Kulturvänstern under den marxistiska luppen

Lönsamma statliga uppdrag och statsbidrag på vift – Sjöfartsverket är inte så olikt dagens maktapparat, menar Stefan Torssell. Han gör här en ansats att utföra en marxistisk analys av dagens etablissemang och hur en ny elit vuxit fram, som tagit den tidigare bourgeoisiens plats. En analys av marxisterna själva.

Jag arbetade på Sjöfartsverket. På Chalmers i Göteborg hade två lärare öppnat en egen sjöfartshögskola. Endast riksdagen har rätt att godkänna högskolor. Lärarna fick statsbidrag på Chalmers papper, men ordnade sedan utbildningarna själva. Därefter gjorde de en överenskommelse med några tjänstemän på Sjöfartsverket att deras elever skulle få internationellt giltiga sjöfartsbehörigheter. Det kom julklappar i stora flyttkartonger till tjänstemännen.

Affärsidén var bedrägeri med statsbidrag, kortare utbildningstid och privata betalningar från eleverna, vilket inte heller är tillåtet. Tanken var att jag som nyanställd skulle utfärda Sjöfartsverkets certifikat. Jag vägrade.

Högskoleverket och Riksdagens revisorer kopplades in. Verksamheten lades ned. Ett par år senare genomlystes hela Sjöfartsverket.

Det märkliga i denna historia var att journalistkåren duckade. De hämtade ut handlingar på Sjöfartsverket, men de skrev inget. Norrköpings Tidningar och Moderna Tider undantagna. Mina kollegor på Sjöfartsverket höll sig lika passiva som journalistkåren. Risken fanns att högsta ledningen var insyltad, vilket den också var.

En dag kom den avsatte sjösäkerhetsdirektören Bengt-Erik Stenmark in på mitt rum. Han var den ende som hade opponerat sig emot Carl Bildts förklaring varför Estonia sjönk och han hade skiljts från sina uppgifter. Han slog sig ned och frågade mig vad hela historien handlade om.

Han var intellektuell, tillhörde socialdemokratisk vänster och hade tillhört de kompisgängen i 68-svängen som lyckats vandra ut ur haschdimmorna och in i socialdemokratiska regeringar. Jag säger bara att han hade umgåtts med tidigare flummare i regeringar, inget annat.

Jag berättade om alla turer. Han kunde och ville inget göra. Vi började diskutera hur man utreder sådana här härvor. Han visade missnöje med en del utredningar inom sjöfarten.

Så sa han att man borde använda sig av en marxistisk metod även vid sjöolyckor. Jag nickade. Han klagade över att de flesta var för obegåvade för att kunna begripa sådant. Jag nickade igen. Vi diskuterade marxistisk metod. Jag ägnade större delen av samtalet åt att nicka, men jag tror att jag gjorde det bra. Han uttryckte att det inte var många som skulle kunna begripa vårt samtal. Jag gjorde det inte heller, men dolde det väl. Än i dag känner jag mig osäker på marxistisk analys av en sjöolycka.

Men istället för sjöolyckor har jag funderat på den tigande journalistkåren. Varför skriver inte journalister när makten syndar? De tittar bara på krognotor och taxiresor, aldrig själva makten. Varför ägnar sig kulturvänstern bara åt nonsens? Låt oss pröva marxistisk metod på dem.

Kapitalism betyder att en person eller ett bolag äger företag. En kapitalist tjänar inte bara pengar, utan återinvesterar vinsten för att växa. Han kapitaliserar.

Antagonism mellan kapitalisten och arbetaren gäller hur mycket som ska gå till vinster respektive löner. Enligt den marxistiska teorin tillvaratar statsmakten kapitalets intressen. Staten och kapitalet sitter som bekant i samma båt. Därutöver finns mellangrupper. Journalister och kulturvänstern tillhör mellangrupperna. Enligt den marxistiska teorin är människor en produkt av de rådande sociala och ekonomiska villkoren och varje förändring i villkoren ger motsvarande förändring i människors medvetande.

