Så framställdes fuskrapporten om medier och invandring: en inblick i regeringens propagandaverkstad

Nya Tider har redan tagit upp den grovt vinklade rapport från Delmi som använts som argument för att massmedierna inte mörkar om invandringen. Här granskar vi rapporten och dess tillkomst i större detalj ‒ från den invandringsliberala lobbyist som framställt "forskningen" till de partiska forskare som det statliga propagandaorganet har hyrt in för att "granska" den.

‒ Jag har ingen lust att göra en intervju med dig.

‒ Jag vet inte vad du far efter, vad är din agenda?

Det är bland det första Kristof Tamas, kanslichef på Delmi, säger efter att Nya Tiders reporter presenterat sig. Vi har redan återgett detta i vår kortare artikel om rapporten. Lite senare ska vi ställa frågor till honom och andra som ligger bakom den.

Som påpekats är bakgrunden till samtalet rapporten ”Invandring i medierna – hur rapporterade svenska tidningar åren 2010-2015?” som Delmi publicerade den 22 augusti. Den slogs upp stort av flera medier som bevis för att svenska massmedier inte alls har mörkat fakta i invandringsfrågan. I en debattartikel i DN den 22 augusti 2017, dagen efter att rapporten publicerats, hävdade rapportens huvudförfattare Jesper Strömbäck att forskningen visar ”att nyhetsrapporteringen om invandring präglas av en problemorientering”.

I debattartikeln pekar Strömbäck vidare på att ”nyhetsrapporteringen präglas av ett oproportionerligt stort fokus på flyktinginvandringen medan rapporteringen om andra former av invandring är sparsam”, och att medierna inte rapporterar tillräckligt om ”positiva gestaltningar som exempelvis att invandring bidrar till kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden och till att minska de demografiska utmaningar Sverige står inför”. Han menade att diskussionen kring nyhetsrapporteringen om invandring inte borde bygga på ”mytbildningar eller anekdotisk bevisföring”, med tydlig adress till den utbredda uppfattningen att medierna mörklägger negativa fakta om invandringens konsekvenser.

Det kan påpekas att tidigare studier från Delmi som rört sig på nationalekonomins område har sågats av oberoende experter, exempelvis pekade professor Per Lundborg på grova felaktigheter i rapporten ”Invandringens effekter på Sveriges ekonomiska utveckling”.

Huvudmannen bakom rapporten, journalistikprofessorn Jesper Strömbäck, är författare till flera böcker, artiklar och rapporter som alla framhåller invandringens förträfflighet. Nationalekonomen Tino Sanandaji beskriver honom sarkastiskt som “opartisk expert på medias neutralitet i invandringsfrågor samt betald lobbyist för näringslivet i invandringsfrågor”, det sistnämnda med anspelning på hans arbete för den invandringsliberala tankesmedjan Timbro. Strömbäck satt även i Folkpartiets styrelse på 1990-talet då partiet genomgick en kraftig liberalisering i invandringsfrågan.

I likhet med många andra förespråkare av massiv invandring tycks Jesper Strömbäck inte själv vilja ta del av mångkulturens alla välsignelser på sin fritid. Han är bosatt i en sjumiljonersvilla i ett etniskt homogent villaområde i Sävedalen i Göteborg. Det enda utomeuropeiska namnet på hela gatan är hans egen hustru Berivan Mohammad (ibland stavat Mohammed). Hon skriver krönikor för olika liberala ledarsidor och är aktiv i Folkpartiet. Hon är även försäljningschef på AlphaCE, ett utbildningsföretag som täljer guld med pennkniv tack vare de många nyanlända invandrare som myndigheterna försöker få ut i arbetslivet.

Rapporten publiceras i ett läge där etablissemangsmedierna utsätts för allt hårdare kritik för att ha mörklagt fakta om invandringens konsekvenser. Under de sista åren har allt fler journalister vittnat om hur man bedrivit en långtgående censur ‒ i vissa fall påbjuden av redaktörer och chefer, men oftare självcensur ‒ för att ”inte gynna främlingsfientliga krafter”. Janne Josefsson har kallat denna mörkläggning ”det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet”. Alice Petrén, Yrsa Stenius, Ann-Charlotte Marteus, Thomas Gür, Susanna Popova, Göran Skytte, Lasse Granestrand och Sakine Madon är ytterligare några journalister som kritiserat mörkläggningen. Andra kritiker har blivit helt utfrusna ur journalistkårens huvudfåra och arbetar numera för alternativa medier, som Ingrid Carlqvist, Julia Caesar och Gunnar Sandelin. En undersökning från SOM-institutet i våras visade att invandringen är det område där svenskar har minst förtroende för massmedierna.

