Kvinnorna flydde IS efter nio månaders fångenskap

– Min enda önskan just nu är att alla de jag känner som är kidnappade av IS ska befrias.

Orden kommer från 9-åriga Lena som miste sina föräldrar och syskon som alla mördades av IS. Hon är en av dem som lyckats fly fångenskapen, då IS lät henne vakta kor tillsammans med äldre kvinnor som alla ansågs för svaga för att orka fly.

När IS intog den stad som jeziderna levde i separerade man snabbt männen från kvinnorna. Barnen satte man i Koranskola och de fick daglig undervisning i hur man ska leva som rättrogen muslim. Kvinnorna vittnar om att IS lade droger i deras mat tillsammans med glasskärvor, vilket gjorde att många inte vågade äta och svalt. Varför? Troligen roade leken med döden islamisterna.

De minsta barnen separerades från sina mödrar under två månader, och vad som hände med dem under denna tid är det ingen som vet. Kvinnorna skenavrättades flera gånger och små barn fick motta slag i huvudet med vapen. Männen saknas fortfarande, de flesta uppskattas vara döda eller tvångskonverterade. Totalt saknas 48 män från den släkt som till slut lyckades fly IS terrorvälde.

En ung kvinna gråter och pekar på sin unga dotter, ett spädbarn. Kvinnan blev gravid strax innan hon kidnappades av IS, och hennes make vet inte om att han har ett barn. Hon hyser dock inga förhoppningar om att de ska återförenas igen.

Det var inte bara unga kvinnor som blev våldtagna, även de äldsta kvinnorna i släkten utsattes för systematiska våldtäkter. En 14-årig flicka som varit i IS fångenskap berättar att hon hade blivit våldtagen 280 gånger på två månader, sedan slutade hon räkna.

– Vad kan jag säga? Jag går och står och andas, men jag lever inte. Jag är söndertrasad och vet inte hur länge jag orkar fortsätta, säger den 14-åriga flickan.

Mödrar såg sina minderåriga döttrar föras bort av IS, och det var inte alltid de kom tillbaka. ”Nu ska du giftas bort till vårt befäl”, fick de höra innan de fördes bort. Några giftermål blev det dock aldrig, istället lät man soldaterna turas om att våldta flickorna. Många av flickorna har men för livet och har svårt att tala om det de upplevt.

I det tält där kvinnorna och barnen har samlats är stämningen tryckt. De flesta kvinnor gråter när de talar om vad de upplevt. En del kvinnor skäms när de säger att de konverterade under hot. En äldre dam var den enda i rummet som vägrade konvertera.

Kvinnorna säger att flera av IS-soldaterna talade turkiska, men de kunde också urskilja en dialekt från Saudiarabien. De berättar även att många av soldaterna kom från deras egen hemby.

– Vi har levt med fienden, suckar en av kvinnorna och fortsätter: våra egna grannar vände sig emot oss.

Den 7 april skickades de äldsta kvinnorna tillsammans med ett par små barn ut till en åker för att vakta kor. IS behövde mjölk. Gruppen väntade tills de var säkra på att ingen såg dem innan de sprang och gömde sig i väntan på mörkret. Under tre dygn befann sig gruppen utomhus. Man gömde sig under dagtid och gick i skydd av mörkret.

I dag lever kvinnorna i tält, utan någon hjälp utifrån. Man är helt beroende av stödet från kyrkor och från de jezider som fortfarande har hem och tillgångar och är beredda att hjälpa till. I lägret bor nästan uteslutande kvinnor, eftersom ingen manlig släkting lyckades fly undan IS. Då gruppen består av äldre kvinnor och barn finns det ingen som kan arbeta ordentligt och bygga upp ett drägligt liv igen, vilket gör gruppen extra utsatt.

”Svårt att bevara kulturen”
En av de personer som kom till jezidernas räddning bor i ett stort hus inte långt ifrån kvinnornas tältläger. Han har en ledande roll inom det jezidiska samhället, och har rest till Europa många gånger för att föra deras talan. Jeziderna känner till hans identitet, men han önskar vara anonym i intervjuer. Skulle omvärlden få reda på vem han är skulle han kunna råka illa ut, och han behövs i tider likt dessa, får vi förklarat. Nya Tiders reporter spenderade två dagar tillsammans med mannen och hans familj.

Mannen säger uppgivet att det är svårt för jeziderna att behålla sin kultur och sina traditioner när 95 procent av befolkningen lever i tältläger och har gjort så under flera års tid. Han säger att problemen började då USA på allvar gick in i Irak. Enligt honom hade samtliga minoriteter det ”betydligt bättre” under Saddam Husseins styre. Saddam hade en fast hand och tillät helt enkelt inga extrema grupperingar att etablera sig, av flera olika anledningar. Dels låg det i hans intresse med ett land utan inbördes konflikter, och dels skulle radikala grupperingar snabbt kunna bli ett hot mot hans egen säkerhet. Flera flyktingar, såväl kristna som jezidiska, höll med om att situationen för dem var betydligt bättre under Saddam, något som hjälparbetaren Hatune Dogan instämmer i:

– Sunnimuslimerna behöver ett diktatorliknande styre. Vi ser nu vad som händer när det inte finns någon.

Väst stöttar terrorister
Den jezidiske ledargestalten, som nyligen var i Tyskland, säger att Väst måste sluta stötta terrorister, både för deras och för sin egen skull.

– De riktiga terroristerna är de som hjälper Islamiska staten: USA och Saudiarabien, säger mannen upprört och fortsätter:

– Varför öppnar Europa dörrarna för IS? Sverige och Tyskland kommer inte att vara ens hyfsat trygga länder länge till, deras befolkning kan inte sova tryggt om nätterna. Vi vill inte att Europa ska behöva känna samma dagliga fruktan som vårt folk gör.