Skip to Content

Efter ett halvt sekel med vänsterliberala vindar så konsoliderar sig nu konservativa nationalister och vinner strider i land efter land. Näst på tur står kanske Sverige. I bild: Matteo Salvini (Italien), Jimmie Åkesson (Sverige), Viktor Orbán (Ungern), Marine Le Pen (Frankrike), Jussi Halla-aho (Finland) och Tom van Grieken (Belgien). Foto: Italiens inrikesministerium, News Oresund, EU2017EE Estonian Presidency, Marie-Lan Nguyen, Matti Matikainen, Hans Verreyt
OPINION: DAN AHLMARK

En motreaktion på kulturmarxismen kommer

PappersupplaganNya Tider v. 37

Ska de etablerade partierna reagera tillräckligt snabbt mot mass­invandring och kulturmarxism, eller är det andra aktörer som får ta över ledarskapet i svensk politik? Ju längre utvecklingen får fortgå, desto radikalare nödgas reaktionen bli, menar veckans debattör Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand.

Publicerad: 12 september, 2019, 18:12

  • Svenska

Läs även

Det är mycket troligt att dagens politiska kurs i Sverige så småningom kommer att leda till en omfattande kris. Frågan är hur reaktionerna på, och motståndet mot, denna utveckling kan växa fram. Vilka processer kan man observera i förloppet och hur är dessa förbundna med varandra? Vad blir resultatet?

Vi talar här om något som kan kal­las en processmodell med ett flertal steg vilka leder fram till några sannolika utfall. I detta fall gäller modellen framväxten av den nationalistiska rörelsen i vårt land. Vilken rörelse är då det? Ja, den omfattar främst de svenskar som önskar följande:

a) Stopp för massinvandringen och därefter en låg – helst meritbaserad – invandring.
b) Inget deltagande i ett federalt Europa med föga makt kvar hos nationalstaterna.
c) Eliminering av alla former av kulturmarxistisk ideologi i svensk politik, offentligt liv och förvaltning.

Inom dessa ramar ryms bland annat traditionellt konservativa/moderata och i viss mån även socialliberala och socialdemokratiska åsikter.
Följande frågor kan sägas beskriva de steg som på mikroplanet ofta återger en enskild persons beslutsgång, men viktigare – på makroplanet – behandlar de faser som större kollektiv successivt genomgår. Frågorna som dessa samlingar av människor funderar på och successivt tar ställning till är:

1. Vilken är den växande faran?
2. Vilka är motståndarna och vad vill de – egentligen?
3. Vilka tycker som jag? Kan vi göra något tillsammans?
4. Vad kan och bör vi göra?
5. Vilket är det bästa politiska programmet och vad leder det till?

Främst två stora krafter skapar i dag den utveckling som adresseras i frågeställningen: massinvandringen samt kulturmarxismens inverkan på svensk politik, kultur och allmänna liv.

Massinvandringen

Medborgarna börjar nu på allvar känna av massinvandringens konsekvenser, var­av vissa är rent fysiska. De utsätts för ökande grov brottslighet, ungdomar har i storstäderna allt större problem att få bostad, tjänster inom hälsovård och socialvård blir svårare att ta del av och arbetslösa får sämre möjligheter att få arbete. Sedan drabbas de skattebetalande medborgarna ekonomiskt genom att de förr eller senare får betala kostnaden för invandringen.

Eftersom medier och det offentliga Sverige döljer eller förminskar alla negativa konsekvenser av invandringen vet man inte riktigt vad den kostar. En finsk undersökning anger att livstidskostnaden för en somalisk invandrare är cirka tio miljoner kronor. Någon svensk analys anger lägre belopp. Demografiska konsekvenser av massinvandring, och därmed förknippad fruktan för framtiden, är andra skäl till människors oro.

Kulturmarxismen

Kulturmarxismen underblåser massinvandring till Europa och kulturmarxismens identitetspolitik skapar automatiskt politiska motsättningar mellan å ena sidan ”offren” – det vill säga invandrare som stöds – och å andra sidan invånarna i Sverige som fördöms. Då invandrarna i olika avseenden skiljer sig från svenskar genom etnicitet, religion och kultur kan identitetspolitiska motsättningar även uppstå utifrån de skillnaderna.

Men kulturmarxismens förödande inverkan på samhället sker främst genom dess allmänna inverkan på många plan: ideologiskt, kulturellt, språkligt och politiskt. Och svenskar känner av dess tryck på många områden. Värdegrunden och åsiktskorridoren är bara ett par företeel-ser som ingriper i individers liv och förbjuder individen att uttala sina åsikter.

Kulturmarxismens omvandling av värderingarna i samhället har drivit fram ett kulturkrig, som i dag är kallt. Ett varmt kulturkrig kal­las inbördeskrig. Många svenskar förstår att kulturmarxismens bakomliggande värderingar och syften är ett grundläggande hot mot det svenska samhället. Attityden till EU och överstatlighet blir snart en tredje kraft vid sidan av massinvandringen och kulturmarxismen.