Så hur kan en vetenskaplig rapport komma fram till att det är precis tvärtom? Nya Tider granskar här rapportens metod och tillkomst i viss detalj. Det är en lång artikel, så vi ska sammanfatta för otåliga eller tidspressade läsare:

  • Delmi arbetar från regeringskansliet med en styrelse utsedd av regeringen. Så vitt vi kunnat finna har den aldrig publicerat någon rapport som gett en ofördelaktig bild av Sveriges extrema invandringspolitik. Kort sagt är det en statlig propagandabyrå.
  • Jesper Strömbäck har publicerat en lång rad rapporter, artiklar och böcker som alla framhåller invandringens förträfflighet. I flera av dem har andra forskare kunnat påvisa grova lögner och felaktigheter.
  • Rapportens metoder kan inte ge något svar på frågan om mörkläggning förekommit. Den ställer fel frågor och försöker sedan framställa det som om den gett svar på frågor som den aldrig ställt. Ändå används den i debatten, även av Strömbäck själv, för att påstå att mediernas mörkläggning i invandringsfrågan är en myt.
  • Rapporten granskades av tre ”oberoende” forskare inhyrda av Delmi. Samtliga hade i förväg framfört åsikter som visar att de är partiska till fördel för Strömbäcks slutsatser. En av dem är även medgrundare till ett norskt marxist-leninist-maoistiskt parti och var i många år redaktör för partitidningen.
  • Varken dessa eller Delmis egna granskare granskade själva källmaterialet, som ligger till grund för hela rapporten.
  • Hur detta källmaterial använts är ytterst tveksamt och därtill insynsskyddat såvida inte Strömbäck själv väljer att lämna ut det. Nya Tider har hittills inte fått något svar från Strömbäck på en begäran att ta del av det, och inga andra medier eller forskare tycks ha gjort någon sådan begäran. Kort sagt: fritt fram för fusk.
  • Även om man utgår från att forskarna följt instruktionerna om hur källmaterialet skulle hanteras ger själva frågeställningarna upphov till mycket märkliga slutsatser och kan i själva verket vända verkligheten uppochner.

 

Metod

I korthet gick studien till så att man granskade 968 nyhetsartiklar ur Aftonbladet, Expressen, DN och SvD som man fick fram genom en sökning i ett mediearkiv efter orden ”invandring” (plus böjningsformer som invandrare, invandrat) och ”Sverige”. Efter att ha kodat artiklarna som antingen negativa, positiva eller neutrala, menade Strömbäck att resultatet visar att medierna faktiskt ”ger en mer negativ bild av invandring och dess påverkan på Sverige än vad som är befogat utifrån den forskning och officiella statistik som finns om hur invandring påverkar Sverige”.

Med andra ord: De som hävdar att medierna mörkat fakta om invandringens konsekvenser har inte bara fel, utan ‒ som journalisten Petter Larsson uttryckte det i Sydsvenskan ‒ ”det är precis tvärtom”.

Flera skribenter har pekat ut brister i studien. Erik Helmerson på DN skriver i en ledarartikel att studien ger ”tydligt svar på fel fråga”. ”Så ges till exempel inget svar på huruvida det förekommer att medier tonar ner till exempel invandrares brottslighet eller motiven bakom hedersbrott”, konstaterar han och varnar för att ”alltid svepande avfärda kritik med ’men det är testat och bevisat att medierna inte förskönar invandring.’” Likväl använder Helmerson själv resultatet för att relativisera kritiken och påstå att ”på många sätt är journalistiken alltså till och med för negativt färgad mot invandring”.

Problemet är också att även om svaret på frågan är tydligt ‒ ”ja, medierna har tagit upp negativa aspekter av invandringen” (vilket som sagt inte besvarar frågan om man samtidigt mörkat vissa saker) ‒ är det väldigt otydligt hur man egentligen kommit fram till det.

Studien bygger helt och hållet på kodningen av de 968 artiklarna. Instruktionerna för kodningen lyder så här:

”De negativa gestaltningar som undersöks är: gestaltas invandring ’som om den försvagar Sverige ekonomiskt’, ‘som om den bidrar till kriminalitet’, ‘som om in­vandrare tar jobben från infödda’, ‘som om den försvagar den sociala sammanhåll­ningen’, och ‘som om den hotar svensk kultur’. De positiva gestaltningar som un­dersöks är: gestaltas invandring ‘som om den stärker Sverige ekonomiskt’, ‘som om den berikar svensk kultur’, ‘som om den bidrar till kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden’, ‘som om den bidrar till företagandet’, ‘som om den bidrar till utrikeshandeln’ och slutligen, ‘som om den bidrar till att minska de demografiska utmaningarna’. Gemensamt för de negativa och de positiva gestaltningarna är att variablerna är dikotoma, det vill säga att de har två värden (‘ja’ och ‘nej’), och instruktionen att kodningen ska utgå från vilken bild en normalläsare ges av hur invandring påverkar Sverige. Vid tveksamma fall har frågan om respektive gestalt­ning besvarats med ’nej’.”

 

Nya Tider gör stickprov

För att ta ett stickprov på hur konstiga resultat denna metod kan ge, ger en sökning på ”invandring sverige” på Aftonbladets hemsida i skrivande stund en TT-artikel om Sveriges nästa ambassadör i ”Trumps USA”, Karin Olofsdotter, som första resultat.

Artikeln skäller på presidenten och på konservativa amerikanska medier för deras negativa framställning av Sveriges invandringspolitik. Den följs av en hårt vinklad ”faktaruta” där man hävdar att Breitbart och Fox News sprider ”myter, hårt vinklade rapporter och felaktigheter om invandring och brottsstatistik i Sverige”. Men artikeln berör inte de positiva aspekterna av invandring utan endast de negativa ‒ även om den påstår att dessa framställs överdrivet av amerikanska medier ‒ så med Strömbäcks metodik kan den kodas som negativ, trots att vinklingen helt uppenbart är att tona ner de negativa aspekterna och försvara Sveriges extrema invandringspolitik.

(Som parentes sagt: En sökning på ”sweden immigration” på Breitbart ger som första resultat en genomgång av en statistisk undersökning från Ipsos MORI om olika europeiska befolkningars attityd till invandring. Den innehåller flera obekväma fakta och har förtigits helt av svenska medier.)

