Lokal ekonomi och närhet mellan produktion och konsumtion är något som intresserar allt fler. För många handlar närproducerat om kvaliteten på grödorna och en känsla av att gynna sin egen bygd. Det finns dock de som uppfattar det som mer än så, det handlar om att stå rustad inför möjliga samhällskriser av större eller mindre slag. Nya Tider har tidigare skrivit om risken av att solstormar slår ut elnätet, att en smitta som ebola paralyserar samhället så att ingen vågar sig utanför dörren eller kravaller som okontrollerat sprider sig från förorter och lamslår samhällsviktiga industrier. Dessa är hypotetiska risker, men en sak vet vi av nödvändighet kommer att inträffa, och det är att oljan börjar sina.
Medvetenheten om att oljan inte kommer att finnas för alltid ökar. Medan ”oljetoppen” betraktades närmast som en konspirationsteori för ett decennium sedan har nu allt fler även offentligt börjat tala om att man måste börja planera för en kraftig prisstegring i drivmedelpriserna när oljan blir allt kostsammare att utvinna om några år.
Priset på oljan styr dessutom många mekanismer i samhället, inte minst matpriserna. Den mat som var och en av oss äter per dag kostar cirka 3 liter olja att producera och transportera till vår tallrik. Vi har alla sett vad högre matpriser kan orsaka för samhällsomvälvningar under den ”arabiska våren” som följde på brödkravallerna 2011.
1910 gick det åt ett fat olja för att få upp hundra fat olja ur marken, i dag räcker ett fat bara till att utvinna tio fat.
Det kommer troligen inte att gå att ersätta oljan med något som är likvärdigt i pris och energitäthet. Billiga långväga transporter kommer inte att vara möjliga och infrastrukturen får anpassa sig till detta. Det innebär mer lokal produktion för lokal konsumtion och mer självhushållning.
Den svenska politiken går i dag i motsatt riktning. 1947 hade Sverige som uttalat mål att vara självförsörjande. Det ansågs vara en viktig del av Sveriges försvar och en trygghetsförsäkring. I samband med att Sverige gick med i EU övergavs denna målsättning. EU kommer att hjälpa oss vid en kris, är den officiella förklaringen. Det har fått som följd att Sveriges mat endast skulle räcka en vecka, om importen av någon anledning skulle upphöra. Bara hälften av all mat som konsumeras i Sverige har inhemskt ursprung, att jämföra med till exempel Finlands 80 procent. Det är som upplagt för problem.
I vår överlevnadsserie i Nya Tider har vi tagit upp vad man som individ kan göra för att förbereda sig på det oförutsedda och hur man bör agera i givna krissituationer. Än bättre är förstås att i sin bygd skapa förutsättningar för att gemensamt hantera kriser och stå rustade för framtida utmaningar genom att vara så lokalt självförsörjande och oberoende som möjligt.
Nya Tider har besökt några eldsjälar som driver olika projekt för ökad lokal självförsörjning vad gäller energi.
