Samtidigt som de gudomliga emanationerna tänktes som manliga och kvinnliga par med erotik som drivkraft betraktades könspolariteten som något ont. I Johannesapokryfen säger Jesus att han är androgyn, och i Thomasevangeliet lovar han att göra Maria till en man så att hon blir en levande ande, ”ty varje kvinna som gör sig själv till en man ska komma in i Guds rike”. Här har dagens politiska korrekthet sina källor. Som Eric Voegelin framhåller är gnosticismen roten till allsköns politisk radikalism genom sitt postulerande av direkt tillgång till sanningen som en andlig eller kognitiv elit antas besitta.
Blomdahl trevar sig fram och jag vet inte hur mycket av det religiösa paketet han är villig att godta, men han har tagit till sig gnosticismen till den grad att han finner det svårsmält och ofattbart att en manlig Gud utan kvinnlig partner skulle ha skapat jorden genom dekret. Nödvändigheten av en sexuell akt för att skapa jorden är i mina ögon en kuriös tanke. Idén att en evig och allsmäktig Gud skapat universum är i alla fall välgrundad. Den har utvecklats i det så kallade kosmologiska gudsbeviset, som representerar en avancerad intellektuell tradition och diskuteras livligt i modern filosofi.
Ett allvarligt sakfel är att påstå att den judiske och kristne guden kräver blind tro. Den Gud som uppenbarar sig i Bibeln bekräftar sin gudomlighet genom underverk, främst bland dem Jesu uppståndelse. Detta är inget löst påstående utan ett väldokumenterat historiskt faktum. Nya Testamentet innehåller fem oberoende källor som berättar om Jesu död och uppståndelse och tillkom inom en generation från händelserna, och uppståndelsetraditionen kan påvisas gå tillbaka till åtminstone de första åren efter Jesu död. Paulus uppger 20 år efter Jesu död och uppståndelse att denne visade sig kroppsligt för mer än 500 personer, av vilka flertalet ännu var i livet. Det är en inbjudan till att kontrollera påståendena.
Lärjungarna bestyrkte också sitt vittnesbörd genom att offra sina liv för det – något som man knappast gör för en from lögn. I Talmud, som skrivits av Jesu fiender judarna, görs inga försök att förneka hans underverk, i stället skyller man på trolldom. Idag godtar många judiska forskare hans uppståndelse, trots den utmaning det innebär för rabbinsk judisk religion.
Att man bygger på verifierbara fakta skiljer kristendomen från islam, vars påstådda underverk inte kan bekräftas av några samtida källor, liksom från gnosticismens spekulationer. Den som vill fördjupa sig i saken rekommenderas att ta del av William Lane Craigs föreläsningar och debatter och att bekanta sig med reasonablefaith.org.
Tvärtemot den absurda anklagelsen om ett ”krig mot livet” (ironiskt nog framförd av en som vill sätta stopp för befolkningstillväxten) är kristendomen livsbejakande. Den materiella världen ses som Guds skapelse och därmed en källa till vördnad, tacksamhet och njutning. Skapelsens godhet bekräftas av att Gud blir människa och återupprättar en fallen mänsklighet.
Det är denna värld som, vid sidan av himlen, förnyad och fulländad ska utgöra de frälstas hemvist. Att människan skapats till Guds avbild betyder att också den mest obetydlige är värdefull och okränkbar – men det har ingenting med den perverterade, politiskt korrekta betydelsen att göra som på senare tid kapat begreppet.
Guds bud är en handledning i att fylla världen med godhet, kärlek och glädje. Vi inbjuds att med våra liv förvandla profant till heligt. Gemenskap ställs som ett alternativ till individualism. Sunda drifter bejakas, som när Gud auktoriserar köttätande eller när han instiftar sexualiteten, samtidigt som man måste ta kontroll över osunda drifter och själviskhet för att fullt ut kunna njuta av, och låta andra njuta av, allt i Guds skapelse. Förlåtelsen är ett centralt begrepp och innebär att vi bryter oss ut ur destruktiva mönster av bitterhet och hämnd. Till skillnad från muslimernas Allah, som godtyckligt ger en begränsad förlåtelse genom att göra avkall på sin rättvisa, garanterar Jesus förlåtelse åt alla som omvänder sig genom att själv avtjäna straffet.
Vi behöver inte en ”försiktig användning av hallucinogener” för att upptäcka tillvarons mysterier. Guds uppenbarelse i Bibeln ger verifierbar kunskap om vår plats i världen och om vägen ut ur mörker och livsfientlighet.