Ett stickprov på Dagens Nyheters hemsida (”invandrare sverige”) ger en mängd kulturartiklar, debattartiklar och ledare som i de flesta fall, subtilt eller aggressivt, försvarar en omfattande invandring. Det handlar om Sverigedemokraterna, ”hatspråk”, Nya Tider, Donald Trump, Soran Ismail, Breivik, hur ”Sverige fortsätter att stänga dörren för människor som befinner sig i nöd” och hur ”lågt valdeltagande bland utlandsfödda hotar demokratin”. Inga av dessa artiklar hade kommit med i Strömbäcks rapport eftersom de inte ligger på nyhetsplats. Det finns också nyhetsartiklar som handlar om Donald Trump, Anton Lundin Pettersson, Sylvi Listhaug och andra saker som indirekt berör invandring. Några av dem är subtilt moraliserande mot invandringskritik, andra neutralt skrivna. Samtliga hade rimligen klassats som ”neutrala” av Strömbäck eftersom de inte berör något av de kriterier som ingår i rapportens kodning. En artikel om Donald Trump kan exempelvis säga att han vill strama åt invandringen och en om Lundin Pettersson att han motiverades av en negativ syn på invandringen, utan att nämna vare sig invandringens inverkan på brottsligheten eller kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.

Artiklar som publicerats på nyhetsplats och direkt berör något av de kriterier som använts i rapporten är i själva verket påfallande få. De första tre man hittar vid en sökning bakåt i tiden publicerades i augusti. Den första handlar om komvuxutbildning och SFI. Den är neutralt skriven men innehåller upplysningar som kan tolkas som att invandringen ”försvagar Sverige ekonomiskt” alternativt ”försvagar den sociala sammanhållningen”. Man får gissa att den kodats som ”neutral” trots detta. Rent allmänt anses det önskvärt att forskning är transparent så att man slipper gissa. Nästa artikel säger uttryckligen att invandring kan ha både positiva och negativa effekter på ekonomin (rimligen hade den kodats som ”neutral”). Den tredje har rubriken ”Förr åkte jag in och ut ur fängelse – nu har jag jobb och ska gifta mig”. Den utgår från invandrade brottslingar som kommit på bättre tankar och intar en positiv attityd till dessa ‒  men den innehåller inga av de ”positiva gestaltningar” som Strömbäck kodat för. Däremot framstår invandringen implicit som bidragande till brottslighet och försvagad social sammanhållning. Det är därför möjligt, kanske rentav sannolikt, att den kodats som ”negativ” trots att den i verkligheten har en positiv attityd till de invandrare som gestaltas.

Hur kodningen av artiklar stämmer överens med verkligheten har inte granskats av några utomstående. Vi återkommer till det.

 

Fler uppenbara brister

Det finns en uppsjö av andra invändningar mot rapportens metodik. Som flera redan påpekat ställer den till att börja med fel frågor. Närmare bestämt ställer den frågor som inte kan ge svar på huruvida medierna har vinklat och mörkat om invandringens konsekvenser ‒ vilket är just den mycket spridda uppfattning som Strömbäck upprepade gånger angripit som en ”myt”.

‒ Mörkläggning innebär ju att man låter bli att avhandla vissa frågor, så det är ju ett metodfel som är skrämmande, säger Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi och författare till flera böcker om den mörkläggning som Strömbäck hävdar inte existerar.

‒ En sak som man mörkar är ju vilka som begår brott, till exempel. Nu pågår det ju en rättegång där åtta män åtalats för brutala mord. Alla är invandrare från Afrika och arabvärlden men det berättar man inte. Allmänheten får inte tillgång till den typen av kunskap. Det är det som är mörkande. En annan sak är siffrorna över hur många som får asyl som anges alldeles för låga om man granskar vad medierna skriver, vilket Gunnar Sandelin gjort, det finns på vår blogg, fortsätter han.

Arnstberg påpekar vidare att vare sig mörklagda uppgifter eller direkta lögner framgår av en ytlig kvantitativ studie som den Strömbäck gjort.

‒ Du måste gå in på djupet. Och det gör varken journalisterna som ska granska makten, eller de som påstår sig granska medierna.

‒ Censur innebär ju att man inte tar med vissa saker. Om man då granskar det man har tagit med och gör en kvantitativ studie för och emot, för att sedan påstå att man inte censurerat och mörkat – då ägnar man sig inte åt seriös forskning. Då är man en demagog. Det är inte vetenskap utan propaganda. Men även i Sovjetunionen försökte man ju framställa propaganda som vetenskap, tillägger Karl-Olov Arnstberg.

En viktig slutsats i rapporten uppges vara att medierna haft ett ”oproportionerligt stort fokus” på så kallad flyktinginvandring jämfört med ”arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring och invandring av återvändande svenskar”. Bisarrt nog tycks omdömet ”oproportionerligt” ha fällts utifrån en jämförelse med hur stor procentuell del av totalinvandringen dessa utgör i jämförelse med deras andel av nyhetsartiklarna ‒ hur stor andel nyhetsvärdiga händelser de ger upphov till har inte undersökts.

Det känns märkligt att ens behöva påpeka det för professor Strömbäck, men arbetskraftsinvandring och återvändande svenskar har förstås inte alls så dramatiska effekter på samhället som asylinvandringen. Att det rapporteras mindre om dem är ungefär lika intressant som att det inte rapporteras särskilt mycket om alla de bilar som varje dag kör runt utan att krocka eller köra av vägen. De är helt enkelt inte problematiska i jämförelse med asylinvandringen, och eftersom ingen egentligen motsätter sig dem är det inte om dem samhällsdebatten handlar.

