

a) Stopp för massinvandringen och därefter en låg – helst meritbaserad – invandring.
b) Inget deltagande i ett federalt Europa med föga makt kvar hos nationalstaterna.
c) Eliminering av alla former av kulturmarxistisk ideologi i svensk politik, offentligt liv och förvaltning.

Inom dessa ramar ryms bland annat traditionellt konservativa/moderata och i viss mån även socialliberala och socialdemokratiska åsikter.
Följande frågor kan sägas beskriva de steg som på mikroplanet ofta återger en enskild persons beslutsgång, men viktigare – på makroplanet – behandlar de faser som större kollektiv successivt genomgår. Frågorna som dessa samlingar av människor funderar på och successivt tar ställning till är:

1. Vilken är den växande faran?
2. Vilka är motståndarna och vad vill de – egentligen?
3. Vilka tycker som jag? Kan vi göra något tillsammans?
4. Vad kan och bör vi göra?
5. Vilket är det bästa politiska programmet och vad leder det till?

Främst två stora krafter skapar i dag den utveckling som adresseras i frågeställningen: massinvandringen samt kulturmarxismens inverkan på svensk politik, kultur och allmänna liv.

Massinvandringen

Medborgarna börjar nu på allvar känna av massinvandringens konsekvenser, var­av vissa är rent fysiska. De utsätts för ökande grov brottslighet, ungdomar har i storstäderna allt större problem att få bostad, tjänster inom hälsovård och socialvård blir svårare att ta del av och arbetslösa får sämre möjligheter att få arbete. Sedan drabbas de skattebetalande medborgarna ekonomiskt genom att de förr eller senare får betala kostnaden för invandringen.

Eftersom medier och det offentliga Sverige döljer eller förminskar alla negativa konsekvenser av invandringen vet man inte riktigt vad den kostar. En finsk undersökning anger att livstidskostnaden för en somalisk invandrare är cirka tio miljoner kronor. Någon svensk analys anger lägre belopp. Demografiska konsekvenser av massinvandring, och därmed förknippad fruktan för framtiden, är andra skäl till människors oro.

Kulturmarxismen

Kulturmarxismen underblåser massinvandring till Europa och kulturmarxismens identitetspolitik skapar automatiskt politiska motsättningar mellan å ena sidan ”offren” – det vill säga invandrare som stöds – och å andra sidan invånarna i Sverige som fördöms. Då invandrarna i olika avseenden skiljer sig från svenskar genom etnicitet, religion och kultur kan identitetspolitiska motsättningar även uppstå utifrån de skillnaderna.

Men kulturmarxismens förödande inverkan på samhället sker främst genom dess allmänna inverkan på många plan: ideologiskt, kulturellt, språkligt och politiskt. Och svenskar känner av dess tryck på många områden. Värdegrunden och åsiktskorridoren är bara ett par företeel-ser som ingriper i individers liv och förbjuder individen att uttala sina åsikter.

Kulturmarxismens omvandling av värderingarna i samhället har drivit fram ett kulturkrig, som i dag är kallt. Ett varmt kulturkrig kal­las inbördeskrig. Många svenskar förstår att kulturmarxismens bakomliggande värderingar och syften är ett grundläggande hot mot det svenska samhället. Attityden till EU och överstatlighet blir snart en tredje kraft vid sidan av massinvandringen och kulturmarxismen.

De konsekvenser som direkt orsakas av de två krafterna, skapar hos allmänheten en förståelse för att och hur deras liv förändras – att en klar fara uppstått, och det leder ofta till stor oro och vilja att göra något åt saken. I förståelsen för detta sammanhang följer snart något annat.

Man får en förståelse för att vissa aktörer helt eller delvis stödjer kulturmarxismen och accepterar/driver på massinvandringen:
sjuklövern, massmedia, offentlig förvaltning, kultursektorn, NGO:er, EU, FN med flera. Genom massmedia och sjuklövern hålls fortfarande många medborgare ovetande om dagens faror, men alltfler inser dem nu.

Man ser att enskilda och grupper av svenska politiker, anställda i organisationer och kulturpersoner som man tidigare trodde värnade om Sverige, nu uppträder på ett – objektivt sett – fientligt vis mot landets medborgare. De börjar uppfattas som ansvariga för situationen. Det skapar en begynnande förståelse. Man förstår att motståndarna måste hindras i sitt agerande.