Under Sovjetunionens tid fram till Ronald Reagan i slutet av 1980-talet fanns det en press på det kapitalistiska systemet att vara anständigt. Måttlös girighet, hänsynslöst förtryck och skrupelfri människohandel kunde straffa sig. Det fanns en risk att mellangrupperna skulle gå åt vänster. Statsmakten i Sverige var dessutom vänsterorienterad. Kulturvänstern, journalistkåren, mediafolk och andra mellangrupper var beroende av statsmakten under denna vänsterperiod. Man sade sig därför stå på de svagas sida och ville liera sig med proletariatet. Det blev klirr i den egna kassan i form av bidrag och uppdrag. Gruvarbetarna stod på topp. Gruvarbetare går inte omkring i rosa trikåer. Idealen var maskulina.

Så föll Berlinmuren. Att vara kommunist var inte längre bra för imagen. Mellangrupperna övergav arbetarklassen och slöt istället upp runt den globala kapitalismen. Kommunisterna Lars Ohly och Gudrun Schyman frisvor sig från alla kommunistiska kopplingar.

Om vi ska kunna vinna kampen mot dessa intellektuellt falska människor oavsett om de heter Lars Ohly, Gudrun Schyman, Åsa Romson, Peter Wolodarski, Thomas Mattsson, Özz Nüjen eller Jakob Wallenberg eller de som arbetar på radio och TV, måste vi ha modet och kraften att bjuda motstånd trots att de vägrar ta debatten.

Gudrun Schyman är numera feminist och kämpar för den övre medelklassens kvinnors rätt att sitta i börsbolagens styrelser. Att kapitalismen blivit förråad stör inte. Journalistkåren angriper vita medelålders män, framför allt om de tillhör arbetarklassen. Män i trikåer hyllas däremot.
Kulturmarxister av alla schatteringar har numera blivit en trendkänslig urban borgarklass, det som tidigare enligt marxistiskt språkbruk kallades bourgeoisien.

Den enda grupp som fortfarande har ett skeptiskt förhållande till kapitalet är arbetarklassen. En betydande grupp på landsorten känner också sympati för arbetarklassens villkor och värderingar. De tar avstånd från den nya globala kapitalismen. De möter ett oresonligt förakt från den nya bourgeoisien. De som bor i städerna och inte vill tillhöra globalismen får sina fönster krossade.

Statsmakten har också ändrat karaktär. Överallt där arbetarklassen bor drar man ned och villkoren skärps. Landsorten avfolkas. Istället odlar man fram en ny tjänande underklass nära bourgeoisiens bostadsområden, men ändå klart avskild. Man kallar det mångfald och mångkultur, men villkoren för denna nya underklass av invandrare är sämre än under statarsamhället. Många föredrar kriminalitet istället för att städa på McDonald’s nattetid för 50 kronor i timmen. Det finns i deras tycke bättre betalda nattjobb. Detta trasproletariat har fraktats till Sverige av råskinnade gangstergäng, något som journalisterna inte skrivit ett ord om. Oberoende media som intagit en annan hållning förföljs samstämmigt av staten, kapitalet och kulturvänstern.

Ungefär så kan man i korthet beskriva journalister, konstnärer och intellektuella i den nya globala kapitalismen genom marxistisk analys.

Om vi ska kunna vinna kampen mot dessa intellektuellt falska människor oavsett om de heter Lars Ohly, Gudrun Schyman, Åsa Romson, Peter Wolodarski, Thomas Mattsson, Özz Nüjen eller Jakob Wallenberg eller de som arbetar på radio och TV, måste vi ha modet och kraften att bjuda motstånd trots att de vägrar ta debatten. Vi kan göra det lustbetonat genom att skratta åt dem.

Trögtänktheten inom journalistkåren och kulturvänstern är nog för stor för att de ska kunna förstå beskrivningen av dem själva, även när man gör beskrivningen enligt deras egen en gång hyllade marxistiska metod.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Tucker ”sprängde internet” med Putinintervju

Tucker ”sprängde internet” med Putinintervju

🟠 UTRIKES Nyheten att den amerikanske journalisten Tucker Carlson befann sig i Moskva för att intervjua Vladimir Putin slog ned som en bomb och skakade den västerländska journalistkåren i sina grundvalar. Angreppen haglade, Carlson kallades landsförrädare, galning och nyttig idiot, och det restes krav på att EU skulle införa sanktioner mot honom. Det är troligen den mest sedda intervjun någonsin – men själva intervjun är tämligen odramatisk, med undantag för att Putin säger sig ha invaderat Ukraina för att utrota nationalismen i landet genom att ”göra oss av med de människor” som sprider den – vilket systemmedierna knappt nämner.

