Det var många som blev arga, ledsna eller besvikna efter att några av de stora hjälporganisationerna uttryckt sig kränkande om invandringskritiker. Nu håller en helt ny biståndsorganisation på att startas upp, där det är sverigedemokrater som sitter i styrelsen.
– Det började då Sjöbo kommun förra året fick in ett antal så kallade ensamkommande flyktingbarn och vi fick veta vad det kostade, nämligen omkring 1,5 miljoner per näsa, berättar grundaren Hans Erling Jensen för Nya Tider med dansk brytning.
Förutom sitt engagemang för biståndsarbete är Jensen sekreterare i Sverigedemokraternas avdelning i Sjöbo.
– Samtidigt har jag, min fru och några vänner sedan flera år tillbaka arbetat ihop med en liten organisation i Nepal, dit vi har skickat lite pengar och hjälp. Så jag visste ju vad det kostar att förse människor med medicin, skolgång, kläder och mat, och kunde konstatera att för de 1,5 miljonerna hade man kunnat hjälpa mer än tre hundra barn i deras hemland, fortsätter Jensen.
Jensen anser att hans engagemang för utsatta och förtryckta går hand i hand med hans engagemang för en mer restriktiv invandringspolitik. Men förutom påhoppen om ”rasism” och ”främlingsfientlighet” har det också funnits en kritik som varit svårare att slå ifrån sig, förklarar han.
– Exempelvis var det en diskussion i Kristianstads kommunfullmäktige där SD:s representant pekade på att man hade kunnat hjälpa många fler på plats för samma pengar, och att vi inte ville ha hit fler flyktingar. Men då fick han ett svar som jag fått flera gånger, nämligen att ”ni pratar ju bara, ni gör ingenting”. Så där väcktes väl tanken att vi skulle behöva vår egen hjälporganisation. Jag vill att vi ska kunna säga ”man skulle kunna hjälpa många fler – och vi gör det”.
Hans Erling är noga med att påpeka att det i första hand handlar om att bedriva hjälparbete, men erkänner att ett av målen med verksamheten är att påverka opinionen och på sikt politiken.
– Den förda politiken är ju galen. Det är ju uppe i flera miljarder som tas direkt från biståndsbudgeten för att satsas på ”hemmamarknaden” för flyktingar!
Hjälper i Katmandu
Engagemanget för Nepals fattiga barn har Jensen tagit med sig in i RHA, och man har redan börjat bedriva hjälp i blygsam skala tillsammans med den nepalesiska organisationen ADEC Nepal. Under maj genomförde man en kampanj under parollen ”ReClean the Streets” för att städa upp en fattig stadsdel i Katmandu och samtidigt arbeta för en attitydförändring och få människor att vilja förbättra sin egen livsmiljö. Att genomföra kampanjen kostade 10 000 svenska kronor och gav ändå eko hela vägen upp i den nepalesiska regeringen.
RHA har även etablerat ett samarbete med Hatune Foundation som leds av den turkisk-tyska nunnan syster Hatune. Stiftelsen inriktar sig främst på att skydda utsatta kristna, har över 5 000 volontärer i 35 olika länder och har vunnit mångas respekt för sitt ideella arbete. De använder sig i första hand av lokala volontärer, och säger sig ha administrativa kostnader på endast 3 procent. I början av augusti har RHA bjudit in syster Hatune till Malmö för att visa bilder från stiftelsens arbete i Mellanöstern på Galleri Rönnquist & Rönnquist.
Hans Erling Jensen menar att de stora biståndsorganisationerna visserligen gör ”mer för pengarna” än flyktingmottagande i Sverige, men att de ofta sätter in resurser på platser som är massmedialt uppmärksammade snarare än att göra en rent humanitär bedömning. Han anser dessutom att de slösar alldeles för mycket pengar på administrativa kostnader och höga löner.
– Jag har varit inne och läst räkenskaper både hos Röda Korset, Rädda Barnen och flera andra organisationer. De får ju in mängder av pengar från offentligheten, men det är inte många kronor som kommer ut på gatan. De håller föredrag för dyra pengar, de har en stor styrelse som får ofantliga löner, och så vidare.
Till skillnad från de flesta hjälporganisationer har Right Hand Aid inget 90-konto, vilket innebär att deras verksamhet inte granskas av Svensk Insamlingskontroll.
”Ursprungligen var väl 90-idén väldigt bra. Men efter att det har gått politik och ekonomi i allting, så har också denna institution blivit en del av PK-etablissemanget där de flesta okritiskt deltar i asylindustrins verksamhet och glömmer de verkligen utsatta, som till exempel de kristna i Syrienkriget”, skriver Hans Erling Jensen på RHA:s hemsida. Han skriver också att avgifterna som Svensk Insamlingskontroll tar ut kostar lika mycket som hjälpen till trettio barn i något av världens flyktingläger.
– Till dess att det finns något bättre alternativ än 90-numren är det en fråga om förtroende mellan oss och givarna, säger han då vi frågar hur man ska veta att pengarna hamnar rätt.
Hur många medlemmar RHA har i dagsläget vill han inte svara på.
– Vi har ju bara precis börjat, säger han.
Vill hjälpa fler utan flyktingmottagande
Exakt hur många fler man skulle kunna hjälpa på plats för samma summa som en enda påstådd flykting kostar i Sverige är det många som försökt räkna på. RHA hävdar att en enda ”ensamkommande” kostar lika mycket som att hjälpa 300 barn i flyktinglägren i Jordanien eller Turkiet.
Med hjälp av UNHCR-dokumentet 2014 Syria Regional Response Plan har Nya Tider gjort en faktakoll. Ska man gå efter den så hade man kunnat förse 105 krigsflyktingar med mat, vatten, sanitet, utbildning, sjukvård, husrum och ”fickpengar” för samma summa som en ”ensamkommande” kostar i genomsnitt. Den siffran täcker då även ”stöd som kommer att nå över två miljoner jordanier som påverkas av flyktingarnas närvaro”, vilket Migrationsverkets kalkyler inte gör.
Det ser alltså ut som om RHA:s siffror är något överdrivna vid närmare granskning, men ändå inte långt ifrån sanningen. Det massmediala och politiska etablissemanget är dock rörande överens om att man inte kan göra några sådana överväganden – samtidigt som man gör just detta och helt enkelt tar pengar från biståndsbudgeten och lägger dem på flyktingmottagning.
Right Hand Aid har naturligtvis mycket kvar att bevisa, men Hans Erling Jensen är positiv.
– Jag tror att vi kan bli en kraft att räkna med, men då måste vi ju först ha fler medlemmar och mer verksamhet att visa upp. Sedan finns ju problemet att vi inte i första taget kommer att kunna håva in några offentliga pengar, eftersom vi som sitter i styrelsen är sverigedemokrater. Du vet hur det är. Men vi har tagit en rad kontakter med mindre hjälporganisationer, och vi har ju inte ens börjat marknadsföra oss i sociala medier ännu.