Nationens renässans

De slutliga konsekvenserna av massinvandringen kan visa sig vara att svenskar så småningom blir en minoritet av Sveriges befolkning och slutresultatet av kulturmarxismen är ett socialistiskt och auktoritärt samhälle. Denna insikt skapar hos allt fler medborgare ett sökande efter likasinnade eller allierade som vill hindra utvecklingen.

Det dagliga livet och internet ger mängder av kontakter med likasinnade som upprörs över angreppen på det svenska samhället (fas 3). Därigenom skapas nya gemenskaper och kollektiv, inklusive politiska partier, som önskar arbeta för en förändring. En effekt blir att svensken äntligen blir svensk – värdet av den egna nationen är plötsligt uppenbart.

Det beror inte bara på konfrontationen med utlänningar utan också på insikten att grupper av tidigare respekterade svenskar arbetar för förkastliga ändamål. Förutom att stödja kulturmarxismen och massinvandringen arbetar dessa dessutom för att överlämna beslutsrätten över Sverige till överstatliga organisationer. Deras framtidsvisioner i alla dessa avseenden gör dem allmänt till fiender.

Så allt fler svenskar inser äntligen värdet av Sverige som nation. Att vi har ett unikt samhälle, naturligtvis med en del brister – men ett land mycket värt att bevara. En ny nationell samhörighet växer fram i motsättning till svenskar med and­ra mål och invandrare som kommit i strid med svenskars vilja, vilket till exempel en folkomröstning skulle ha visat.

Genom framväxten av ett nytt konsensus, nya kollektiv och partier skapas successivt förutsättningar för gemenskap, samarbete och praktiska förutsättningar för att göra något som motverkar hotet. Mitt intryck är att de flesta svenskar i dag fortfarande befinner sig i den första fasen.

Partier som Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige har formulerat klara program som adresserar stora delar av problemen och snart var femte svensk tycks förstå problemen i grunden och är i fas 4. Medan ”moderata” lösningar inledningsvis alltid vinner så kommer sannolikt en alltmer försämrad situation i vårt land göra att radikala lösningar får fler och fler anhängare.

Frågan är om allianspartiernas hållning under de närmaste åren kommer att förändras tillräckligt snabbt och tillräckligt mycket genom att de inser faran från massinvandring och kulturmarxism, eller är det andra aktörer som får ta över ledarskapet i svensk politik?

Ju längre utvecklingen får gå, desto radikalare nödgas reaktionen bli varför det egentligen ligger i mer moderata politikers intresse att få till en ny färdriktning snart, om de inte vill se sig omsprungna av allt mer radikala nationalister.

Dan Ahlmark

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • samuelafugglas

    Lagfäst beskattningsrätten i GRUNDLAGEN!!!
    Konstigt att ingen vågar kräva det.

  • Oppgjørets Time

    God analyse.

  • Knutkalas

    jag har funderat mycket på vad KRISTERSON fick för direktiv när han var på det hemliga bilderbersmötet

  • MånsMåne

    Sunda reflektioner över en sjuk politik

    Visst folk i stort är med på galoppen …. men hur förklarar vi att MS Moder Svea ändå stävar mot avgrunden för fulla maskiner?

    Min oro är att vi skavt in de missförhållanden som vi lever under hos den yngre generationen. Detta har ju i och för sig kulturmarxismens som mål att normalisera ett förstört samhälle med kraftiga socioekonomiska slitningar som har en hög kriminalitet som grädde på moset.

    Som exempel kan nämnas olika temadagar i grund och gymnasieskolan där mångkulturen trycks ut under maranata-liknande former av de på skolan mest frälsta i denna lära. Gud nåde den eller de som har en avvikande uppfattning eller som försöker sänka tonläget för att ge plats för eftertanke.

    Denna hysteri drivs ofta av 68-arvtagare som här ser en chans till revansch för de förlorade illusionerna från 70 och 80-talen där man fortfarande drömde våta drömmar om en världsrevolution. Nu kan man, till sin stora glädje, i stället fokusera på en till stora delar fram fantiserad fiende – nynazismen!

    Dessa bleka kopior från en mörk tid i Europas historia är inte fler än att de ryms i ett par SJ-bussar här i Sverige. De utgör dock trots sitt fåtal exakt den ammunition som vänsterliberalisterna behöver för att rättfärdiga sin politiska inkvisition på och i alla samhällsinstitutioner, där skolor är ett exempel.

