<strong>Bernd Lucke</strong>, partiledare för uppstickarpartiet Alternativ för Tyskland (AfD).

Tyska delstatsvalen: koalitionerna klarnar

I september röstade medborgarna i tre tyska delstater fram sina delstatsparlament, vanligen kallade lantdagen. Valen bjöd på flera sensationer. Det nya konservativa och EU-kritiska Alternativ för Tyskland gick fram med stormsteg. I Thüringen får man nu för första gången i förbundsrepublikens historia en ministerpresident som kommer från vänsterpartiet Die Linke. Efter drygt en månads förhandlingar börjar det nu klarna vilka koalitioner som kommer att styra de olika delstaterna.

De tre delstaterna Sachsen, Thüringen och Brandenburg, ligger i det forna DDR i östra Tyskland. Tillsammans har de ungefär lika många röstberättigade som Sverige. Thüringen har drygt 2 miljoner, Brandenburg cirka 2,5 miljoner och Sachsen cirka 4 miljoner. Det som är mest intressant från svensk horisont är förstås förhållanden som kan jämföras med våra, till exempel politiska trender och tendenser som vi också har sett hos oss eller kanske kommer att få se.

I samtliga delstater blir det nödvändigt med koalitioner mellan flera partier för att få en majoritetsregering. Tyska valresultat omges alltid med spekulationer om vilka olika kombinationer av partier som kan tänkas bilda regering. Det nya i valen 2014 är att det Fria liberala partiet (FDP), som under större delen av efterkrigstiden ingått i olika regeringar, nu hamnat under femprocentsspärren i samtliga delstater och alltså inte mer kommer ifråga som en koalitionsmöjlighet. De har betraktats som Tysklands EU-vänligaste parti och 2013 förlorade de alla platser i förbundsdagen.

Nytt är också att det nya partiet Alternativ för Tyskland (AfD) hade stora framgångar och gick fram till 12 procent, vilket är helt sensationellt. Partiet tar väljare från alla partier, främst från de stora, men också från ”sofflocket”, tidigare icke-väljare. Kristdemokraterna i partisamarbetet CDU/CSU tycks vara de som är mest oroliga för partiet. AfD:s program ligger nära deras med undantag för inställningen till EU och euron, som de är starkt kritiska emot.

De största partierna, kristdemokratiska CDU och socialdemokratiska SPD, har uteslutit AfD som koalitionspartner, vilket påminner om det sätt Sverigedemokraterna hanterats på i Sverige. Ett skäl är att partiet är nytt och anses oprövat.
Det lilla Nationaldemokratiska partiet NPD gick tillbaka i samtliga delstater och ligger under spärren.

Sachsen har bekräftat sin stora koalition mellan ”rött och svart”, som man säger; samarbetet mellan kristdemokrater (CDU) och socialdemokrater (SPD) fortsätter även denna mandatperiod. Koalitionsavtalet, det vill säga regeringsprogrammet för de kommande fem åren, är 110 sidor långt och förelägges SPD-medlemmarna för godkännande genom omröstning. Så gott som alltid stöder partimedlemmarna det avtal som med viss möda förhandlats fram.

Såväl AfD:s sensationella framgångar som det faktum att vänsterpartiet för första gången får en regeringschef i en delstat har utlöst livliga diskussioner i hela landet. Debatten har bland annat gällt Die Linkes förhållande till den tidigare DDR-regimen. Var landet en ”orättsstat” eller inte? Alla vill inte använda den beteckningen, men knappast någon förnekar att DDR hade stora brister i rättssäkerhet. Ett argument för Ramelow som regeringschef är att Tyskland nu blir normaliserat, 25 år efter murens fall. Man kan inte hur länge som helst koppla ihop vänstern med gamla DDR, menar man.

Vänsterpartist blir regeringschef i Thüringen

Bodo Ramelow är den förste politikern från Die Linke som blir regeringschef för en delstat, i detta fall Thüringen. Här tillsammans med Kerstin Kaiser, Die Linkes toppkandidat i Brandenburg.  Foto: Wiki
Bodo Ramelow (t.v.) är den förste politikern från Die Linke som blir regeringschef för en delstat, i detta fall Thüringen. Här tillsammans med Kerstin Kaiser (t.h.), Die Linkes toppkandidat i Brandenburg.
Foto: Wiki

En egenhet för delstaterna i östra Tyskland är att vänsterpartiet Die Linke, historiskt sett efterföljare till det gamla östtyska kommunistpartiet SED, har relativt höga valresultat jämfört med vad man uppnår i andra delar av Tyskland. I Thüringen är Die Linke delstatens näst största parti (28 procent) och mer än dubbelt så stort som socialdemokratiska SPD (12 procent). AfD kom inte långt efter med 10,6 procent.

