Skip to Content

Stenarna haglade. SD:s demonstration i Växjö genomfördes, trots omfattande våld från extremvänstern. Bakom ratten i partiets minibuss skymtar Lasse Emanuelsson. Foto: Privat
KULTUR

Klarström om SD:s tidigare historia: Växjökravallerna – ”De siktar ju på mig!”

PappersupplaganNya Tider v. 23

Prima Victoria är Sverigedemokraternas första partiledare Anders Klarströms självbiografi, som främst fokuserar på partiets första mödosamma genombrott i kamp mot ett enigt svenskfientligt etablissemang – därav namnet. Här presenterar Nya Tider ett utdrag ur boken, som kommer att följas av ytterligare ett i nästa nummer. Anders Klarströms bok kan köpas här

Publicerad: 10 juni, 2019, 09:55

  • Svenska

Läs även

Slaget om Växjö varade i fyra timmar och var blodigt, rått och fyllt av glödande hat. En efter en segnade människor blödande ner sedan de träffats av stenar. Andra klåddes upp handgripligen och andra blev bitna av rasande polishundar. Två personer som beväpnat sig med bensinbomber och kunnat förvandla Sverigedemokraternas möte till ett brinnande inferno, greps på ett hotelltak i sista stund.
– GT/iDAG den 14 maj 1994.

All publicitet är bra publicitet. När massmedia inte längre kunde tysta ned partiet försökte man i stället påstå att de är ”nazister”, men nu blev det i alla fall allmänt känt att det fanns ett aktivt parti som ville stoppa invandringen. Avbild: GT/iDAG

Demonstrationen i Växjö 1994 är en av de händelser som inträffade under min tid som partiledare som är mest ihågkommen än i dag. Här tvingades också medierna att ge oss mycket uppmärksamhet. Till råga på allt med bara fem månader kvar till valet, det måste ha svidit! Taktiken var ju att stänga oss ute från varje form av debatt och utrymme i det offentliga rummet. Men när det uppstod så våldsamma gatlopp och kravaller som det blev i Växjö, tvingades man att frångå tystnadsprincipen.

När till exempel GT rapporterade om denna händelse försökte man då kompensera för nesan att behöva skriva om oss, med att kompromisslöst kal­la oss för ”det nazistiska” partiet. Det gällde för massmedia att, med fem månader kvar till valet, göra allt som stod i deras makt för att hindra att vi fick väljare. Samtidigt kunde man inte helt tiga om oss när en mellanstor stad befann sig i ett rent krigstillstånd under fyra timmar.

Jag vet inte riktigt varför just Växjödemonstrationen 1994 blev så våldsam som den blev, det måste någon av dem som ledde motdemonstrationen svara på. Demonstrationen ägde rum fredagen den 13 maj. Vi samlades på Spetsamossen, en stor äng med flera fotbollsplaner som ligger vid ett centralt beläget bostadsområde i Växjö. Planen var att vi skulle gå genom centrala Växjö till Båtsmanstorget. En promenad som vanligtvis tar cirka 30 minuter, det skulle ta lite längre tid den här dagen!

Först på plats var ett gäng som bland annat kommit med buss från Stockholm med Bo Nilsson i spetsen. Peter Jihde var på den här tiden relativt ny som reporter på TV4. Han kom in dit via Smålandsnytt. Det här var en dag som utvecklade sig till en hård arbetsdag för honom.

Det började redan på fotbollsplanen när han tryckte upp en mikrofon i ansiktet på Bo Nilsson och provocerande bad honom redogöra för varför ”man har sköldar med sig när man demonstrerar”. Som om inte Jihde redan då var mycket väl medveten om de ständiga våldsangrepp vi utsattes för. Sköldar är ett passivt skydd och knappast att betrakta som något aggressivt i sig. Men Jihde ville provocera och få oss att framstå som aggressiva genom att kunna visa upp motreaktioner som hans agerande skulle frammana.

TV4 var också rent allmänt känt bland SD:s sympatisörer som den mest ovederhäftiga och hetsande av TV-kanalerna. Bosse, som vid det här laget hade tröttnat rejält på medias lögner, ville först inte svara alls. Jihde försökte på nytt: ”Varför har ni med er…” Bo, som bar på en stor svensk fana svarade då: ”Det ska du skita i, försvinn härifrån innan jag sopar till dig”. Jihde lommade iväg, men han skulle återkomma. Efter det anslöt jag själv tillsammans med bland annat Anki Hallgren från Jönköping och Mikael Jansson från Örebro.