De konsekvenser som direkt orsakas av de två krafterna, skapar hos allmänheten en förståelse för att och hur deras liv förändras – att en klar fara uppstått, och det leder ofta till stor oro och vilja att göra något åt saken. I förståelsen för detta sammanhang följer snart något annat.

Man får en förståelse för att vissa aktörer helt eller delvis stödjer kulturmarxismen och accepterar/driver på massinvandringen:
sjuklövern, massmedia, offentlig förvaltning, kultursektorn, NGO:er, EU, FN med flera. Genom massmedia och sjuklövern hålls fortfarande många medborgare ovetande om dagens faror, men alltfler inser dem nu.

Man ser att enskilda och grupper av svenska politiker, anställda i organisationer och kulturpersoner som man tidigare trodde värnade om Sverige, nu uppträder på ett – objektivt sett – fientligt vis mot landets medborgare. De börjar uppfattas som ansvariga för situationen. Det skapar en begynnande förståelse. Man förstår att motståndarna måste hindras i sitt agerande.

Nationens renässans

De slutliga konsekvenserna av massinvandringen kan visa sig vara att svenskar så småningom blir en minoritet av Sveriges befolkning och slutresultatet av kulturmarxismen är ett socialistiskt och auktoritärt samhälle. Denna insikt skapar hos allt fler medborgare ett sökande efter likasinnade eller allierade som vill hindra utvecklingen.

Det dagliga livet och internet ger mängder av kontakter med likasinnade som upprörs över angreppen på det svenska samhället (fas 3). Därigenom skapas nya gemenskaper och kollektiv, inklusive politiska partier, som önskar arbeta för en förändring. En effekt blir att svensken äntligen blir svensk – värdet av den egna nationen är plötsligt uppenbart.

Det beror inte bara på konfrontationen med utlänningar utan också på insikten att grupper av tidigare respekterade svenskar arbetar för förkastliga ändamål. Förutom att stödja kulturmarxismen och massinvandringen arbetar dessa dessutom för att överlämna beslutsrätten över Sverige till överstatliga organisationer. Deras framtidsvisioner i alla dessa avseenden gör dem allmänt till fiender.

Så allt fler svenskar inser äntligen värdet av Sverige som nation. Att vi har ett unikt samhälle, naturligtvis med en del brister – men ett land mycket värt att bevara. En ny nationell samhörighet växer fram i motsättning till svenskar med and­ra mål och invandrare som kommit i strid med svenskars vilja, vilket till exempel en folkomröstning skulle ha visat.

Genom framväxten av ett nytt konsensus, nya kollektiv och partier skapas successivt förutsättningar för gemenskap, samarbete och praktiska förutsättningar för att göra något som motverkar hotet. Mitt intryck är att de flesta svenskar i dag fortfarande befinner sig i den första fasen.

Partier som Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige har formulerat klara program som adresserar stora delar av problemen och snart var femte svensk tycks förstå problemen i grunden och är i fas 4. Medan ”moderata” lösningar inledningsvis alltid vinner så kommer sannolikt en alltmer försämrad situation i vårt land göra att radikala lösningar får fler och fler anhängare.

Frågan är om allianspartiernas hållning under de närmaste åren kommer att förändras tillräckligt snabbt och tillräckligt mycket genom att de inser faran från massinvandring och kulturmarxism, eller är det andra aktörer som får ta över ledarskapet i svensk politik?

Ju längre utvecklingen får gå, desto radikalare nödgas reaktionen bli varför det egentligen ligger i mer moderata politikers intresse att få till en ny färdriktning snart, om de inte vill se sig omsprungna av allt mer radikala nationalister.

Dan Ahlmark

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • samuelafugglas

    Lagfäst beskattningsrätten i GRUNDLAGEN!!!
    Konstigt att ingen vågar kräva det.

  • Oppgjørets Time

    God analyse.

  • Knutkalas

    jag har funderat mycket på vad KRISTERSON fick för direktiv när han var på det hemliga bilderbersmötet

  • MånsMåne

    Sunda reflektioner över en sjuk politik

    Visst folk i stort är med på galoppen …. men hur förklarar vi att MS Moder Svea ändå stävar mot avgrunden för fulla maskiner?

    Min oro är att vi skavt in de missförhållanden som vi lever under hos den yngre generationen. Detta har ju i och för sig kulturmarxismens som mål att normalisera ett förstört samhälle med kraftiga socioekonomiska slitningar som har en hög kriminalitet som grädde på moset.

    Som exempel kan nämnas olika temadagar i grund och gymnasieskolan där mångkulturen trycks ut under maranata-liknande former av de på skolan mest frälsta i denna lära. Gud nåde den eller de som har en avvikande uppfattning eller som försöker sänka tonläget för att ge plats för eftertanke.