På annat håll i rapporten påpekas till och med att denna nyhetsvärdering, med fokus på det som är dramatiskt, även gäller andra nyhetsområden än invandringen ‒ men ändå görs det alltså till en viktig slutsats i rapporten.

Vad beträffar anhöriginvandringen kan man instämma i att den tas upp alltför sällan och nästan aldrig problematiseras ‒ men det är naturligtvis inte Strömbäcks avsikt med att ta upp ”underrapporteringen” kring den.

 

Tveksamma källor

Utifrån dessa irrelevanta fakta dras alltså slutsatser som att ”den medierade bilden av invandring och dess påverkan på Sverige är mer negativ än vad som är befogat utifrån den forskning och officiella statistik som finns om hur invandring påverkar Sverige i olika avseenden”. Denna ”forskning och officiella statistik” redovisas inte i någon detalj, inga försök görs att kvantifiera resultaten och jämföra dem med vad frågan gällde, och källmaterialet utgörs till stora delar av författarens egna tolkningar av sagda statistik ‒ bland källorna nämns inte mindre än tolv böcker, rapporter och artiklar av Strömbäck själv, samt ytterligare några där han varit redaktör.

Man kan här påpeka att dessa källor är av minst sagt tveksam kvalitet. När journalistikprofessor Strömbäck gett sig in på nationalekonomins område har han blivit totalsågad av framförallt nationalekonomen Tino Sandandaji, som gjort det till sin uppgift att granska de skräprapporter som regelbundet publiceras på området.

I ett blogginlägg om Strömbäcks rapport ”I nationens intresse” (Reforminstitutet/Timbro 2015) visar Sandandaji hur Strömbäck medvetet utelämnar siffror som visar att hans slutsatser om invandringens påverkan på näringslivet är uppenbart felaktiga. Exempelvis framhålls hur invandringen ger upphov till ”ökat företagande” trots att andelen företagare med utländsk bakgrund är lägre än deras andel av befolkningen och deras företag dessutom tenderar att vara mindre framgångsrika än svenskars.

Strömbäck använder sig enligt Sanandaji dessutom av ”oseriösa korrelationsstudier” som drar uppenbart absurda slutsatser ‒ bland annat påstås invandring öka exporten till invandrarnas hemländer något ofantligt. ”Varför har Sveriges exportandel till de stora flyktingländerna inte ökat på fyra decennier och ligger kvar på patetiska två procent trots massiv invandring? En professor som skriver en forskningsgenomgång utanför sitt fält borde inte citera skräpstudier som inte håller metodologiskt”, sammanfattar Sanandaji. Han avfärdar rapporten som så undermålig att den inte är värd en längre genomgång.

Man kan tycka att de stora medierna borde ifrågasätta så uppenbara brister när de intervjuar Strömbäck. Istället har Nya Tider inte lyckats hitta ett enda exempel på en kritisk fråga som ställts direkt till Strömbäck ‒ inte heller i intervjuer som gjorts långt efter att Sanandajis skarpa kritik publicerats.

 

En historia av förvrängning

Även Strömbäcks övriga forskning förefaller, för att uttrycka det snällt, märklig. Han har exempelvis kommit fram till att Aftonbladet har den ”mest balanserade” synen på invandring på ledarplats och att svenska tidningar på ledarplats framställer invandringen negativt. (Bolin, Hinnfors och Strömbäck: ”Invandring på ledarsidorna i svensk nationell dagspress 2010–2015”.)

”Överlag är det väldigt få ledarartiklar som förmedlar en positiv gestaltning av invandring och integration, även om det finns åtskilligt med forskning som visar att invandring bidrar positivt till Sverige (för en översikt, se Strömbäck 2016). En betydligt större andel artiklar skjuter in sig på invandringens negativa sidor och problem förknippade med invandring och integration. Det gäller samtliga år. Mot bakgrund av de påståenden som ibland framförs kring mediernas ovilja att rapportera problematiska aspekter kopplade till invandring och integration framstår detta som ett något oväntat resultat”, hävdar denna rapport.

Som vanligt med hänvisning till Strömbäcks egen forskning. Och även här med vinklingen att man motbevisat dessa ”påståenden som ibland framförs”.

När Nya Tider återigen gör ett stickprov genom att gå in på Aftonbladets ledarsidor på nätet, möts vi genast av en artikel som skäller på välmående kommuner som Nacka för att dessa ”smitit undan” sitt lagstadgade ansvar för att ta emot nyanlända invandrare, och försvarar deras kontroversiella beslut att köpa upp stora mängder bostadsrätter åt invandrare för att nu till sist ”ta sitt ansvar”. Av de ledarartiklar som i skrivande stund är synliga på aftonbladet.se/ledare är det ytterligare en som berör invandring direkt, och den skäller på de skärpta kraven för att få permanent uppehållstillstånd. Båda ledarna förespråkar aggressivt en invandringsliberal linje, men om vi återigen använt Strömbäcks kriterier hade vi tvingats koda dem som en negativ (nämner problem) och en neutral (nämner varken fördelar eller problem)

Sex ledarartiklar av 35 synliga ägnas vidare åt att skälla på SD och ytterligare minst sex åt relaterade ämnen (romer, tiggare, NMR med mera) som man i samtliga fall har en aggressivt politiskt korrekt syn på.