Största parti i Thüringen är fortfarande kristdemokraterna i CDU (33 procent). De har varit i ledande ställning under hela det enade Tysklands tid, ofta i koalition med SPD, men i det nya läget blir det en röd-röd-grön koalition: kombinationen socialdemokrater, vänsterpartister och gröna har ett enda mandats övervikt över oppositionen som kommer att bestå av kristdemokrater och alternativpartiet AfD.

Socialdemokraterna SPD gick kraftigt tillbaka i Thüringen och gjorde sitt sämsta val någonsin i delstaten, vilket är tråkigt för anhängarna med tanke på att partiet en gång växte fram i denna del av Tyskland. Några av den tidiga socialdemokratins mest kända partiprogram, Gotha-programmet och Erfurt-programmet, bär namn efter två av städerna i delstaten.

En del socialdemokrater är missnöjda med att deras parti tagit med Die Linke i regeringen och dessutom låter det få ministerpresidentposten. Att det största partiet i en koalition får den ledande posten som ministerpresident är dock etablerad demokratisk praxis och koalitionsavtalet godkändes av 70 procent av partimedlemmarna i en medlemsomröstning.

Den nya regeringschefen i Thüringen blir alltså Bodo Ramelow, som inte är östtysk utan kommer från Niedersachsen. Han är fackföreningsman och bekännande kristen. Några SPD-medlemmar talar om ett ”tabubrott”: tidigare har man ansett det otänkbart att socialdemokrater skulle samregera med den radikala vänstern. Delstaten Brandenburg, landet runt Berlin, var det första där socialdemokraterna för en del år sedan tog med Die Linke i regeringen och bildade en röd-röd-regeringsmajoritet. Där fortsätter nu efter valet 2014 en röd-röd-koalition under socialdemokratisk ledning. På den nationella nivån, i förbundsdagen, försäkrar dock socialdemokraterna att en koalition med vänstern på förbundets nivå är otänkbar. Att vänstern finns med i delstatsregeringar är dock en demokratisk nödvändighet och har ”ingen signalverkan”, heter det.

Sensationell och chockerande jordskredsframgång för AfD

I år var det första gången som det nya EU- och euro-kritiska socialkonservativa partiet AfD, ställde upp i delstatsval. Partiet grundades år 2012 och hamnade i förbundsdagsvalen 2013 genomsnittligt strax under spärren på 5 procent. I en del delstater i öst fick man omkring 7 procent. I nästa val, EU-valet 2014 landade man på cirka 7 procent och har nu flera representanter i EU-parlamentet. Under hösten har man fått sina första representanter i delstaterna.

I Thüringen röstade 10,6 procent av väljarna på AfD, i Brandenburg 12,2 procent och i Sachsen 9,7 procent. Därmed gick man från 0 till tvåsiffriga resultat i två delstater, vilket är helt sensationellt och utan motsvarighet i tysk partipolitisk historia.

Framgången för AfD har bemötts med beskyllningar mot partiet för att vara ett ”populistiskt” missnöjesparti utan att ha något konsistent program. Faktum är att AfD tagit fasta på problem som många anser att de ledande partierna har försummat: i de delar av landet som gränsar till Polen och Tjeckien växer kriminaliteten. Det finns för få poliser, anses det. Partiledarens Berndt Luckes kritiska kommentar ”Det var tryggare i DDR” blev omdiskuterad.

Med AfD:s framgångar har de gamla partierna skärpt sin kritik. Det har beskyllts för att ha kopplingar till den ”identitära rörelsen” som en del betecknar som fascistisk, och som på sina håll i Tyskland står under observation från den tyska säkerhetspolisen i Författningsskyddet. Kristdemokraterna har klart deklarerat att de inte under några omständigheter tänker samarbeta med AfD, som gärna betecknas som ”splittringsparti” – ett epitet som inte är helt ovanligt i Tyskland när det gäller uppstickarpartier.

Alternativ-partiet tillbakavisar dock alla beskyllningar om extremism och anser sig vara på väg att bli ett ”folkparti” – en beteckning som de båda största partierna brukar reservera för sig. Några få personer med extremistiska kopplingar har uteslutits ur partiet. Partiledaren Berndt Lucke konstaterar med välbehag att partiet tog röster från samtliga andra partier, inte minst från icke-väljarna. Han har ambitionen att med AfD skapa ett tredje tungt centrum i tysk politik vid sidan av kristdemokraterna och socialdemokraterna, de två partier som tills vidare uteslutit samarbete med Alternativ-partiet.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Varför är det tabu att tala om Swexit?

Varför är det tabu att tala om Swexit?

🟠 BOKRECENSION Varför var vänstern på 1990-talet skeptisk till EU:s föregångare EG medan de borgerliga var entusiastiska, och varför är det främst högermänniskor som idag ifrågasätter EU? Carl Albinsson, själv tidigare moderat och öppen anhängare av EU, granskar i sin bok Varning för Swexit! Högerväljarnas kluvna syn på EU opinionens svängningar och ger de borgerliga råd för hur de ska undvika den Swexitdebatt som deras väljare vill ha.

