Skip to Content

När muren föll var många i etablissemanget snabba med att vända kappan efter vinden. Samma sak bevittnar vi i dag. Foto från massdemonstrationer i Prag i september 1989. Foto: Arkiv
CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Att dränera det europeiska träsket

PappersupplaganNya Tider v. 31

Det råder ingen tvekan om att Europa snabbt håller på att förändras. Europas folk håller på att ta tillbaka makten från den styrande globala eliten. I dag ser vi ett fenomen som senast kunde observeras under kommunismens sammanbrott i Östeuropa. Prominenta personer byter sida, politiker och företags­ledare vänder kappan efter vinden. Vi måste vara försiktiga så vi inte släpper in det träsk vi vill dränera.

Publicerad: 4 augusti, 2018, 12:04

  • Svenska

Läs även

Valframgångarna för patriotiska partier som La Lega och österrikiska FPÖ visar inte bara ett politiskt skifte i Europa, de markerar folkets seger över etablissemanget. I dag håller folket på att ta tillbaka demokratin från de politiker som föraktar sina väljare och som känner större lojalitet med sina globalistvänner än med sin egen nation.

Det är en sund process, att då och då göra sig av med förstelnade strukturer och starta om systemet. Att ”dränera träsket”, som det populärt uttrycks.
De senaste två-tre åren har vi kunnat se detta fenomen ta fart. Människor från etablissemanget, även en del kändisar som för inte så länge sedan skällde med i den politiskt korrekta kören och brännmärkte dissidenter, har plötsligt bytt sida.

För vissa sker bytet oavsiktligt. De kanske råkat ”gilla” fel mem på Facebook eller råkar ut för en felsägning under en intervju – och plötsligt tar alla politiskt korrekta vänner avstånd från dem. I det hycklande politiskt korrekta systemet går ingen säker, det som ena dagen är politiskt korrekt kanske inte är det dagen efter.

Man är egentligen inte främst rädda för oppositionen, man är rädda för varandra och vad de andra ska tro och tycka. Om man är snabb med att ta avstånd så tror man sig gå säker från att själv bli tagen avstånd ifrån.

Andras metamorfos är en beräknad taktisk manöver, som grundar sig i att man känt hur vindarna blåser. Oftast vill man dock inte erkänna att man bytt åsikt – eller åtminstone låtsas ha gjort det – många hävdar att de ”alltid” tyckt så. Egentligen. Innerst inne.

En del tar över ”populisternas” retorik om EU och invandring och börjar säga exakt det som de tidigare stämplat som ”inhumant” och ”fascistiskt”. Socialdemokraterna är ett praktexempel, när de med klockan klämtande inför valet lovar att skärpa migrationspolitiken med orden ”det är en återgång till traditionell socialdemokratisk politik”.

De svartmålar fortfarande oppositionen för att vara ”hatisk” och ”rasistisk”, trots att de nu också erkänner att invandringen tärt på vår välfärd, men de ursäktar det med att de varit ”naiva”, för att tala med statsminister Stefan Löfvens ordval, samtidigt som oppositionen, som påtalat problemen i decennier, gjort det av ”fel orsaker” och ”fiskat i grumligt vatten”.

Vi har sett detta förut. Jag föddes i Tjeckoslovakien och fick möjlighet att återvända och besöka landet regelbundet efter murens fall. Plötsligt var alla emot kommunismen. Tidigare politiker och säkerhetstjänstens agenter sadlade om till företagsledare. Människor med kontakter från kommunisttiden vände kappan och fortsatte sin verksamhet, som om inget hänt.

Visst, mycket förändrades till det bättre. Politiska fångar frigavs, rättsväsendet blev mer transparent, plötsligt fanns det varor i butikshyllorna och flerpartisystem infördes. Systemet förändrades, men många människor från det gamla systemet klamrade sig kvar i det nya.

