De flesta personer i Sverige som är över 25 år gamla har hört talas om överföringen av en stor del av pensionssystemets buffertfonder till statskassan mellan 1999 och 2001. I samband med omläggningen av pensionssystemet flyttades då 258 miljarder kronor ut från fonderna. Syftet med det var att ”finansiera” utflyttningen av kvarvarande del av kostnaden för förtidspensionen, garantipensionen och efterlevandepensionen. Åtgärden beslutades av riksdagen efter förslag från Göran Perssons S-regering.
Att riksdagen beslutade att åderlåta pensionssystemets så kallade buffertfonder, AP-fonderna, för att bekosta löpande utgifter, var ett omtalat och i sak ett mycket tveksamt beslut. Det har ställt till med stora problem, eller snarare bidragit till att öka riskerna i pensionssystemet på ett högst påtagligt sätt.
Den allmänna pensionen betalas i dag av de pengar som arbetsgivarna betalar i ålderspensionsavgift inom ramen för arbetsgivaravgifterna. Ålderspensionsavgiften är i dag 10,21 procent av redovisad bruttolön. Om man har en bruttolön på 30 000 kronor per månad, betalar alltså arbetsgivaren 3 063 kronor i ålderspensionsavgift varje månad.
Ett av problemen med pensionssystemet är att dessa pengar inte har med den anställdes pension att göra, förutom den del som sätts in i premiepensionssystemet, utan går till att finansiera utbetalningen av pension till dagens pensionärer. Skillnaden mellan inkomster från ålderspensionsavgiften och utgifter för utbetalda pensioner, exklusive premiepensionen, i pensionssystemet var år 2017 cirka 30 miljarder kronor.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