Vi var runt 150 personer som deltog i vår demonstration. Längst fram i täten gick några trumslagare och ett par fanbärare. Längst bak körde Lasse Emanuelsson LT 31-bussen med bland annat en högtalaranläggning och några flaggor, vi kom inte så långt innan vi hejdades. Efter cirka hundra meter var vägen avspärrad av ett par hundra AFA-aktivister. De skrek: ”Den som inte hoppar är Sverigedemokrat” samtidigt som de hoppade upp och ned. Några i vår demonstration ropade tillbaka: ”aporna hoppar”. Polisen rensade bort motdemonstranterna genom ett resolut ingripande, vi fortsätter framåt.

Det var relativt få poliser i jämförelse med storleken på vår demonstration och motdemonstrationen om man till exempel jämför med hur det brukade se ut i Stockholm på Karl XII-dagen. Det gjorde att motdemonstranterna kom ganska nära. De kastade oavbrutet stenar och glasflaskor på oss. Det var mycket livat, gapigt, skrikigt och en väldigt hatisk stämning i luften.

Vår demonstration följdes av en större folkmassa på kanske tusen personer. Men det var inte enkelt att veta hur många som verkligen var motdemonstranter och hur många som bara var ute för att titta. Och på en lördag är det ju en viss mängd människor ute på stan under en solig eftermiddag oavsett om det är demonstrationer eller inte.

Efter en stund vandrar vi förbi en mindre kyrkogård som ligger snett till höger om marschvägen. Där har några AFA-aktivister lagt sig bakom en mur och kastar stenar mot oss. Några partikamrater, bland annat Ingemar Ramell, springer dit och kör bort dem därifrån. Detta visas senare på TV-nyheterna. Det som visades var sekvensen när sverigedemokrater körde bort vänsterterroristerna, men utan att man förklarade att AFA-aktivisterna använde kyrkogården som utgångsplats för stenkastning innan det skedde.

Under vår vandring mot Båtsmanstorget blev det under en kort stund lite lugnare. Jag vände mig då mot Richard Wramner från Stockholm och sade: – Det här är ju inte så farligt, just nu är det ganska lugnt. Precis när jag uttalat dessa ord flyger ett par stenar och landar runt oss. Jag måste kasta mig undan för att inte bli träffad och uttalar då några ord på bred göteborgska som blev ett klassiskt citat i den inre kretsen efter det här: ”Fan gubbar de siktar ju på maaaj”.

Det blev en populär replik som Richard och andra i den aktiva kärnan skämtsamt brukade upprepa då och då. En mörkhyad person står på en parkbänk och juckar med sitt skrev samtidigt som han skriker: – Jag knullar svenska tjejer. Då är det en i demonstrationen som ropar: – Inte länge till. Han kastar en sten med full kraft som träffar denne motdemonstrant mitt i skrevet. Han skriker av smärta och ramlar in i ett buskage bredvid bänken.

Hela tiden som vår demonstration pågår kantas vägen av en blandning av nyfiken allmänhet och våldsamma motdemonstranter som slungar stenar och flaskor mot oss. Många blir skadade. Efterhand som projektilerna landar bland oss kastas de tillbaka. Det utbryter handgemäng på flera ställen, projektilerna viner ständigt i luften.

Man kan se en del från nyhetssändningarna och det finns även en film från demonstrationen. Men det filmade förmår ändå inte att förmedla hur intensivt och laddat det var där vi tågade fram. Talkörerna blandas med skrik från människor som träffas, adrenalinet flödar i kroppen.

Vi anländer till Båtsmanstorget. Där är det som en gryta som kokar, larmet ekar mellan husväggarna. Vi kör in bussen på torget och polisen har satt upp en ring av kravallstaket. Vi står inne i ringen och utsätts för stenkastning från personer som står på torget och butikstaken runt mkring. I ett fall lyckas polisen göra en chock och kör bort några som placerat sig på ett mindre plåttak.

Men fler är kvar på andra tak runt oss. På ett tak visade det sig att några hade tagit med bensinbomber som de skulle kasta på oss. Polisen får tag på dem och stoppar detta i absolut sista stund. Vid ett tillfälle är det några SD-anhängare som hoppar över kravallstaketet på baksidan och rusar mot motdemonstranterna. Jag har sällan sett ett torg tömmas så fort.