Den politiska kampen mellan höger och vänster är irrelevant i dag. Det liberala marknadssystemet har besegrat kommunismens idéer, ingen med något inflytande att tala om förordar i dag planekonomi. Och omvänt har högern kapitulerat på det kulturella planet och låter vänstern genomföra alla sina idéer om genus, alternativ familjebildning, konst och så vidare.
Kampen står i stället mellan folket, representerade av ”populisterna”, och makthavarna.

Det är intressant att betrakta den styrande klassens oförmåga att ta till sig varför människor ogillar deras politik. För dem är globalism något som gett oss lågavlönad arbetskraft och billiga produkter, något de kan utnyttja till fullo. De förstår inte att för de flesta människor betyder det snedvriden konkurrens på arbetsmarknaden, nedstängda fabriker och sänkt levnadsstandard.

Medan globalisterna prisar öppna gränser har de flesta inte råd att resa så mycket att det uppväger nackdelarna de ser i sin vardag, och de har inte möjlighet att köpa sig de säkerhetssystem som globalisterna har för att isolera sig från det otrygga samhälle de skapat.

Men om det är något den styrande klassen är bra på så är det att överleva, vilket Vlaams Belangs partiledare Tom Van Grieken nämnde i intervjun vi publicerade i förra numret. De danska Socialdemokraterne har sett hur det gått för deras kollegor i olika val runt om i Europa, och föreslår nu totalstopp för invandring till Danmark. Man vänder 180 grader och går ut med vallöftet att inte ens de asylsökare som får sin asyl beviljad i Danmark ska få bosätta sig i landet. I stället ska de få skydd i läger i norra Afrika.

Hur ska vi handskas med människor som vänder kappan efter vinden? Sådana som igår förstörde vår nation och gjorde allt för att skydda den styrande klassens intressen genom att hålla folket på mattan? Jag minns från Tjeckoslovakien, att många sade ”vi var alla en del av systemet” för att skyla över sina egna illdåd, sitt medlöperi eller bara sin passivitet.

Jag påstår mig inte sitta inne med alla svar, men det är dessa frågor vi måste ställa oss i detta skede i historien. Vi behöver allt stöd vi kan få, men vi måste också inse att bara för att människor hoppar över till oss så betyder det inte att de har samma vision som vi. Ett problem är att dessa människor ofta har större yrkeserfarenhet inom politik, media, marknadsföring eller ledarskap.

De har inte blivit utkastade eller utmobbade från skolan av lärarna, de har inte blivit avskedade på grund av sin politiska uppfattning, de har fått fina jobb på redaktioner eller inom partiorganisationer, där de kunnat fokusera på att finslipa sina färdigheter. Och dessa färdigheter kan göra dem värdefulla och ge dem mer inflytande än vad de i själva verket förtjänar.

I dag har vi inte lyxen att rata människor som vill göra gemensam sak med oss, även om, eller i synnerhet om de tidigare tillhört etablissemanget.

Allt som försvagar det politiskt korrekta etablissemanget och för ett systemskifte närmare är bra, och vad slår då inte hårdare än kritik från de egna leden? Men vi måste komma ihåg historien för att kunna dränera träsket.

Vi kan inte hålla varje kollaboratör ansvarig, det måste ske någon sorts amnesti och nationell försoning, men träsket måste dräneras gällande de som aktivt förnekat folket dess demokratiska rättigheter och arbetat för att söndra nationen.

Ett viktigt sätt att göra detta på är att bygga organisation och engagera många människor i alla delar av samhället. Speciellt gäller detta för partier som vunnit valframgångar och därmed partistöd. De har en skyldighet att investera dessa resurser i en bred och aktiv bas av medlemmar och sympatisörer. Inom ramen för denna kan man utveckla medlemmarnas kunskaper och färdigheter och organisera ett parallellt system, redo att ta över och ersätta det nuvarande.

Det är precis så den socialdemokratiska rörelsen med alla dess fackföreningar, Folkets hus och andra folkliga organisationer gjorde på 1800-talet. De var verkligen en folklig kraft på den tiden och de hade byggt upp en infrastruktur som kunde kliva in och ta över alla samhällsfunktioner när tillfället kom.

