Vad hände med demokratin? Folkviljan körs över gång på gång i ”klimatets” namn. Skärmavbild: SVT

”Vad hände med Sveriges demokrati?”

LEDARE.
Förra veckan, den 18 april, började en klimataktivist plötsligt skrika från riksdagens åhörarläktare under en debatt. ”Som medborgare i Sverige skäms jag över att behöva säga till er att göra ert jobb!” Vakterna ingrep snabbt och resolut. Medan mannen släpades bort ropade han ett sista budskap till politikerna: ”Det är en klimatkatastrof och det är tomt inne i riksdagen. Jag undrar: Vad hände med Sveriges demokrati? Låt folket bestämma!” Det avslöjar en självbild hos klimataktivisterna som är så långt ifrån verkligheten man kan komma.

Demokrati har länge varit ett populärt slagord hos de svenska klimataktivisterna. Skrapar man på ytan ser man dock att de inte anser att det finns någon plats för demokrati i deras projekt att rädda världen från ”klimatkatastrofen”.

Pär Holmgren, tidigare meteorolog på SVT och känd debattör i klimatpolitiken, berättade år 2009 i Aftonbladets program Korseld att han en gång fick frågan vad han skulle göra om han var statsminister.

– Och då svarade jag att jag skulle snabbt avskaffa alla val, berättade Holmgren.

Han motiverade att det som pågår ”är ungefär en lika stor utmaning som ett tredje världskrig, och om man hårddrar det lite då, så har vi liksom inte tid att hålla på och käbbla mellan partierna till exempel, utan nu gäller det verkligen att sätta ner foten och visa att vi är faktiskt ense om det och det och det och det och det och det.”

Han har genom åren försökt att backa från sitt uttalande. Det sades ”med glimten i ögat”. Tio år senare blev han europaparlamentariker för Miljöpartiet, en position han fortfarande innehar. Inför valet hade hans gamla uttalande kommit upp i ljuset igen. Han skrev då en artikel där han avfärdade anklagelserna om bristande demokratisyn som ”absurt”, och bedyrade att han ser demokratin som ”enda vägen att lösa klimatfrågan”.

Varför är det ingen politiker som frågar sig varför folk röstar nej till vindkraft i varenda lokal folkomröstning?

”Det är ju just för att jag tror på demokratin och på politiken som verktyg som jag nu söker förtroende som europaparlamentariker”, skrev han.

När Holmgren och hans gelikar talar om demokrati, är det dock de själva som står i centrum. Det är inte konstigt, klimatpolitiken är ett projekt för ett litet fåtal: politiker, lobbyister och aktivister. När dessa grupper talar om demokrati menar de endast den indirekta formen: parlamentarismen. Folket röstar på partier som sedan ska agera deras ombud. Det innebär att folkets insyn och inflytande är begränsat, ofta obefintligt. Besluten ska helst inte ens fattas i Sveriges riksdag, utan ännu längre bort från folket, på överstatlig nivå med EU, FN eller återkommande globala klimatkonferenser. Den direkta formen av demokrati – folkomröstningar – finns det ingen plats för.

Maria Wetterstrand, tidigare språkrör för Miljöpartiet och sedan många år aktiv som anställd klimatlobbyist, är en av många ledande opinionsbildare som anser att lokala miljöfrågor kommer att förhindra det stora globala klimatprojekt som hon nu gör karriär på.

– Utifrån hur vi ser på miljöfrågorna idag skulle jag säga att miljölagen har för mycket fokus på lokala miljöeffekter och för lite fokus på globala miljöeffekter. I värsta fall blir konsekvensen att en liten lokal effekt på en plats förhindrar etableringar som kan ha enormt positiva effekter, inte minst på samhällsnivå och global nivå, sade hon till Tidningen Näringslivet den 13 april.

Denna tankefigur känns igen i vindkraftspolitiken. Enligt Energimyndigheten finns storskalig vindkraft i omkring 200 av Sveriges 290 kommuner. Trots att energislaget påverkar lokalbefolkningen på flera avgörande sätt, har endast tre folkomröstningar om vindkraften ägt rum. Först ut var Sorsele 2016. De röstade nej. Därefter Malung-Sälen år 2020. Även där röstade befolkningen nej. Och i fjol, när Söderhamn röstade, blev det förstås också ett nej.