Fortsättning följer i nästa nummer av Nya Tider…

Anders Klarströms bok kan köpas här

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Ett besök i den gamla snapphane-gården Sporrakulla

HISTORIAHär får vi följa med Alf Ronnby på en härlig utflyktstur en dag i maj. Färden går till Kullaskogen, som ligger i nordöstra Skåne. Djupt inne i Kullaskogen ligger en gammal snapphanegård som har klarat sig undan svenskarnas härjningar.

Mediers cyniska försök att likvidera och marginalisera oliktänkande röster

OPINION: RUNAR SøGAARDTiden har kommit för att säga det som behöver sägas. Inte för att det är populärt utan för att ens samvete kräver det. Det menar veckans debattör, författaren och ledarskapskonsulten Runar Søgaard. När media snävar in på yttrandefriheten är det nödvändigt att slå vakt om den offentliga debatten och respekten för olika åsikter, menar han.

Vart är vi på väg?

KULTURDet är inte bara Kristian Luuk som undrar det i SVT-programmet På spåret. En stor del av jordens befolkning – miljarder människor – har satts mer eller mindre i karantän och vi undrar. Redan som barn ville vi vara fria, bygga vår egen koja. Många längtar bort från städernas asfalt och sjukdomshärdar. I flera länder har man tagit fasta på detta och erbjuder gratis mark för dem som vill starta eget i liten skala.

Schweiz håller fast vid strängare gränsvärden för mobilstrålning

UTRIKESDen 22 april beslutade det schweiziska parlamentet att inte lyssna på telekomindustrin och i stället behålla de strängare gränsvärdena man haft sedan år 2000 för mikrovågsstrålning från mobilmaster, basstationer och wifi. Gränsvärdena ligger cirka hundra gånger lägre än i Sverige.

Rånaren Mohamed flydde i panik, bröt benet och fick stryk av offret, Vittne: ”Han skrek som en stucken gris”

INRIKESNya Tider kan nu avslöja att samtliga inblandade i det uppmärksammade Ronnebyfallet är araber. Ett beväpnat arabgäng trängde in i bostaden hos en arabisk småbarnsfamilj. De brottade ned frun, tejpade henne, och riktade en pistol mot tinningen på ett spädbarn. Men familjefadern synade bluffen och bad dem att skjuta honom. Den stressade Mohamed tog upp pistolen, riktade den mot mannen, gjorde mantelrörelse – och tryckte av. Då visade det sig att pistolen bara var en attrapp. Fadern svarade med att vräka en TV på Mohamed varpå han och hans två kumpaner flydde i panik. Men den stressade rånaren ramlade i trappan och bröt benet. Ett vittne berättar att han ”skrek som en gris” när familjefadern kom utspringande med ett stolsben i handen för att ge honom stryk.

Aschberg skickar bluffaktura till Nya Tider

INRIKESNya Tider har fått en faktura från den ideella föreningen Medieetikens förvaltningsorgan (MEFO) på 13 000 kronor. Som motivering skrev MEFO att man valt att kland­ra Nya Tider för en publicering. Inte förrän Nya Tider hotat med polisanmälan för bedrägeri valde föreningen att dra tillbaka fakturan.

Glorifierar kriminellt leverne – blev själv förnedringsrånad

INRIKESEn mängd bilder där rapartisten ”Einár” fotograferades i förnedrande situationer spreds i början av maj på olika sociala nätverk på internet. Polisen har inlett en utredning om misstänkt människorov och grovt rån, men är i övrigt förtegen om fallet. Många kommentarer på nätet fokuserar på vad de ser som det ironiska i att en ung svensk man som glorifierar kriminellt leverne själv verkar ha blivit offer för riktiga kriminella.

Miljöpartiet sviker sina väljare i ännu en hjärtefråga

INRIKESDen 29 april röstade riksdagen ned en motion om att ge amnesti för de huvudsakligen afghanska män som ofta kal­las ”ensamkommande”. Motionen fick endast stöd av Vänsterpartiet, och alltså inte av Miljöpartiet, trots att den skrivits av tre miljöpartister. Till Nya Tider säger Jonas Eriksson (MP), en av undertecknarna, att inte heller han räknade med att få bifall från sitt parti, utan att motionen endast ska ses som ett debattinlägg.

Gå till arkivet

Send this to a friend