När denna artikel publiceras några dagar senare ser aftonbladet.se/ledare ut så här, utöver artikeln om Nacka som ligger kvar: nazism, utskällning av SD, mer nazism, vi måste prata mer om Auschwitz, stackars muslimer som är utsatta i Burma, stackars muslimer som är utsatta i Sverige, ännu mer nazism, mer skäll på SD, ännu mer skäll på SD, spanska gendarmer som tydligen är fascister, stackars muslimska barn i Burma, ”kyrkan hejdade avgrundshögern”, och näst överst också en ledare där Fredrik Virtanen ondgör sig över att Sverige inte genast skeppar hit en halv miljon stackars muslimer från Burma. Han skäller också ut fredspristagaren Aung San Suu Kyi för att hon inte anammat västerländska mediers beskrivning av situationen i Burma där muslimerna alltid är oskyldiga offer och aldrig förövare. ”Aung San Suu Kyi är en sopa. Den gulliga lilla tanten är ond”, är Virtanens balanserade omdöme.

Sveriges mest balanserade och opartiska ledarsidor ifråga om invandringen, enligt Strömbäck.

Även här hade det varit intressant att granska källmaterialet till rapporten närmare, men dess slutsats att invandringen på ledarplats ”i huvudsak gestaltas på ett neutralt sätt men att de negativa gestaltningarna tydligt dominerar över de positiva gestaltningarna” ‒ och ännu värre, att Aftonbladets skulle vara ”mest balanserad” ‒ är i själva verket fullkomligt bisarr. Frågan är inte om resultatet kan vara korrekt, utan exakt hur man lyckats vända verkligheten så fullständigt uppochner.

 

Ett beställningsjobb från regeringen

Före samtalet med Delmis kanslichef har Nya Tider tagit del av en intervju där en medborgarjournalist på Granskning Sverige (GS) ringde upp Delmi för att ställa frågor om deras objektivitet. GS skrev i sin sammanfattning:

  • Regeringen eller justitiedepartementet ‒ tillsätter styrelsen för Delmi.
  • Delmi arbetar från och är en del av regeringskansliet.
  • Delmi ger pengar, finansierar, publicerar (med exklusivitet) och gör ”vetenskaplig kontroll”. Någon vetenskaplig kontroll på materialet har dock inte gjorts, vare sig på urvalet av artiklarna eller bedömningen på innehållet.
  • Jesper Strömbäck sitter på GU och får sen publiceringssupport i svensk TV och alla stora dagstidningar.

Kunde detta verkligen stämma? Punkterna 1, 2 och 4 kunde vi snabbt verifiera. Rapporten är alltså beställd och finansierad av regeringen och hålls fram som viktig och relevant av de stora medierna. Även om viss kritik framförts av Ivar Arpi i SvD och Sakine Madon i VLT, är de positiva framställningarna kraftigt övervägande. Men hur är det med den vetenskapliga granskningen?

‒ Vi har höga krav på vetenskaplig granskning och varje rapport granskas av åtminstone två oberoende forskare som är sakkunniga, hävdar Kristof Tamas bestämt.

När vi försöker få veta vilka forskare som granskat rapporten och hur de utsetts övergår Tamas snabbt till härskartekniker och auktoritetsargument.

‒ Är du forskare själv?, frågar han. Då vi ger ett nekande svar undrar han om vi ska ”genomföra en överprövning av vad våra forskare kommit fram till”.

Efter ytterligare kverulans och krav på att få veta vårt syfte med frågorna, framgår det att Delmi granskat rapporten själva – men GS påstående att den inte genomgått någon utomstående vetenskaplig granskning visar sig delvis felaktigt. Den tjänsteman på Delmi som GS intervjuade föreföll tydlig med att bara Delmis egna anställda granskat rapporten, men enligt Tamas har man även anlitat två forskare som inte är permanent anställda på Delmi men däremot fått betalt för granskningen.

‒ Forskare kan ju inte jobba gratis, de får naturligtvis en ersättning, men de är fortfarande oberoende, menar Tamas.

 

Handplockade granskare?

Vilka ”oberoende forskare” är det då som Delmi har hyrt in för att granska att rapporten uppfyller kraven på vetenskaplighet? I rapporten framgår att de i själva verket är tre: ”docent Ester Pollack och professor Sigurd Allern, Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet, samt fil.dr. Mattias Ekman, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap vid Örebro universitet.”

När Nya Tider granskar granskarna, visar det sig att samtliga är uppenbart partiska till fördel för de slutsatser som Strömbäck drar.

Mattias Ekman vid Örebro universitet fick förra året 3,3 miljoner från Vetenskapsrådet för att ”granska på vilket sätt rasistiska och främlingsfientliga idéer formas och sprids”, med utgångspunkt bland annat i hypotesen att etablerade medier bidrar till denna spridning genom att tillåta negativa åsikter om invandringen. En hypotes som således passar som hand i handske med Strömbergs slutsats att medierna inte alls mörkar om invandringen utan tvärtom framställer den i alltför negativ dager.

Redan innan han ens inlett sin forskning för Vetenskapsrådet hade Ekman uppenbarligen bestämt sig för att hypotesen var korrekt. För att vara mer noggrann sade han till tidningen Universitetsläraren den 21 december 2016 att hypotesen är att ”det händer något i det offentliga samtalet” i kölvattnet av terrordåden i Europa och flyktingkrisen år 2015.

