Vi träffas på ett kafé i centrala Göteborg för ett samtal om förort, mångkultur och identitet. Trots att hon är ung, fyller 16 i år, har hon ingen svårighet att formulera kritik mot dagens samhälle och den mångkulturella utvecklingen. Izabella är född i Sverige, men eftersom hennes far kommer från Iran har hon precis som andra debattörer med liknande bakgrund ibland fått höra att hon därmed inte har rätt att kritisera Sveriges mångkulturella utveckling. Hon är dessutom uppvuxen och bor fortfarande i ett av de 23 områden som av Polisen klassificerats som ”särskilt utsatta”, vilket gör att vi snart kommer in på den problematik som skapat begreppet.
Förorter och mångkultur
Om dessa områden säger Izabella:
− Man måste förstå att det har bildats en helt annan kultur där. De pratar om ”mångfald”, men mångkultur kommer inte att leda till mångfald. Sedan är det ju så att i den mångkulturen är inte den svenska kulturen en stor del för många. De som bor där får en sorts gemenskap i sitt utanförskap.
Hon påpekar att människor delvis har placerats där, men fortsätter:
− Man hade kanske kunnat förändra det politiskt, men det är som att många drar sig undan självmant. Då blir det att svenskar ställs mot invandrare.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
