Skip to Content

Demonstration i Lund, cirka 1968-1970. Foto: Wikipedia/Gunnar 'Gunte' Hanse
KRÖNIKA

Solidaritet – ett ord med dubbelmoraliska bottnar

Digital utgåva

Vi uppmanas ofta av politiker att visa solidaritet. Det kan vara allt från Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan” till Ylva Johanssons ”tvingande solidaritet”. Men hur började det, och hur ser det i praktiken ut?

Publicerad: 28 november, 2020, 12:20

  • Svenska

Läs även

Sedan slutet av 1960-talet, då den så kallade 68-vänstern började skapa sin maktbas i det svenska samhället, var det ofta ett ord som ständigt återkom, nämligen ”solidaritet”. Det handlade om solidaritet med socialt utslagna, solidaritet inom arbetarklassen och så vidare, men än mer kom allting att handla om så kallad internationell solidaritet. I det lilla landet uppe i norr engagerade sig människor för människor i tredje världen, demonstrerade mot Vietnamkriget, men stöttade också aktivt de blodtörstiga kommunisterna i Kambodja, allt i just solidaritetens namn. Även om ingen idag med stolthet skulle våga framträda och kunna försvara stödet för Pol Pot eller Mao Zedong, så har begreppet solidaritet fortfarande levt kvar, kanske inte så mycket som retorisk fras, men som praktisk handling, det vill säga solidaritet med andra, men knappast med oss själva, det egna folket. Ordet har kommit att få en klang av cyniskt dubbelmoraliska bottnar.

Denna omvända slags solidaritet, som egentligen borde översättas till folkförräderi, yttrar sig på flera sätt. Exempelvis har många organisationer inom funktionshinderrörelsen en historia av att sedan 1970-talet investera pengar i det ena biståndsprojektet efter det andra i länder som är både etniskt och kulturellt olika våra, medan man fortfarande, snart 30 år efter baltstaternas självständighet knappt vet något om dessa länder, trots att de bara ligger ett stenkast bort på andra sidan Östersjön Vi ser också den dubbelmoraliska formen av solidaritet i viljan att upplåta hela vårt land för jordens alla etniskt främmande lycksökare, viljan att ge bort pengar i så kallat bistånd till misskötta, främmande länder istället för att investera skattemedlen för det egna folkets väl. Andra exempel är solidariteten med så kallade ensamkommande ungdomar som får förtur till jobb i svenska kommuner, papperslösa som inte har minsta rätt att befinna sig i vårt land men likväl får gratis sjukvård, med mera.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Jonas Serneholt

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Varför ingen acceptabel utbildning anpassad till en ”mopedbil”?

KRÖNIKA

Paris undergång är också Europas

OPINION: MAGNUS STENLUNDDagens Industri hade den 3 september en artikel om att Paris ska ta bort ytterligare 60 000 parkeringsplatser och sänka hastigheten till 30 kilometer i timmen i hela centrum. Åtgärden är paketerad som att staden ”tar nya krafttag för att förbättra luftkvaliteten”, men det är bara en i raden av vansinniga åtgärder som gör livet omöjligt för vanliga pendlare. Dessutom skapar det mer köer och därmed mer luftföroreningar. Det skriver veckans debattör, civilekonom Magnus Stenlund.

Visst finns det kapacitet för återvandring!

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETDet var en massiv insats från ett flertal myndigheter som aktiverades för att på bara några få dagar slussa över tusen personer till Sverige. Regelverket ändrades över en natt för att möjliggöra transporten. Men går det åt ena hållet måste det väl gå åt andra hållet?

Så ljuger politikerna om att invandringen är lönsam

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGPolitikerna, understödda av de politiskt korrekta redaktionerna på Sveriges största medier, fortsätter att ljuga för svenska folket och sig själva om hur lönsam invandringen är. Ja, till och med nödvändig för att rädda välfärden. Professor Karl-Olov Arnstberg beskriver i veckans debattartikel hur politikerna anlitar propagandister snarare än forskare för att kunna fortsätta bygga sitt luftslott, samtidigt som välfärden raseras och allt fler kommuner närmar sig konkursens brant.

Reportern Jesper Johansson frias

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETDen 2 september meddelade Stockholms tingsrätt att man friar Jesper Johansson, som stått åtalad för våldsamt motstånd i samband med att han rapporterade från polisens insats vid en demonstration mot coronarestriktioner den 1 maj i år.

Världen är verkligen upp och ner

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETVi som följer nyheter hinner knappt med längre. Det är så mycket och så otroligt märkliga saker som händer varje dag numera. Det som tidigare skulle utgjort en huvudnyhet i tidningen förbigås knappt med en axelryckning numera, när allt mer bisarra saker inträffar runt omkring oss.

Så kan vi ta tillbaka Svenska kyrkan

OPINION: Axel W KarlssonAlternativ för Sverige ställer upp i kyrkovalet i Svenska kyrkan den 19 september, bland annat under slagordet ”Ta tillbaka kyrkan!” Det kan behöva en förklaring. Vad är kyrkans stora problem idag, och hur kan kyrkan förändras till det bättre i framtiden? I veckans opinionsartikel förklarar partiets toppkandidat, prästen Axel W Karlsson, hur kyrkan måste förändras – från de politiska sär­intressenas kyrka, till en folkkyrka på kristen och patriotisk grund. ”Det land som ett folk har fått, dess språk och kultur är Guds gåvor till folket som skall vårda det framför allt annat”, skriver Karlsson.

Överdrivna klimatlarm hämmar samhället

KRÖNIKADebattörerna Johanna Mattsson och Juliana Salamone vill lyfta fram klimatet i svensk politik och debatt. Har de levt i en garderob de senaste åren?

Gå till arkivet

Send this to a friend