Läs även:

Bakåt eller framåt?

Bakåt eller framåt?

🟠 KRÖNIKA En vanlig inledning av en plan eller ett projekt för framtiden är en återblick på händelseutvecklingen under föregående period. Detta förutsätter dock att återblicken sanningsenligt bekräftar talarens eller skribentens påståenden med hänvisning till historien. Om detta inte är fallet, låter protester och anklagelser om historieförfalskning inte vänta på sig, när dokumenterade åtgärder, händelser och uttalanden motsäger talarens påståenden.

Expo – diskvalificerad åsiktspolis. Ompröva!

Expo – diskvalificerad åsiktspolis. Ompröva!

🟠 DEBATT Stiftelsen Expo har satt i system att demonisera alla som uttrycker kritik mot invandringspolitiken och konsekvenserna av det mångkulturella samhället. Åke Thunström och Lars Bernhoff pekar på att Socialdemokraterna nu i stora delar gett invandringskritikerna rätt och i interna dokument medgett att politiken med massinvandring förstört det trygga Sverige. Om Expo inte i decennier tystat kritiska röster och kvävt den offentliga debatten hade denna insikt kunnat komma mycket tidigare och en omfattande skada på samhället kunnat förhindras, menar han i denna opinionstext.

WHO tänker lagstifta om att få diktatorisk makt vid nästa pandemi

WHO tänker lagstifta om att få diktatorisk makt vid nästa pandemi

🟠 KRÖNIKA Elsa Widding, oberoende riksdagsledamot och expert i energifrågor, varnar tillsammans med medicinhistorikern Christer Nilsson i denna debattartikel för att FN-organet Världshälsoorganisationen, WHO, snart kan ges exempellösa befogenheter att bestämma alla 194 medlemsländers pandemirespons i detalj. Nya Tider har berättat utförligt om det nya pandemifördraget och de långtgående förändringarna i Internationella hälsoreglementet (IHR) som styr WHO:s arbete (se ”WHO kan komma att diktera framtiden för 194 länder inklusive Sverige” i NyT v.23/2023). Elsa Widding har ställt frågor om WHO under riksdagsdebatter, och menar att de svenska politikernas okunnighet och likgiltighet inför detta är chockerande.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Klarsynthet och intelligens obekvämt för makthavarna i Sverige

🟠 RECENSION Tommy Ulmnäs har med sin tredje bok, som utkom 2021, byggt vidare på temat om Sveriges förfall som land. Han går igenom område efter område och beskriver hur Sverige gradvis – med uppsåt från korrupta politiker – malts sönder inom alla samhällsområden. Han analyserar problemområdena och ger i boken sin förklaring till varför det ser ut som det gör i landet och är förundrad över att inte fler ser orsak och verkan och efterlyser konsekvensanalyser.

Så tar klanerna långsamt över samhället

🟠 BOKRECENSION Alla har vid detta laget hört om de kriminella klanerna som utgör ett hot mot vårt samhälle. Men hur fungerar dessa klaner, och hur har de kunnat växa sig så starka? Boken Klanerna är en genomgång av hur organiserade kriminella arbetar i dagens Sverige, och den bild som träder fram är mycket långt ifrån Jönssonligan. Det rör sig om internationell maffia som inte skyr några som helst medel inte bara för att tjäna pengar, utan även utöva makt. De utmanar statens maktmonopol över samhället.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Motståndet mot diktatoriskt WHO växer – demonstration i Stockholm

🟠 ExitWHO Världshälsoorganisationen WHO är på väg att få makt att bestämma alla medlemsländers insatser under nästa pandemi. Enskilda länder kommer inte längre att kunna besluta om egna pandemiåtgärder och eventuella restriktioner – allt ska beslutas av ett nytt ”styrande organ” inom WHO. Oron och kritiken växer nu mot vad detta innebär och den 1 oktober anordnades en demonstration i Stockholm för att protestera mot hur Sverige och världens länder avträder sin suveränitet till en icke folkvald grupp byråkrater.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.