    Denna hysteri drivs ofta av 68-arvtagare som här ser en chans till revansch för de förlorade illusionerna från 70 och 80-talen där man fortfarande drömde våta drömmar om en världsrevolution. Nu kan man, till sin stora glädje, i stället fokusera på en till stora delar fram fantiserad fiende – nynazismen!

    Dessa bleka kopior från en mörk tid i Europas historia är inte fler än att de ryms i ett par SJ-bussar här i Sverige. De utgör dock trots sitt fåtal exakt den ammunition som vänsterliberalisterna behöver för att rättfärdiga sin politiska inkvisition på och i alla samhällsinstitutioner, där skolor är ett exempel.

    Våra ”politiker” räknar kallt med att valboskapen ska hålla dem kvar på maktens taburetter länge nog för att en ny politiskt ”frisk” väljarkår ska se dagens ljus och ersätta oss, vi som minns ett annat Sverige…

    Krama varann i trafiken!

  • HandsomeHank

    Titta på bilden och finn ett fel. Tyvärr hör inte Jimmie hemma i denna grupp. Han framstår mer och mer som ditsatt kontrollerad opposition. Varför vill han inte ingå i detta gäng är frågan ??

I den försvunna bildningens spår

DEBATTNär Skolverkets förslag på att införa stora ändringar i läroplanerna för bland annat ämnet historia togs upp av media, blev det reaktioner av det förväntade slaget. Helt naturligt kom många synpunkter från lärare, men även kulturattachéer vid ambassader representerande Europas kulturländer höjde på ögonbrynen. Några andra log med en gnutta ironi. Nästan samtidigt kom Centerstämmans förslag om ett förbud mot omskärelse av pojkar. Och det är nu som allt börjar bli riktigt intressant.

Ordkrig inför EU:s budgetbeslut – Kommissionen tonar ned avgiftshöjningarnas betydelse

ANALYSEU:s budget är en snårig historia, som växer snabbare än inflationen i takt med EU:s ökande ambitioner. Utgiftsbudgeten för EU ökar mellan 2019 och 2020 med nästan två gånger mer än inflationen. Samtidigt genomför Kommissionen en aggressiv kampanj kring bilden av medlemsländernas nytta med EU:s inre marknad. Syftet är att motivera högre medlemsavgifter. Sveriges avgift föreslås öka med 48,5 procent mellan 2018 och 2021.

Försvaret rustar upp – jägarregementet K 4 kan återupprättas

INRIKESNästa år fattas det stora Försvarsbeslut 2020. Arbetet har förberetts i flera år i Försvarsberedningen, som i våras överlämnade sin slutrapport till regeringen. Nu har även Försvarsmakten yttrat sig om rapporten. Allt pekar på att det blir en upprustning, vilket vore första gången på decennier. Bland annat föreslås Amfibieregementet i Göteborg och K 4 Arvidsjaur återetableras. Nya Tider har talat med försvarspolitikerna Roger Richthoff (SD) och Mikael Jansson (AfS).

Dissidenten framtidens hjälte?

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGMakteliten och mainstreammedias journalister tvingas efterhand till att verklighetsanpassa sin rapportering, men de kommer aldrig någonsin erkänna att Sveriges dissidenter hade rätt och de själva fel. Upprättelsen kommer istället från våra egna led, egna medier och egna nätverk.

Polisens nya insikt: Bilder på gärningsmän gör att de kan identifieras av allmänheten

INRIKESUnder hösten har flera gärningsmän identifierats av allmänheten efter att polisen lagt ut efterlysningar på sin hemsida. Nu tänker polisen öka användningen av detta arbetssätt – något som allmänhet och alternativmedier krävt under en längre tid.

Välfärdskollaps – och sen?

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETKommuner larmar om besparingar och allt fler märker själva av vårdköerna, problemen i skolorna och myndigheters försämrade service. En välfärdskollaps med andra ord. Men vilket samhälle är vi på väg emot egentligen?

Terrorism i Europa – var det värre förr?

KRÖNIKA Är bombdåden terror eller ej? Myndigheternas nyspråk och motstridiga medieuppgifter förvirrar. En sammanställning av terrorhandlingar i Europa mellan 1970 och 2018 påvisar ett minskande antal dödsoffer genom terrordåd och att etnoseparatistiska grupper med vänsterideologi var värst.

Målmedvetet Kina har utnyttjat naivt väst i handelsfrågan

KRÖNIKAUnder decennier har Kina kunnat dra nytta av västerländsk naivitet genom en reglerad handel på ojämna villkor och därigenom även en överföring av teknologi från väst till Kina. Kina har dragit det längsta strået och det är detta som Donald Trump nu försöker få ett slut på – men han motarbetas på hemmaplan.

Gå till arkivet

Send this to a friend