Men svenska politiker har ett förljuget förhållande till demokrati. Här, till skillnad från i Schweiz, anses nämligen direkt­demokratin vara den svagare formen, medan den parlamentariska demokratin är den starkare. Därmed tvekade heller inte en majoritet av politikerna i fullmäktige, i alla tre kommuner, att köra över folkviljan. Omröstningarna var ändå bara rådgivande, resonerar man. Och det råd som folket ger, lyssnar man bara på om det råkar sammanfalla med politikernas önskade utfall. Hans Unander, socialdemokratiskt kommunalråd i Malung-Sälen, förklarade:

– Om barnen demonstrerar för klimatet och vi faktiskt kan göra något, vad vore vi för sorts personer om vi inte gjorde det?, och intygade samtidigt att han har ”respekt för de som inte vill ha vindkraft”, alltså samma folkmajoritet som precis fick se sina röster förklaras värdelösa.

Men att bara köra över folkomröstningar kommer inte att räcka för att bygga de 20 000 vindkraftverk – en fyrdubbling från idag – som det talas om. Det finns helt enkelt för stora hinder även i den indirekta kommunala demokratin: kommunfullmäktige. Allt för många kommunpolitiker säger nej och använder det kommunala vetot.

I SVT Agenda den 16 april sändes ett inslag där statstelevisionen lyfte fram Finland som ett föredöme, där kommunerna inte har så långtgående självbestämmande som i Sverige. Därmed är det också enklare för bolagen att få tillstånd att kunna bygga stora mängder vindkraft snabbt, vilket hyllades av bolaget OX2:s affärschef, som fick medverka i inslaget. Där­efter följde en debatt mellan Socialdemokraternas energipolitiske talesperson Fredrik Olovsson och Moderaternas motsvarighet, Mats Green. Att programledaren Karin Magnusson själv vill se mer vindkraft och mindre demokrati blev tydligt i hennes inledande fråga:

Debatt mellan Fredrik Olovsson (S), energipolitisk talesperson, och Mats Green (M), gruppledare näringsutskottet. Skärmavbild: SVT

 

– Både regeringen och Socialdemokraterna vill ju se mer vindkraft. Finns det något vi kan lära av Finland där det går snabbt nu?

Fredrik Olovsson menade att de ”hade en väldigt bra fart” fram till för några år sedan, innan högern började ”tala illa” om vindkraften, och föreslog att Sverige slopar det kommunala vetot så att vi får ”effektivare” processer.

– Men det röstade borgerligheten nej till och därför har vi en sämre process än man har i Finland, avslutade han.

Istället för att fråga varför kommunerna vill slippa vindkraften, vände sig Karin Magnusson till Mats Green och frågade varför de röstade nej till att ”förändra” det kommunala vetot:

– Riskerar inte det här att bromsa utbyggnaden?

Jo, givetvis är det så, och det är själva poängen med det kommunala vetot. Det borde ha varit hans självklara svar. Istället talade han om att regeringen ska få ”alla människor att acceptera och omfamna vindkraften” utan tvång. Ingen medverkande tycks ha reflekterat en sekund över att politikerna vill en sak och befolkningen något annat. Istället framhävde Olovsson att vindkraften till havs kan byggas ut snabbt, för den byggs – i de flesta fall – på områden där staten bestämmer på egen hand.

De som verkligen haft fog att fråga sig vad som hände med demokratin är inte klimataktivister, som den utsläpade mannen i Sveriges riksdag. Dessa utgör en liten och privilegierad grupp som har fått forma både klimatpolitiken och klimatnarrativet, på bekostnad av både miljö och demokrati. De som i själva verket blivit utsläpade från Sveriges högsta beslutande organ – och som har all rätt att frustrerat ropa ”vad hände med demokratin?” – är det stora folkflertalet som tvingas på en politik de aldrig velat ha.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Relaterat

Dags att inse att vi är under attack

Dags att inse att vi är under attack

🟠 LEDARE. Globalisterna tar till allt galnare metoder i sitt krig mot kol(dioxiden), vilket i praktiken är ett krig mot oss och allt kolbaserat liv på planeten. Ett krig baserat på en lögn om människoskapad global uppvärmning. Det finns dock en agenda bakom galenskapen, som nu börjar utkristallisera sig allt tydligare. I den finns ingen plats för egen bostad, bil, rörelsefrihet, en levande landsbygd, mänskliga fri- och rättigheter eller ens det naturliga kretsloppet.

