– Vet du att flyktingmottagandet i Sverige i år kommer att kosta dubbelt så mycket som budgeten som FN har för alla flyktingar i hela världen? UNHCR:s budget för 60 miljoner flyktingar är hälften av de svenska flyktingkostnaderna, förklarade Rosling för Svenska Dagbladets reporter när tidningen intervjuade honom i samband med en pressträff på Sveriges Radio, där han presenterades som en av årets vinterpratare.
Som Nya Tider påtalade i vår jämförande artikel satsar UNHCR en stor del av sina resurser på den akuta flyktingkrisen i Syriens närområde. Man hade begärt motsvarande 38 miljarder kronor för den insatsen – men när året nu närmar sig sitt slut har man fått in ungefär halva summan – vilket resulterat i att krigsflyktingar blivit utan sådana nödvändigheter som skolundervisning för barnen och till och med mat.
Redan i oktober förklarade Rosling vid en insamlingsgala i Globen hur missriktat ett stort asylmottagande är om man vill hjälpa så många som möjligt. Han lindade dock in budskapet så mycket att politiskt korrekta människor inte tycktes förstå vad han egentligen sade. De applåderade högt när han kallade de krigsflyktingar som tagit sig hit ”modiga” och sade att ”annars hade vi inte förstått allvaret”. På så sätt undslapp han kritik för det viktiga budskapet:
– Vi kan inte lösa det här genom att Syrien flyttar hit och de med svarta flaggan bor kvar. Det går inte.
Invandringskritikerna förstod dock vad Rosling egentligen sagt, och i en senare debatt på Publicistklubben erkände Rosling att själva utmaningen under galan i Globen var att förespråka bistånd istället för asylinvandring utan att det märktes att det var just det han gjorde.
– Det var rysligt svårt, jag skulle stå där på scen och tala om att det Jimmie Åkesson har sagt i två-tre år är fullständigt rätt, det var själva utmaningen, konstaterade Rosling.
– Hur gör man det? Det är inte klokt att vi inte har försörjt UNHCR:s flyktingläger med pengar, fortsatte han.
Enorm obalans
Sveriges krishjälp till Syriens närområde är i år 350 miljoner kronor – någonstans mellan 0,15 procent och 0,77 procent av vad asylinvandringen uppskattas ha kostat förra året, innan invandringsvågen blev så massiv att den hotade att försätta Sverige i katastrofläge. I slutet av november begärde EU att Sverige skulle bidra med 700 miljoner av de 30 miljarder som unionen beslutat att ge till Turkiet för att hjälpa landet att hantera migrationsvågen. Det totala biståndet till närområdet landar således på omkring en miljard kronor om regeringen bifaller EU:s begäran.
Innan man av nödtvång började försöka hejda invandringsströmmen hade regeringen tvärtom planerat att minska biståndet till Syriens närområde till 300 miljoner kronor nästa år, med ett åtagande på 1,5 miljarder fördelat på fem års tid.
Trots att han alltså offentligt erkänt att det finns en tydlig konflikt mellan asylinvandring och krishjälp där flyktingarna finns – att man i slutändan faktiskt måste välja – vill dock inte Rosling ta alltför tydlig ställning.
Fortfarande försiktig
Hans Rosling ger Nya Tider rätt i allt väsentligt. När vi når honom sitter han på en middag i Nigeria. Vi frågar dock varför han trots allt är så försiktig i sina uttalanden – borde inte en så uppenbart ansvarslös politik fördömas skarpt?
– Det där är politik och det ska jag inte lägga mig i. Men varför man ska satsa på närområdet är ju bland annat för att Daesh [även känt som Islamiska staten, IS – red. anm.] inte ska vinna kriget.
NyT: Men om vi leker med tanken att man skulle mångdubbla hjälpen till 50 miljarder, i runda tal lika mycket som enbart de direkta kostnaderna för asylinvandringen, det som man kan avräkna från biståndsbudgeten… finns det då några skäl att samtidigt satsa 50 miljarder på asylinvandring? Om man verkligen har råd med så stora utgifter, är då inte det enda rimliga att istället satsa alla de 100 miljarderna i närområdet?
– Vi har ju en lag om asylrätt, det är ju svensk lag.
NyT: Givetvis, men det går ju, som man nu försöker göra till sist, att täppa till gränsen så att säga. Flyktingar ska ju söka hjälp i första säkra land egentligen.
– Jo, men paniken är ju så stor och eländet är så stort. Det här är svår politik, men vad jag ville belysa är den här enorma skillnaden. Man måste ju åtminstone ha klart för sig vad det är vi diskuterar, och där upplever jag att det brister. Sedan har jag stor respekt för politikerna som måste fatta svåra politiska beslut.
NyT: Vad jag försökt få svar på från bland annat UNHCR är ju varför man egentligen ska ta emot asylsökande från Mellanöstern över huvud taget. Varför inte satsa alla pengarna i närområdet istället?
– Doktorn som botade mig från min svåra leversjukdom, han var utbildad i Bagdad, så det är ett skäl för mig. Jag är lite svag för invandrare, men det är ju en rent personlig grej.
NyT: Och kanske inget man bör basera politiska överväganden på heller?
– Nej, det är ju väldigt personligt, så det lämnar vi därhän. Men de svåra politiska ställningstagandena ställer jag mig ödmjuk inför. Jag vill bara förklara storleksordningen, sedan får politikerna fatta besluten, avslutar Rosling.
