Samiska renägare är relativt sentida i stora delar av det som samerna numera kallar Sápmi, samernas land. Det som pågår framför oss alla utgör en historieförfalskning, vilket får många härjedalingar, jämtar, men även markägare och andra historiska brukare i Norrland och norra Dalarna att protestera. Det borde också få många fler att protestera. Men var står egentligen politikerna i dessa frågor när det handlar om att stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och rättssamhällets principer? Det borde vara en självklarhet att renägare inte ska tilldelas särrättigheter på landområden de anlänt till i modern tid, långt efter andra folk, näringar och kulturer som varit etablerade där i tusentals år.
Regeringens sanningskommission
Regeringen tillsatte förra året en sanningskommission för att kartlägga övergrepp mot samer. En sanningskommission som exkluderar övriga historiska folk och näringar blir fortsatt en obalanserad partsinlaga och förfelar ambitionen att synliggöra sanningen. Staten har under lång tid genom tvångsköp och arrangerade markreformer fråntagit fjällbönder stora markområden i syfte att överlåta rättigheter till samiska renägare. Det handlar inte bara om renbete utan även rättigheter till jakt, fiske, virke och ved samt övriga inkomster från områdena som tillfaller berörd sameby och samefonden.
Renägande samer hävdar att deras marker minskar – det är inte sant
Före 1760 fanns inga samiska renägare i Härjedalen. I dag har de expanderat med sina renhjordar ner till norra Dalarna. Samerna påstår sig vara diskriminerade när det gäller rättigheterna till sina historiska marker på grund av att de är samer och renägare. Före 1928 års renbeteslag hade bönderna i Härjedalen fler renar än samerna. 1928 års rennäringslag förbjöd andra än vissa samer att bedriva rennäring.
Forskningen klargör att det finns andra folk som har en betydligt längre historia i norra Sverige än samer.
Renägande samer hävdar även att de är diskriminerade när det gäller att delta i beslut. Samefonden i Jämtlands län är en sammanslagning av fyra fonder, varav den jämtländska skogsfonden var den största. Skolan i Högvålen (Sveriges högst belägna by) fick medel ur den fonden när den byggdes. I dag är fonden endast till för samiska ändamål.
Rennäringsdelegationen som beslutar i frågor som rör de av staten tvångsköpta (från fjällbönder) markerna består av tjänstemän, politiker och renägare. Det finns ingen representant för andra som bor inom området. Renägarna får även yttra sig i frågor som gäller marker där renarna inte har rätt att vistas. Sametinget driver frågan om att peka ut de privata markerna som riksintresse för renbete. Den gynnade parten ska vara renägande samer. Markägarna blir varken tillfrågade eller beaktade i denna process.
Rättsväsendet och förvaltningsmyndigheter följer inte gällande lagar om de inte är till fördel för renägande samer
Genom den så kallade Härjedalsprocessen har Högsta domstolen bekräftat att det inte finns någon renbetesrätt över privata marker i Härjedalen. Även EU-domstolen har bekräftat denna dom. Samerna förlorade sedvanerättsprocessen i Härjedalen. Ändå släpper renägarna fortfarande renarna för bete på privata marker. Inga åtgärder vidtas från rättsvårdande myndigheter.
Rasism och diskriminerande politik till förmån för renägande samer
Forskningen klargör att det finns andra folk som har en betydligt längre historia i norra Sverige än samer. Forskningen klargör också att fler folk bedrivit rennäring fram till modern tid, till de första skevande renbeteslagarna för ungefär hundra år sedan då de fråntogs rätten att äga renar. Den historiska befolkningsgruppen kväner/lantalaiset på Nordkalotten är idag starkt undanträngd. Även den historiska fjällbondekulturen i det södra fjällområdet är starkt tillbakatryckt. Trots det så fortsätter politiken att stärka samernas ställning på andra folkgruppers bekostnad.
Min slutsats blir att i dagens Sverige bedrivs en diskriminerande politik och i praktiken en etnisk rensning gentemot övriga folkgrupper och historiska brukarkulturer i norra Sverige, till förmån för renägande samer.
