Soros stöd till subversiva rörelser

Bulldozerrevolutionen i Serbien 2000

Det var en rörelse sponsrad av George Soros som störtade Serbiens president Slobodan Milošević. Vid tidpunkten var Milošević fortfarande folkvald president men hade förlorat första valomgången mot utmanaren Vojislav Koštunica. Serbiens grundlag kräver en ny valomgång mellan de två främsta kandidaterna om ingen får mer än 50 procent av rösterna. Det hade Koštunica inte fått enligt den officiella rösträkningen, men den ”ideella organisationen” CeSID − finansierad av Soros − anklagade myndigheterna för valfusk vilket ledde till att Milošević tvingades avsäga sig makten efter våldsamma demonstrationer, som organiserades av grupper som även de finansierades av Soros.
Amerikanska Los Angeles Times skrev om Soros inblandning i positiva ordalag och hyllade honom även för andra insatser: ”I hela Östeuropa, om du hittar en oberoende grupp som förespråkar etnisk förståelse, pressfrihet eller hjälp till de utsatta och handikappade, är det troligt att en del av deras pengar kommer från Soros. Han tycks finnas överallt.”

För att ta ett par svenska exempel, stöder Soros den vänsterextrema underrättelsetjänsten Expo och har även gett pengar till Expo-grundaren Tobias Hübinette för att skriva en forskningsrapport om hur man bäst ska övertyga ”Europas vita arbetarklassbefolkning” om att acceptera mångkultur och massinvandring.

Rosenrevolutionen i Georgien 2003

En Soros-finansierad rörelse störtade Georgiens folkvalde president Eduard Sjevardnadze. Enligt australiska Herald Sun ska Soros ha spenderat fyra miljoner dollar på en proteströrelse mot presidenten, ytterligare minst 700 000 dollar på att forsla georgiska aktivister till Serbien för att tränas av samma rörelse som tidigare hade störtat Milošević, samt en okänd summa på en regeringskritisk TV-station och tillhörande tidning. En annan stor bidragsgivare till de subversiva rörelserna var den statsstödda amerikanska organisationen USAID, som vid flera tillfällen har arbetat sida vid sida med Soros i dessa sammanhang.

Efter ett parlamentsval 2003 anklagade ett stort antal ”frivilligorganisationer” regeringen för valfusk, och efter samma mönster som i Serbien bröt våldsamma protester ut som ledde till att Sjevardnadze tvingades avgå.
Efter kuppen blev Soros organisationer en del av landets maktstrukturer, enligt bland andra den fransk-georgiska politikern Salomé Zurabisjvili. Den nye presidenten, Micheil Saakasjvili, startade inbördeskrig mot delrepubliken Sydossetien år 2008 vilket ledde till rysk militär intervention. Efter att ha förlorat makten i ett val år 2012 flyttade Saakasjvili till USA och efterlystes snart för ett stort antal korruptionsbrott av Georgiens riksåklagare.

Statskuppen i Ukraina 2014

Som Nya Tider tidigt kunde avslöja var händelserna där den folkvalde presidenten Viktor Janukovyjtj avsattes inte alls det spontana folkuppror det utmålades som, utan resultatet av uppvigling från organisationer som finansierades av utländska intressen.

Soros har visat sig vara en av de djupast inblandade. Dokument som den ryska hackergruppen CyberBerkut kom över i juni 2015, bland annat ett brev till den nye presidenten Petro Porosjenko, visar att han ”drar i trådar bakom kulisserna” så till den grad att amerikanska MintPress News kallade honom ”’marionettspelaren’ bakom Ukrainas regim”.
I ett av dokumenten skriver Soros till den nye presidenten Petro Porosjenko att dennes första mål måste vara att ”återta kontrollen över finansmarknaderna”. Han försäkrar att han själv är beredd att hjälpa till med detta, bland annat genom att påverka USA:s finansminister Jack Lew till att teckna ett avtal med Ukrainas centralbank. Han ska också själv investera i Ukraina och tycks bland annat intresserad av deras gas- och energibolag Naftogaz. För att ”motverka misstanken att jag förespråkar en viss politik i eget vinstintresse” ska pengarna han tjänar på investeringarna gå till hans egna stiftelser.

Dokumenten visar också att Soros samarbetar med Wesley Clark, den amerikanske general som bland annat är känd för att han under Balkankriget 1999 beordrade angrepp på ryska fredsbevarande styrkor; brittiska trupper ordervägrade dock och sade att de ”inte tänkte starta tredje världskriget”. Under samma krig sade Clark också att det inte fanns någon plats i Europa för etniskt homogena stater och att mångetniska stater var det som gällde för 2000-talet. Clark sitter i dag i styrelsen för oljebolaget BK Petroleum, som Soros är delägare i. I ett av de läckta dokumenten framgår att Clark ska agera militär rådgivare åt Porosjenko.

Efter statskuppen i Ukraina fick Micheil Saakasjvili − den ovan nämnde, Soros-tillsatte ex-presidenten över Georgien, som fortfarande är efterlyst av landets myndigheter − ukrainskt medborgarskap och utnämndes till guvernör över provinsen Odessa.