    Våra ”politiker” räknar kallt med att valboskapen ska hålla dem kvar på maktens taburetter länge nog för att en ny politiskt ”frisk” väljarkår ska se dagens ljus och ersätta oss, vi som minns ett annat Sverige…

    Krama varann i trafiken!

  • HandsomeHank

    Titta på bilden och finn ett fel. Tyvärr hör inte Jimmie hemma i denna grupp. Han framstår mer och mer som ditsatt kontrollerad opposition. Varför vill han inte ingå i detta gäng är frågan ??

Hög tid att reparera gammalt misstag

OPINION: ANTON STIGERMARKHemlöshet är ett stort problem i Sverige, vilket delvis beror på 1995 års stora psykiatrireform där många kroniskt sjuka skrevs ut till egna boenden. Många kunde inte hantera friheten utan hamnade i problem med hemlöshet som följd. Samhället bör därför återta ansvaret för de som inte klarar av att ta hand om sig själva, argumenterar Anton Stigermark, konservativ debattör och pol.mag. vid Uppsala Universitet.

Ingen politisk förändring utan kraftsamling

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETMånga trodde att det skulle bli lättare när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, att det politiska klimatet skulle bli friare och diskussionen öppnare. I dag kan vi se att etablissemanget tvärtom svarat med mer repression, allt eftersom folkviljan blivit tydligare. Nu har de verkligen något att frukta, och för att få till en förändring krävs att alla goda krafter hjälps åt.

”Näthatsgranskaren” förföljer pensionärer för pengar

INRIKESTomas Åberg, en misslyckad före detta polis som numera agerar statligt avlönad angivare på nätet, har hittat ett sätt att tjäna ännu mer pengar genom att förfölja pensionärer: Han stämmer gamla och sjuka människor som delat artiklar om honom på skadestånd. Nya Tider har talat med medborgarjournalisten Kjell Böhlin och juristen Ola Bengtsson som tagit på sig uppgiften att avslöja Åberg och försvara hans offer.

Nedgång och återfödelse

OPINIONÖsterrikiska FPÖ led en historisk förlust vid det nationella valet den 29 september. Andreas Mölzer, partiets före detta chefsideolog och tidigare ledamot i Europaparlamentet, förklarar i en exklusiv kommentar till Nya Tider hur FPÖ ska bära sig åt för att förnyas.

Nu får det vara nog!

Brottslingar som begått de vidrigaste rån och våldtäkter får kantänka inte utvisas! Och när detta någon enstaka gång inträffar är de välkomna tillbaka om fem eller tio år. Varför i herrans namn? Det kan ju inte finnas någon vettig förklaring till att på nytt välkomna oefterrättliga förbrytare som man lyckats bli kvitt. Det är väl inte utvisningar enligt ishockeyreglerna som skall tillämpas? Riksdagens viktigaste uppgift är att stifta lagar. Sätt i gång och sluta hitta på undanflykter!

Krav på att kunna ta ut och sätta in kontanter – men inte på att kunna använda dem

ANALYSRegeringen har nu lagt fram en proposition till riksdagen som syftar till att säkerställa möjligheten att ta ut kontanter samt att sätta in dagskassor, i hela landet. Förslaget gäller enbart banker med en mycket hög inlåning.

Somalier och syrier rånade svenskar – båda får stanna

INRIKESEn somalier boende i Filipstad dömdes i februari i år för flera brott: rån, ringa narkotikabrott och brott mot knivlagen. Rånet genomfördes tillsammans med en syrisk migrant. Rånoffren var två svenskar, som tvingades lämna ifrån sig sina tillhörigheter under pistolhot. Men trots att brottslingarna var utländska medborgare utvisades ingen av dem. Åklagaren är missnöjd med domen och berättar för Nya Tider att den ska överklagas.

Bokmässan – en döende koloss

OPINION: KATERINA JANOUCHNej, jag åkte inte till Bokmässan i Göteborg i år. Jag är absolut inte ”portad” på mässan, som någon försökt göra gällande, och jag hade kunnat delta om jag hade velat. Men lusten att besöka landets största litterära event har de senaste åren krympt i takt med att Bokmässan blivit alltmer av ett politiskt ställningstagande för det vänsterliberala etablissemanget. Framför allt för att mässan blivit ett sorgligt flaggskepp för strypt svensk yttrandefrihet, och därmed grovt polariserande i ett samhälle som redan är splittrat och som bara går sönder alltmer. Det skriver veckans debattör Katerina Janouch.

Gå till arkivet

Send this to a friend