‒ Internet har förskjutit gränserna för vad som är acceptabelt att uttrycka i samhälls­debatten, mycket för att inlägg på nätet inte filtreras genom en journalistisk gatekeeper, alla uttalanden hamnar i offentligheten. Tongivande opinionsjournalistik bidrar också till förskjutningen, sade Mattias Ekman.

När tidningen frågade varför de ville undersöka detta, drog Ekman genast paralleller till Hitler.

– Forskning om den offentliga debatten på 1930-talet visar att acceptansen för rasistiska uttalanden kommer gradvis. Språket förråas inte plötsligt och så finns rasismen där, utan den smyger sig in i det offentliga samtalet. Det är med den utgångspunkten vår undersökning är intressant.

Ester Pollack har även hon i flera medier gjort uttalanden om att det är ett problem att massmedierna tar upp negativa aspekter av invandringen. I GP den 21 februari 2016 sade hon bland annat att invandringskritiska rörelser kan ”utnyttja” detta:

– Man kan ana att vi är i ett skede med förstärkningsspiraler just nu, med alarmistiska rapporteringar som rörelser tar som intäkt för att gynna sina intressen, sade Pollack till GP.

Flera andra yttranden av Pollack går i samma riktning. Även hon hade alltså en på förhand given inställning till de slutsatser som Strömbäcks rapport drar.

När vi når Dr Pollack via telefon besvarar hon våra frågor vänligt och tillmötesgående. Till att börja med bekräftar hon att själva kodningen av artiklar som ligger till grund för hela rapporten inte granskades.

‒ Nej, det har vi inte gjort, säger hon.

NyT: Men det är ju själva, vad alltihopa bygger på så att säga?

‒ Ja, men då får man lita på metoden och på transparensen i det som anges som kriterier, det är så vi gör i forskarvärlden. Det är de som gör reliabilitetstesterna som tittar, det är där den granskningen sker. Så det är viktigt att ett sådant test är gjort för att det ska vara vetenskapligt.

För att ta beskrivningen av reliabilitetstest direkt ur studien: ”Vad det innebär är att två eller fler kodare, oberoende av varandra, kodar ett urval av artiklar och att man sedan jämför i vilken grad kodningen överensstämmer. I det här fallet genomförde Nedlund och Andersson ett reliabilitetstest som omfattade 50 artiklar. Resultatet visar en överensstämmelse som varierade mellan 90 och 100 procent, beroende av variabel. För att ytterligare testa resultatens tillförlitlighet genomfördes ännu ett reliabilitetstest, där en av undersökningen i övrigt oberoende person kodade 52 artiklar. Det visade en överensstämmelse på mellan 88 och 100 procent, beroende av variabel.”

I korthet alltså att flera forskare gjorde en likartad bedömning av hur artiklarna skulle kodas. Det låter kanske rimligt, om det inte varit för att journalister är ökända för att tycka exakt likadant i frågor som rör invandring. Som vi redan har sett inbjuder dessutom själva frågeställningarna till vantolkningar.

NyT: Då måste det väl rimligtvis vara möjligt för en utomstående att ta del av det materialet?

‒ Det får du fråga författarna om, svarar Pollack.

NyT: Du har ju tidigare varnat för ”alarmistisk rapportering” kring den så kallade flyktingkrisen 2015, och Mattias Ekman har i sin forskning redan dragit liknande slutsatser som Strömbäck gör. Er uppdragsgivare Delmi är i sin tur utsedd av regeringen, med en styrelse utsedd av regeringen. Tror du inte att det finns en risk att Delmi anlitade er just därför att ni redan hade vissa åsikter i frågan i förväg?

‒ Du menar att vi hade förutfattade meningar i frågan och därför också kommer att granska och kommentera saker och ting?

NyT: Det är inte en anklagelse mot er, det är vetenskapligt bevisat att människor påverkas mer av sina åsikter och förutfattade meningar än av fakta.

‒ Det är klart att man aldrig kommer ifrån det, men vi är tränade i att se på saker och ting distanserat, det finns en massa tekniker. Om vi ska vara vetenskapligt stringenta, transparenta och korrekta så måste vi använda oss av de teknikerna, också om det ger resultat vi inte tycker om.

(Not: DN publicerade nyligen en intressant artikel om detta, som även tas upp av Yale-professorn Dan Kahan här. Intressant nog visar forskningen även att människor med högre utbildning påverkas mer av sina förutfattade meningar och ideologisk övertygelse än människor med lägre utbildning, när de ska bedöma en fråga baserat på konkreta fakta. Vilket alltså motsäger Pollacks tilltro till akademikers förmåga att förbli opartiska.)

NyT: Jag förstår att ni gör ert bästa, men det som jag undrar över är ju Delmi. Varför anlita just två forskare som har vissa åsikter redan?

‒ Då får du lägga till att jag har inte… jag har inte varit involverad i den frågan på det sättet, jag har inte debatterat eller så. Så jag vet inte hur långt du kan dra på detta, för alla har vi ju våra åsikter, men vi som är forskare är ju väldigt medvetna och har en massa metoder som vi tränar och att ha den här distansen. Det är väl mitt svar. Och jag menar att jag definitivt har haft den när jag granskat den här rapporten, och även kommit med kritik som jag ansett berättigad.