Vänsterrörelser i väst

George Soros är en stor bidragsgivare till rörelser på vänsterkanten, från liberaler till vänsterextremister, i synnerhet sådana som företräder olika minoriteter och ”progressiva” kulturmarxistiska tankeströmningar.

För att ta ett par svenska exempel, stöder Soros den vänsterextrema underrättelsetjänsten Expo och har även gett pengar till Expo-­grundaren Tobias Hübinette (känd för sin kriminella bakgrund och sin uttalade vilja att se ”den vita rasens västerland gå under i blod och lidande”) för att skriva en forskningsrapport om hur man bäst ska övertyga ”Europas vita arbetarklassbefolkning” om att acceptera mångkultur och massinvandring.

I USA stöder han på samma sätt grupper som Apollo Alliance, Tides Foundation, Southern Poverty Law Center, Sojourners, People for the American Way, National Organization for Women, och National Council of La Raza. Den sistnämnda är en organisation som förespråkar ökad latinamerikansk invandring till USA och har starka historiska kopplingar till rörelser som varit öppna med att målet för denna invandring är etnisk erövring av hela sydvästra USA, ett område de hävdar ingick i det forna aztekiska imperiet. ”La Raza” betyder ”rasen” och uttrycker både etnisk stolthet och en varierande grad av förakt för vita engelskspråkiga ”gringos”.

Tillsammans med Soros omfattande stöd till Black Lives Matter, som nu kommit ut som partiella rasseparatister (se NyT v.34), ter det sig allt tydligare att Soros mål ingalunda är att främja ”etnisk förståelse” som LA Times påstod i sin sammanfattning av hans aktiviteter i Östeuropa, utan snarare att främja allt som underminerar den vita majoriteten. För att parafrasera LA Times yttrande: ”I hela västvärlden, om du hittar en grupp som undergräver den etniska majoriteten, sprider lögner om rasism och förtryck, motverkar traditionella värderingar, försvagar nationalstater eller främjar globalistiska intressen, är det troligt att en del av deras pengar kommer från Soros.”

Soros har även pumpat in 100 miljoner dollar i Hillary Clintons valkampanj, och ytterligare mångmiljonbelopp i rörelser avsedda att motverka den republikanske presidentkandidaten Donald Trump. Soros-finansierade MoveOn.org låg bland annat bakom de våldsamma protester som tvingade Trump att avbryta ett möte i Chicago den 11 mars.

Israel

Soros tycks ha ett komplicerat förhållande till sitt judiska ursprung. Som tonåring i det tyskockuperade Ungern anammade han en falsk identitet som försatte honom i en situation där han fick hjälpa till med konfiskering av egendom från judar som skulle deporteras. När han efteråt tillfrågats om detta har han kal­lat det ”den lyckligaste perioden i mitt liv” och jämfört upplevelsen med hans skrupelfria agerande på finansmarknaden − ”om inte jag gjorde det, så hade någon annan gjort det”, menar han. Han har i andra sammanhang uttryckt att antisemitism delvis orsakas av USA:s och Israels politik. Samtidigt samarbetar han ofta med andra finansmoguler med judisk bakgrund, inte minst den (ö)kända familjen Rothschild.

I augusti läckte dock ett antal interna dokument ut från Soros stiftelse Open Society Foundations via en hackergrupp som påstås vara finansierad av ryska staten. Förutom att ge ytterligare belägg för Soros stöd till ett stort antal minoritets- och invandringsfrämjande grupper i USA och Europa, visar dokumenten att Soros har gett stöd åt propalestinska och antisionistiska grupper sedan åtminstone år 2001, grupper som bland annat förespråkar bojkotter och sanktioner mot Israel. Abraham H. Miller skriver i en debattartikel i The Observer att dokumenten visar att ”Soros agenda är att förgöra Israel som judisk stat”, och sionistiska gräsrötter har skrivit föga smickrande saker om honom i kommentarsfält och bloggar efter avslöjandena.

Bara ett axplock

Det ovanstående är bara ett litet axplock av Soros subversiva verksamheter världen över. Redan innan han inledde sin ”filantropiska” bana på allvar stödde han exempelvis ANC-anknutna grupper i Sydafrika för att störta det vita minoritetsstyret. Enligt nyhetssajten Allafrica.com var det också Soros som såg till att Ellen Johnson Sirleaf blev vald till president i Liberia − något hon ska ha belönat genom att öppna upp landets guldindustri för uppköp av Soros och familjen Rothschild. Han stödde radiostationer och frivilligorganisationer som bidrog till att dra igång den ”arabiska våren”. Han försöker påverka politiska val i många olika länder. Och så vidare.

Det nät som Soros och hans kumpaner spinner över världen är extremt komplicerat och till stora delar insynsskyddat. En person som Soros, som definitivt lider av storhetsvansinne (se NyT v.34), kan dessutom misstänkas för att säga en sak och mena en annan, eller rentav låtsas stöda något genom att ge smärre donationer samtidigt som han i hemlighet stöder den motsatta positionen med större summor. Allt detta ger naturligtvis upphov till spekulationer och konspirationsteorier som kan fördunkla lika mycket som de upplyser. Här har vi försökt hålla oss till ett fåtal av de saker som kan bevisas, men den intresserade läsaren bör söka vidare på annat håll.