Åke Blomdahl svarar: Vi behöver tro på det biologiskt rotade livet
Joakim Förars för fram skolbokens traditionella framställning av de gnostiska mysterieskolorna som ett livsfrånvänt uppror mot en ond gud-skapare. Kanske förståeligt men ändå mest felaktigt. Fram till sent 1900-tal var gnostiskt tänkande enbart känt genom sin kristna motståndares vederläggningar och anklagelser.
När kristendomen slutligt etablerats som statsreligion i romarriket utbröt förföljelse och förstörelse av gamla och konkurrerande nya läror. Det var ett kulturkrig med få motsvarigheter i mänsklighetens historia. Med den tidigare förtrycktes frikort till vedergällning flammade bokbålen höga. Allt som konkurrerade med ”den enda sanna läran” måste bort. Tempel revs, gudabilder höggs sönder. Tiotusentals människor mördades. Lyckligtvis räddades delar av den antika litteraturen till arabiska gränsprovinser. De förvaltades under flera hundra år av muslimerna innan de först på senmedeltiden åter kunde läsas i Europa.
Gnosticismen hade de kristna ett alldeles särskilt ont öga till. Det bestialiska mordet på matematikern och mysterieprästinnan Hypatia i Alexandria (415 v.tr.) betecknar den antika filosofins och högkulturens slut och inledningen till ”den mörka medeltiden”. Det skulle ta tusen år innan Västerlandet hämtat sig.
Det är sant att det också funnits gott om mystiker som hävdat sig ha översinnlig kunskap om gnosticism och urkristendom, men det är ju lätt att misstänka att dessa bara ”skådade” sina egna önskebilder.
Några skriftliga källor från gnostikernas anhängare fanns alltså inte, bara anklagelseskrifter. Detta förändrades med fyndet av en samling äkta gnostiska originalböcker i Nag Hammadi år 1945. En som mycket bidragit till tolkningen av Nag Hammadi-codexen är Shapiros läromästare John Lamb Lash.
Det spännande med Per Shapiros bok Kriget mot livet är alltså att en mycket mer nyanserad bild av de gnostiska lärorna visas.
Gnosticismen var inte en proto-kristendom, det var snarare läror och praktik med rötter i bronsålderns gudinnekulturer. Gnostiker var skarpa kritiker av den kristna frälsningsläran.
”Det huvudsakliga temat i gudinnesymboliken är den evigt flödande kraften i livets, dödens och förnyelsens mysterium; livets kretslopp”, skriver Shapiro.
Gnostikerna kritiserade de abrahamitiska lärorna för deras mekanistiskt linjära historieskrivning: skapelse, arvssynd, offer-förövare-moralism, messiansk frälsning genom tro och en slutgiltig uppgörelse, en domedag.
Det finns de som vänder sig till evangelikal kristendom som en konservativ kraft och moralisk räddning. Många sekulära nationalister tror att ”den kristna högern” är en kraft att alliera sig med, men just domedagsföreställningarna är så särskilt farliga och skadliga. Saken blir inte bättre av att våra verkliga fiender ”globalisterna” känner sig tuffa och modiga genom att leka med apokalypsens symboler.
Domedagsförväntan gör människor främmande för långsiktig omtänksamhet och hållbarhet. Det gör att människor välkomnar tecken på katastrof, är likgiltiga för naturförstörelse, misshushållning och överbefolkning, bejakar ekonomisk kollaps och krig.
Globalisterna och teknologerna hejar på och menar att människan är slut som art. De vill skapa en ny transhuman (tam) övermänniska. ”Singuläritet är nära!” Cyber-Jesus är redan här! De lockar med evig ungdom, obegränsad kunskap, total underhållning och evigt liv i cyberrymden, men det slutar med att en helt främmande maskinbaserad livsform tar över. ”No woman, no cry!”
Vi behöver en motbild! Vi ska ju fortsätta att leva som biologiska människor på den här planeten i tiotusentals år och mer! Människan är en så ung art och har ofattbara möjligheter som inte prövats.
Jag har personligen svårt att alls förstå idealistiska föreställningar om gudar som skapar eller styr världen genom tankekraft, men jag vet att materien, livet, naturen och medvetandet är på riktigt. Jag vill lyssna till och samarbeta med sådana religiösa som står på livets sida i denna onda tid när Maskinen hotar att ta över allt.
Kanske kan en återupplivad mysterieskola hjälpa oss?
Åke Blomdahl