Den tredje forskaren som varit inblandad, Sigurd Allern, är professor vid Universitetet i Oslo och för närvarande gästprofessor vid Stockholms universitet. Innan han blev professor i journalistik var han i totalt nitton år redaktör för marxist-leninist-maoistiska Arbeidernes kommunistpartis (AKP:s) tidning Klassekampen. Allern var även med och grundade partiet i början av 1970-talet.

När Sigurd Allern utnämndes till professor i journalistik menade Steinar Hansson, tidigare redaktör för Dagsavisen, att det var ”som om mullah Omar skulle bli designer vid ett modehus i Paris”.

‒ Enligt min mening begriper inte Allern vad modern och fri journalistik är, särskilt inte när det gäller politisk journalistik, sade Hansson till norska statstelevisionen NRK.

Det ska påpekas att åtminstone undertecknad är av uppfattningen att om en kommunist (eller nationalsocialist, muslim, eller till och med folkpartist) är opartisk i sakfrågan och kan producera bra forskning, spelar hans ideologi ingen roll. Sigurd Allern visar sig dock även ha tagit ställning i sakfrågan i förväg. Exempelvis kan man peka på en debatt i Studio Ett den 21 mars 2016. Debatten kom efter ett söndagsreportage i DN där före detta politikerna Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth sade att svenska medier medvetet förtiger fakta om invandringen ‒ en uppfattning som de vidhöll i debatten. Allern ansåg givetvis att de hade fel.

‒ Nej, svenska medier, om man går till mediearkiven och använder sökord som exempelvis ”brott” eller ”hot” tillsammans med ”invandring” eller ”muslimer”, ”flyktingar”, så finner man tusentals artiklar, var Allerns svar på frågan om svenska medier förtigit fakta om invandringen.

Detta behöver man förstås inget mediearkiv för att bekräfta. En googling på ”aftonbladet muslimer brott” ger exempelvis en mängd artiklar som ”Dömd för att ha kallat muslimer apor”, ”Skyll inte på islam”, ”Muslimer kräver åtgärder efter moskébrand” och ”Antalet anmälda brott mot muslimer ökar”. Men några artiklar om muslimers brott mot svenskar förekommer inte (frånsett en debattartikel av Jimmie Åkesson, omedelbart åtföljd av debattartikeln ”Fel, fel, fel, Åkesson”).

Inte ens när det gäller ett så extremt dramatiskt och nyhetsvärdigt brott som gruppvåldtäkt ‒ ett brott som är nästan helt och hållet en följd av invandringen, vilket är extremt nyhetsvärdigt i sig men aldrig någonsin tas upp av systemmedierna ‒ förekommer några artiklar som pekar på att det är nästan uteslutande svenska kvinnor som nästan uteslutande våldtas av arabiska och afrikanska män, flertalet av dem muslimer.

Om detta utelämnande inte innebär att något väsentligt förtigs måste endera av följande slutsatser dras: antingen är svenska offer för rasistiska övergrepp oväsentliga i Sigurd Allerns ögon, eller också är professorn så insnöad i sin egen lilla bubbla att han är totalt omedveten om att svenskar rent faktiskt utsätts för övergrepp som helt uppenbart hade blivit riksnyheter året runt ifall situationen varit den omvända ‒ ifall svenskar regelbundet hade våldtagit muslimska kvinnor därför att man uppfattade dem som mindre värda och mindre ärbara än nordiska kvinnor. Vilketdera som är fallet överlåter vi åt läsaren att spekulera i.

Allerns egen forskning går givetvis i samma riktning, vilket bland annat framkommit i en intervju i socialistiska Flamman den 17 augusti 2011 med rubriken ”Så väcktes hat mot muslimer”.

”Tre granskare, en åsikt” skulle man väl kunna sammanfatta det. En åsikt som av en händelse råkar vara identisk med den som Jesper Strömbäck för fram i sin rapport. Här finns bara två rimliga slutsatser: antingen är hela fältet medieforskning så dominerat av en och samma åsikt att det är svårt att hitta granskare som är neutrala till ämnet eller två granskare med olika åsikter. Eller också har Delmi handplockat sina granskare efter deras åsikter snarare än deras kompetens.

När vi pratar med Sara Thalberg, doktor i sociologisk demografi och utredningssekreterare på Delmi, som haft huvudansvaret för att ta fram rapporten, hävdar hon att man letar upp kompetenta personer för att granska rapporter från Delmi. Att leda i bevis att Delmi medvetet utsett sina ”opartiska granskare” just för att de skulle vara så partiska som möjligt låter sig naturligtvis inte göras.

Men de hade inte kunnat lyckas särskilt mycket bättre om de verkligen försökt.

När Nya Tider vill fråga Strömbäck ett och annat får vi inget svar trots upprepade försök via telefon, SMS och mejl. Vi har bett om att få ta del av källmaterialet och kodningen av artiklar för att kunna granska det, och återkommer ifall vi lyckas få ut det. Vi har också sökt Mattias Ekberg utan framgång.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Den svenska elmarknaden hotas av vindkraftens utbyggnad

Den svenska elmarknaden hotas av vindkraftens utbyggnad

🟠 Den planerade expansionen av elkonsumtionen i Sverige kräver en omfattande ökning av stabil och tillförlitlig elproduktion. Den snabba utvecklingen av elproduktion med vindkraft som sker i Sverige, manar till eftertanke. Stora vindkraftparker med krav på att kunna anslutas gratis till stamnätet och höjda subventioner innebär höga extrakostnader för konsumenterna. Den intermittenta produktionen ställer också till stora problem i det svenska kraftnätet som skall distribuera elen till konsumenterna. Vindkraftslobbyn vill ansluta gratis, och det blir konsumenterna som får betala.