Fransk veteranjournalist varnar för det kommande digitala samhällets tyranni

Fransk veteranjournalist varnar för det kommande digitala samhällets tyranni

🟠 Exklusivt samtal med Pierre Jovanovic Ett övervakningssamhälle som överträffar George Orwells dystopi i den världskända romanen 1984 håller sakta på att implementeras världen över med hjälp av digitala redskap, såsom digitala ID-handlingar, biometriska pass och identifieringsmetoder som BankID i Sverige samt nya instrument som möjliggör att ens tillgångar fryses med en knapptryckning från ett anonymt kontor någonstans i världen. En av de heligaste rätterna genom alla tider och civilisationer – äganderätten – håller på att avvecklas till förmån för en kleptokrati, som drivs på av maffialiknande och kriminella makthavare på dolda direktiv från globalister. Detta möjliggörs med en befolkning som fördummats av ett skolväsende som främst blivit en megafon för politiskt korrekt propaganda. Dock är framtiden inte så mörk som man skulle kunna tro, eftersom det sker ett uppvaknande likt en flodvåg som sköljer över världen, vilken i sin tur blottlägger all korruption som sker inom politiken och finansvärlden. Nya Tider publicerar här den andra delen av intervjun med den franskserbiske journalisten och författaren Pierre Jovanovic, som ger oss sin syn på det som sker i världen idag.

Läs även:

SVT:s nya asylbluff: ”Akbar lärde sig svenska på fyra månader”

SVT:s nya asylbluff: ”Akbar lärde sig svenska på fyra månader”

🟠 – Läs: har börjat lära sig språket efter nio år på bidrag i Sverige ”Från analfabet till läskunnig på fyra månader – Akbar knäckte läskoden i rekordfart”, berättade SVT i en solskenshistoria om ett ”unikt” afghanskt språkgeni i början av maj. Nya Tider kan nu avslöja att SVT lurat sina läsare. Akbar har i själva verket varit bosatt i Sverige sedan åtminstone 2015 utan att vare sig arbeta eller lära sig språket.

Efter tumultet i Gubbängen – vad har teatern för relationer med våldsvänstern?

Efter tumultet i Gubbängen – vad har teatern för relationer med våldsvänstern?

🟠 KULTUR Den 24 april blev ett vänsterradikalt möte i en teaterlokal i Gubbängen attackerat av maskerade män. Grundaren av terrorsekten AFA, Mathias Wåg, var inbjuden talare och blev angripen av inkräktarna. Riksdagens samtliga partiledare och etablerad media gick snabbt ut och fördömde attacken. Bland annat beskrevs den som ett hot mot demokratin. Men hur demokratisk är teatern i Gubbängen där mötet hölls egentligen, och vad är det ensemblen använder sin plattform till?

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Varför är det tabu att tala om Swexit?

🟠 BOKRECENSION Varför var vänstern på 1990-talet skeptisk till EU:s föregångare EG medan de borgerliga var entusiastiska, och varför är det främst högermänniskor som idag ifrågasätter EU? Carl Albinsson, själv tidigare moderat och öppen anhängare av EU, granskar i sin bok Varning för Swexit! Högerväljarnas kluvna syn på EU opinionens svängningar och ger de borgerliga råd för hur de ska undvika den Swexitdebatt som deras väljare vill ha.

Jan Guillou sätts under lupp

🟠 RECENSION Det är nog många som stört sig på Jan Guillou. En ny bok av litteraturprofessorn Ola Holmgren har dock tagit det hela ett steg längre. Den låter Guillou bli utgångspunkten för en kritik av en hel tidstendens. Guillou blir till en symbol för ”journalismen”, ett slags ideologi som bygger på att gestaltningen är oväsentlig, utan det enda som räknas är spännande och sensationella uppgifter. Förutom att vara en fiende till konsten döljer journalismen också på ett förrädiskt sätt en stark politisk tendens, i Jan Guillous fall bland annat en okritisk inställning till islam. Även den som inte är intresserad av litteratur kan njuta av det underhållande angreppet på den pompöse Guillou.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Att förvalta ett kulturarv

🟠 HISTORIA Folkdräkter är en del av vårt svenska kulturarv. De ser inte exakt likadana ut då de har en lokal prägel. Varje bygd och härad har en egen, specifik dräkt, vilket är orsaken till att folkdräkt även kommit att benämnas som bygdedräkt eller häradsdräkt. Folkdräkten var mycket populär bland allmogen medan andra förvaltade detta kulturarv med hjälp av den folkliga modedräkten.

Inte alltid en klänning i vitt

🟠 HISTORIA Idag är det självklarhet att bära en vit klänning när man gifter sig, men så har det inte alltid varit. Faktum är att det var först på 1800-talet som vit färg på brudklänningen började bli vanligt. Här i Sverige dröjde det dock till sekelskiftet 1900 innan den vita brudklänningen överhuvudtaget började konkurrera ut den svarta bland vanligt folk.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.