Invasion av Libyen planeras

I skrivande stund har det franska hangarfartyget Charles de Gaulle just tagit sig igenom Suezkanalen (bilden på framsidan) och stävat ut i Medelhavet. Där kommer den franska flottans stolthet att delta i en övning tillsammans med egyptiska marinen. Det blir Egyptens första samövning med ett atomdrivet hangarfartyg. Israelisk media som anses stå den israeliska underrättelsetjänsten nära, rapporterar att Frankrikes president François Hollande och Egyptens president Abdel-Fattah El-Sisi tillsammans med Italien har långt framskridna planer på ett gemensamt angrepp mot Islamiska statens (IS) positioner i Libyen. De tre länderna sägs ha enats om att inleda en militäroffensiv i slutet av april eller i maj. USA:s och Storbritanniens roller i den kommande interventionen är mer oklara.

USA lämnar över huvudrollen

Den gemensamma övningen syftar till att samordna den franska och egyptiska marinen och flygvapnen samt höja deras insatsberedskap. Som en del av övningen kommer stridsflyg från det franska hangarfartyget att landa på flygbaser i västra Egyptens öken, nära gränsen till Libyen. Där kommer de att tankas och få ammunition ersatt samt öva nödlandningar. Det sista bland annat för att man fruktar att IS kan ha kommit över moderna MANPADS, bärbara luftvärnsrobotar. De kommer också att öva gemensam landstigning av marinsoldater från franska och egyptiska örlogsfartyg. De israeliska källorna rapporterar att den ”trilaterala attack- och invasionsplanen” har genomgått upprepade revideringar under de senaste veckorna, främst på grund av att USA:s president Barack Obama inte kunnat bestämma sig för hur den amerikanska insatsen ska se ut. Hans ursprungliga plan var att låta en stor kontingent marinkårssoldater landstiga på Libyens kust under massivt luftunderstöd. Men successivt minskades planen till att inte omfatta några konventionella amerikanska marktrupper alls och huvudbördan för de planerade insatserna mot IS i Libyen flyttades till länder i Europa och Mellanöstern.

Frankrikes incitament

Nya Tiders diplomatiska källor påtalar att USA tycks utnyttja främst tre förhållanden som gör att just dessa tre länder valts till att spela huvudrollen. I Frankrikes fall handlar det om att man var drivande och sedan ledande i den militära intervention mot Libyen 2011, som gled över i ett regelrätt anfallskrig, där västerländskt stridsflyg – även svenskt – agerade flygvapen åt islamisternas markförband. Dessa utgjordes av allt från Qatars armé, som stred i anonyma uniformer, till rena terrororganisationer som al-Qaida. Efter att Libyens starke man Gaddafi mördats bestialiskt efter att den brittiska specialstyrkan SAS guidat fram islamister till hans gömställe, något som av många ses som en stor skamfläck på SAS stolta regementsfanor, kastades Libyen in i ett kaos som nu snart varat i fem år och bland annat öppnat upp för den stora migrationsströmmen från Afrika till Europa. Frankrike, som även släppte ned stora mängder vapen från luften till islamisterna, har drabbats hårt av migrantströmmarna från både Afrika och Mellanöstern, främst då Syrien. Flera allvarliga terrordåd i Paris och påföljande undantagstillstånd har skapat en ohållbar politisk situation för den alltmer impopuläre president Hollande. Dessutom påtalar våra källor att den franska ”investeringen” i Libyen 2011, som bortom allmänhetens kännedom handlade om att ge väpnat stöd till vissa islamistgrupper i utbyte mot framtida kontroll över Libyens olja, inte fallit ut som tänkt på grund av den närmast totala anarki landet befinner sig i. IS växande närvaro har ytterligare spätt på Paris frustration, något Washington nu inte är sena att utnyttja. Franskt stridsflyg har sedan december genomfört spaningsuppdrag och några enstaka bombningar, i vad som kan ses som ett redan pågående men hemligt krig mot IS i Libyen. Även USA har genomfört bombningar i Libyen, bland annat mot staden Sabratha den 19 februari.