Sans och förnuft i klimatdebatten

Sans och förnuft i klimatdebatten

🟠 Bokrecension. Nu har vi haft cirka 20 år av total hysteri i det som kal­las klimatfrågan. 20 år av skrikande om att ”Nu går jorden under”. Tydligen är hysteri en lönsam produkt att sälja. Makthavares behov av kris verkar omättligt. De oändliga upprepningarna av påståenden om pågående klimatkatastrof börjar likna hur missbrukare fungerar. Det finns helt enkelt ingen hejd, det måste bara bli mer och mer i all oändlighet. Narrativet är fastslaget, och någon fortsatt vetenskaplig diskussion betraktas inte längre som relevant. Denna bok är en bot mot denna hysteri.

Läs även:

Myndigheter älskar struntfrågor

Myndigheter älskar struntfrågor

🟠 OPINION: Karl-Olov Arnstberg Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) är en liten myndighet som bildades 2007. Men även en liten narr kan spela stor teater. Debattören professor Karl-Olov Arnstberg ställer sig kritisk till hur SIN häller grus i Polismyndighetens arbete för småsaker, samtidigt som man nonchalerar riktiga hot mot medborgarnas integritet.

Du förtjänar sanningen

Du förtjänar sanningen

🟠 LEDARE Massmedier granskar inte längre makten. De är numera en integrerad del av etablissemanget och deras roll är inte längre nyhetsförmedling av sanningen utan att skapa och styra det politiska narrativet. Oavsett deras påstådda politiska olikheter har de enats och ställt sig på samma sida i de viktigaste av frågor.

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

🟠 OPINION: IURIE ROSCA Moldavien är trängt mellan öst och väst, Ryssland och Nato. När fronten i Ukraina flyttar sig västerut och ser ut att krackelera på allt fler ställen ser debattören Iurie Rosca ett hot mot att stridigheterna spiller över på hans eget land, Moldavien, där en del redan kontrolleras av ryska ”fredsbevarande” trupper. Men samtidigt är Putin överraskande undfallande i vissa frågor och har till och med lovat att inte angripa led¬ningen i Kiev. Varför? undrar Rosca, och menar att det finns starka kraf¬ter som tjänar på att kriget drar ut på tiden och till och med utvidgas.

Trollfabriker och medias trollsång

Trollfabriker och medias trollsång

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Det är bråda tider just nu. I massmediernas redaktioner springer journalister runt som yra höns och kacklar gemensamt: ”Trollfabrik, trollfabrik, trollfabrik.” Artikel efter artikel pumpas ut om det vagt definierade men påstått allt mer överhängande hotet mot samhället som Sverigedemokraterna menas utgöra. Men få verkar se var den verkliga trollsången kommer ifrån.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Bob Dylans syn på världen, sedd genom låttexter

🟠 BOKRECENSION Stjärnorna är också fans. Även de tittar upp mot sin stjärna och drömmer. Så här på ålderns höst (han fyller 83 i år) har Bob Dylan skrivit sin tackbok till några av de som inspirerade honom till att bli vår tids störste låtskrivare. Bob Dylans betydelse för modern kultur går knappast att överskatta, han har beskrivits som ”den som gav popmusiken en hjärna”. Förutom otaliga skivor har han även givit ut en del böcker. Denna den senaste är, precis som självbiografin Chronicles, Volume one (2004) skriven i en fri och associativ stil genom vilken Dylan ofta ger fritt spelrum åt sin fantasi.

Varför är det tabu att tala om Swexit?

🟠 BOKRECENSION Varför var vänstern på 1990-talet skeptisk till EU:s föregångare EG medan de borgerliga var entusiastiska, och varför är det främst högermänniskor som idag ifrågasätter EU? Carl Albinsson, själv tidigare moderat och öppen anhängare av EU, granskar i sin bok Varning för Swexit! Högerväljarnas kluvna syn på EU opinionens svängningar och ger de borgerliga råd för hur de ska undvika den Swexitdebatt som deras väljare vill ha.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Svenskdroppar – dunderkuren från örtriket

🟠 HISTORIA Svenskdroppar, som även är känd som Schwedenbitter, är en örtkur som utvecklades av de två svenska läkarna Klaus Samst och – sannolikt – Kristian Henrik Hjärne på 1700-talet. Den här tinkturen populariserades på 1900-talet av Maria Treben. Svenskdroppar innehåller flera olika örter och sägs hjälpa mot olika sjukdomar och krämpor.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.