Mordet på Tommie Lindh var en tragisk symbol för Sverige av i dag: En ung svensk patriot som velat göra motstånd mot massinvandringen höggs till döds av en afrikansk invandrare då han försökte hindra en våldtäkt.
När kammaråklagare Stina Sjöqvist intervjuades av flera olika medier dementerade hon bestämt att det var så det gått till.
Vi gick igenom händelseförloppet i Nya Tider v.41/2020 efter att förundersökningen blivit offentlig, och kunde konstatera att Sjöqvist helt enkelt ljugit. Vi nämnde också Oisín Cantwell, eftersom han efter Sjöqvists dementi gick till hårt angrepp mot alternativmedierna i en krönika där han hävdade att åklagarens uttalande visade att alternativmedierna är ”kloaker som ägnar dagarna åt att försöka ge invandrare skulden för allt mellan himmel och jord”, medan tidningar som Aftonbladet är seriösa.
Cantwell skrev då: ”[T]ragedin är också en berättelse om skillnaden på journalistik som tar ansvar och främlingsfientliga skräpsajter. /…/ Tommie Lindh ska inte ha känt till att det begicks ett övergrepp. Än mindre har han försökt stoppa det. /…/ Sjöqvist säger sig ha en ganska god bild av händelseförloppet och berättar att det tycks ha gått timmar mellan brotten. /…/ [Att Tommie Lindh] ideologiskt rörde sig i ytterlighetsterräng tycks det inte råda någon tvekan om. /…/ När nu berättelsen har visat sig inte stämma har publikationer utan ansvarig utgivare, högerpopulistiska riksdagsledamöter och annat löst folk gett sig ut på en lika mumlande som oordnad reträtt, även om det här och där uttrycks förhoppningar om att åklagaren pratar strunt.”
Flera månader senare offentliggjordes alltså förundersökningen, och det stod klart att Stina Sjöqvist ljugit svenska folket rätt upp i ansiktet.
Ifall Oisín Cantwell haft ett enda uns av journalistisk heder i kroppen, hade han i det läget helt enkelt erkänt att han haft fel. Men icke.
Cantwell är nämligen inget offer för åklagarens lögner, utan i högsta grad medansvarig för dem. I sin nya krönika efter att förundersökningen släppts, ljuger han friskt vidare för att lura de läsare som inte läser fria medier.
I sin nya artikel (6 oktober) lägger han först ut diverse rökridåer för att hindra att berättelsen ska handla om just det som gjorde den symbolisk för dagens Sverige. Med hans egna ord: ”Det började med att en berättelse spreds i dessa miljöer om hur en arier heroiskt försökte stoppa en svart man från att våldta en pursvensk flicka och fick plikta med sitt liv.”
Sedan tar han till diverse finter och knep som tar andan ur en:
Att en tidning av det gamla slaget får klä skott är en sak. Det är business as usual, inklusive ett par hundra mejl i min inkorg som inte primärt kännetecknats av vänlighet.
Mer udda är att åklagaren anklagas för lögner, men jag antar att den klarsynte genomskådar även hennes dimridåer.
Såvitt jag förstår har dock inte Sjöqvist ljugit. Kvinnan har berättat i förhör att en våldtäkt skedde ganska långt före mordet. Utredningen har visat att den bör ha inträffat en och en halv till två timmar före knivattacken mot Lindh.
När han skriver detta vet Oisín Cantwell att åklagaren ljög. Han vet det därför att kvinnan redan kort efter mordet berättade för polisen att hon våldtogs medan Tommie låg blödande på badrumsgolvet. Han vet också att detta berättats i förhör som åklagaren haft tillgängliga i flera dagar då hon lögnaktigt påstod att mordet och våldtäkterna var ”skilda från varandra i tid och rum”. Det står att läsa i förundersökningen att afrikanen var så hotfull att både Tommie och tjejkompisen låste in sig på toaletten och larmade polis. Ur förhörsprotokollet:
Abubaker riktade kniven mot [henne] och tvingade in henne i rummet hon tidigare sovit i. Han började knäppa upp sina byxor samtidigt som han riktade kniven i luften mot [henne]. Han var hotfull samtidigt som han sa att hon också skulle ta av sig sina byxor och lägga sig i sängen.
Förhörsledarens anteckning: [Hon] börjar gråta och har svårt att få fram orden. [Förhörsledaren] frågar om det är lättare att hon får specifika frågor hon kan svara på och [hon] svarar ja.
Våldtar han dig? Ja. Det är blod i sängen, det är Tommies. Jag hade blod på min ena fot, från badrummet.
Detta är vad Oisín Cantwell läst och tycker att han ska fortsätta att ljuga om.
Sedan fortsätter Oisín Cantwell med att spotta på Tommie Lindh med följande nedvärderande ord:
Det framgår dessutom av förundersökningen att han alls inte försökte stoppa ett övergrepp. Den som sover när den första våldtäkten begås och ligger knivhuggen på golvet då den andra sker har begränsad förmåga att ingripa.
Att vaka över sin tjejkompis och försöka lugna ner situationen tills polisen kom räcker tydligen inte för att Oisín Cantwell ska tycka att Tommie försökt ingripa. Det räcker inte för att göra hans försök ”heroiskt” får vi väl anta.
Kanske menar Cantwell att Tommie likt en actionhjälte skulle ha buntat ihop den knivbeväpnade afrikanen för att det skulle räknas som att han försökte hindra honom. Varken Rambo eller James Bond hade ju låtit sig luras att vända ryggen till och huggas ner. Men även om jag, till skillnad från Cantwell, är en anhängare av traditionellt manliga, heroiska värderingar, tycker jag att det är lite väl höga krav att ställa på en 19-åring att han ska sparka ner skurken på ett snyggt koreograferat sätt för att hans försök ska vara bra nog för Cantwell.
Jag kan inte heller låta bli att undra hur Cantwell själv som, för att uttrycka det milt, inte direkt liknar de nämnda actionhjältarna, hade försökt skydda en kompis i motsvarande situation. Hade han ens vågat ringa polisen eller uppmana gärningsmannen att dra därifrån? Jag ställer mig kort sagt tvivlande till Cantwells egen förmåga till heroism.
Till sist försöker Cantwell sedan skylla ifrån sig:
Jag visste inte att det ska ha skett två våldtäkter, en före och en efter mordet. De uppgifterna var vid tidpunkten ännu hemliga.
Det framgick i häktningsframställan, som kom den 12 maj, att Abubaker Mohamad var misstänkt för två våldtäkter, varav en räknas som grov. Nordfront, Fria Tider, Nyheter Idag och Nya Tider publicerade uppgiften samma dag. Oisín Cantwell skrev sin krönika den 20 maj, åtta dagar senare. Även om han uppenbarligen är inkompetent tror jag knappast att Cantwell är sämre än en genomsnittlig tioåring på research. Alltså ljuger han skamlöst.
Alla kan begå misstag. Man inför en rättelse och går vidare. Ifall misstaget varit särskilt grovt förklarar man närmare hur det uppstått. Men om jag ertappade någon av Nya Tiders journalister med att blåljuga för våra läsare hade han eller hon fått sparken. Oisín Cantwell sitter däremot kvar som kolumnist oavsett hur mycket och uppenbart han ljuger.
Man får väl konstatera att det är stor skillnad mellan seriösa medier som Nya Tider och svenskfientliga kloaker och skräpsajter som Aftonbladet.