Ej redaktionellt material

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Tänk på att du är juridiskt
ansvarig för dina kommentarer

Läs även:

Den svenska elmarknaden hotas av vindkraftens utbyggnad

Den svenska elmarknaden hotas av vindkraftens utbyggnad

🟠 Den planerade expansionen av elkonsumtionen i Sverige kräver en omfattande ökning av stabil och tillförlitlig elproduktion. Den snabba utvecklingen av elproduktion med vindkraft som sker i Sverige, manar till eftertanke. Stora vindkraftparker med krav på att kunna anslutas gratis till stamnätet och höjda subventioner innebär höga extrakostnader för konsumenterna. Den intermittenta produktionen ställer också till stora problem i det svenska kraftnätet som skall distribuera elen till konsumenterna. Vindkraftslobbyn vill ansluta gratis, och det blir konsumenterna som får betala.

Efter exponeringen av näthataren från LO – reporterns hem attackerat

Efter exponeringen av näthataren från LO – reporterns hem attackerat

🟠 Klockan 02.00 i natt attackerade maskerade personer familjevillan i Göteborg där Exakt24:s reporter Christian Peterson bor. En rökfackla kastades in i det rum där Christians lillasyster sov. Även Exakt24:s studio attackerades. Detta bara dagar efter att Exakt24 avslöjat LO-anställde ”antirasisten” Henrik Johansson som en av de värsta näthatarna i Sverige.

Malmö i lockdown på grund av Förintelsekonferens

Malmö i lockdown på grund av Förintelsekonferens

🟠 Den 13 oktober försätts Malmö i något som kan liknas vid lockdown. Men det beror inte på att alltför många covid-19-fall registrerats. Istället är det en politisk konferens som ska äga rum med flera inrikes och utrikes makthavare på gästlistan. Stadens centrala delar stängs ned av säkerhetsskäl.

Nyhetsdygnet

Runmästarens hemliga regler och dolda budskap

🟠 Runböcker finns det många av, men i Runkalendern tar Magnus Stenlund ett nytt grepp om det fornnordiska alfabetet. Han driver tesen att en runmästare redan på bronsåldern var i kontakt med Medelhavscivilisationerna, kanske de Joniska öarna, och med stor noggrannhet och enligt förutbestämda regler skapade dessa runor. De är långt mer än skrivtecken, utan berättar också mycket om de gudar och andra väsen som de symboliserar, ordnade i en vacker symmetri som på ett schackbräde.

Personlig analys av ett Sverige i kris

🟠 Professor Karl-Olov Arnstberg har utkommit med boken Godhetstyranniet, där han på ett nyktert och pedagogiskt sätt analyserar de dogmer som styr dagens samhälle, och hur ”de goda” rättfärdigar sig själva och det skräckvälde de påtvingar sin omgivning. Underrubriken lyder ”Om makt och vanmakt i Sveriges offentlighet”.

Jihadistarmén landstiger i Göteborg

🟠 Recension av böckerna Perfekt storm och Landet som ingen ägde av Arne Weinz Många uppskattar romaner med textlig lättillgänglighet inklusive eventuellt förekommande undertoner, psykologiska dimensioner och mångfacetterade orsakssamband. Alla författare har inte förmågan att skriva med dessa kvaliteter men det har Arne Weinz. När jag började läsa Perfekt storm visste jag inte särskilt mycket om författaren men blev glatt överraskad och imponerad.

”Spermageddon”: Kommer västvärldens människor att kunna fortplanta sig år 2050? – Hormonstörande ämnen pekas ut som ansvariga för drastisk nedgång i spermie- och äggkvalitet

🟠 För några år sedan kom en chockerande rapport om att spermiekvaliteten hos västerländska män sjunkit med nästan 60 procent mellan 1973 och 2011. Även testosteronnivåerna har visat sig vara minskande. Nu har forskaren bakom studien, doktor Shanna Swan, gett ut en bok om orsakerna, och pekar ut de hormonstörande ämnen som finns i allas vår vardag. Medan den uppmärksammats av internationella medier är det helt tyst om den i Sverige.

Mysteriet i Mörtnäs

🟠 Fredagen den fjärde mars 1932 hittades Adolf Fritiof Zetterberg och hans maka, Hilma Ulrika Zetterberg, samt fruns syster, Anna Kristina Hedström, ihjälslagna i Mörtnäsvillan i Värmdö kommun. Det råder än idag oklarheter om vad motivet till Mörtnäsmorden kan ha varit, olika uppgifter motsäger varandra och när utredningen återupptogs 1951 ändrades dessutom redogörelser påtagligt. Detta olösta trippelmord är därför ett av det mest gåtfulla i svensk kriminalhistoria.

Reuterholms fall

🟠 Hösten 1794 hade den Armfeltska affären avslutats och domarna fallit. Dock kom Gustaf Adolf Reuterholm att bli denna affärs stora förlorare och hans sista tid vid makten var följaktligen inte lätt. Bakom kulisserna bidade dessutom Gustaf IV Adolf sin tid.

Senaste numret

Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

123 037 97 35

Kundtjänst
Tel: 08-410 677 70
kund[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Redaktion
redaktion[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Artiklar (RSS)
© 2021 Nya Tider. Med ensamrätt. Nya Tider ges ut av AlternaMedia AB.

Ansvarig utgivare: Vávra Suk. Bankgiro: 108-0357.

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.