Genom att organisera oppositionen på det sättet kan behovet av komponenter från det gamla systemet minimeras.

Vávra Suk

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • thore12

    Ingen nationell försoning med förrädarna. Konfiskera allt vad de äger. De får en pappersmugg och anvisas en plats utanför ICA, Domus eller Systembolaget. De som inte accepterar detta låses in i en källarhåla för resten av livet

    • birgerr

      dom tankarna är jag med på det skall svida för det dom ställt till med i övrigt en bra krönika av vavra suk

    • birgerr

      bäva månne förrädarna, med rätta

  • Dacke

    Exakt! Det som kommer att hända efter valet är att än fler har, ”alltid tyckt så” i ett försök att komma in i den gemenskap som alltid blir när ett folk förenar sig och återigen blir ett folk. Alla som tidigare försökt splittra upp den svenska kulturen som något katten släpat in bör ställas till svars för sina handlingar.

    • birgerr

      absolut

  • YOTHI_TARZAN

    Tyvärr jag tillhör dom som anser att det e kört för hela EUROPA – för 40 år sen var jag världens optimist §

Österrikes tidigare vicekansler: ”Vill återskapa frihetens sanna värden”

INTERVJU: Heinz-Christian StracheHeinz-Christian Strache, Österrikes tidigare vicekansler och under lång tid partiledare för Frihetspartiet (FPÖ), berättar om sina framtida planer i en exklusiv intervju. Hans nya parti kommer att börja med att ställa upp i lokalvalen i Wien som skulle ha hållits tidigare i år men skjutits upp.

Svenska kyrkan, förkunnelsen och rättssäkerheten

KRÖNIKASom Nya Tider rapporterat på nyhetsplats har Karin Arvidsson, präst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, avsatts av Domkapitlet i Luleå, och därefter återfått prästämbetet genom ett beslut i Svenska kyrkans Överklagandenämnd. Fallet innehåller flera anmärkningsvärda och förvånande inslag som gjort att frågor ställts om var Svenska kyrkan står i dag och vart kyrkan är på väg.

Avsentimentalise­rings­verket

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGKarl-Olov Arnstberg är professor emeritus i etnologi. Han har skrivit en lång rad akademiska verk och rapporter inom sitt ämne, liksom på senare tid debattböcker som delvis också handlar om etnologi, det vill säga studier av människor som kulturvarelser i grupp. Han har med etnologin som grund tagit sikte på fenomen i dagens samhälle, och veckans opinionstext är inget undantag.

Ryska folkomröstningen: Nya Tider på plats

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETDen 1 juli röstade det ryska folket igenom förändringar i landets konstitution, vilket vi berättar mer om på sidan 9 i detta nummer. Det var ett intressant val, både på grund av de rigorösa åtgärderna för att minska smittspridning samt för att omröstningen fått så mycket kritik i västmedia.

Demokrati utan motstånd

INRIKES”Även de bästa demokratier förstår att när ett större krig närmar sig måste demokratin sättas på paus. Jag har en känsla av att klimatförändringen är en fråga som är lika allvarlig som ett krig. Det kan vara nödvändigt att sätta demokratin på paus.” – James Lovelock, biokemist

Jag saknar mitt gamla Sverige

KRÖNIKAJag är 80 år och känner som om jag levt i två olika länder. Först i ett lite tråkigt, men välordnat lagomland med gott rykte i omvärlden. Sedan i något som liknar en krigszon och sett som avskräckande exempel i omvärlden. Men tråkigheten kompenserades av en enorm kärlek till fosterlandet, dess långa historia och förfäders oerhörda slit för att ge mig en bättre framtid.

Utan kulturarbetare är högern chanslös

OPINION: KARL MIKAEL LARSONSvenska staten strör hundratals miljoner över kulturbranschen. Flera gånger varje år. Bara för att rätt kultur ska produceras, publiceras och iscensättas. Ingen bransch är lika politiserad. Veckans debattör Karl Mikael Larson (fd Fredrik) synar kulturbranschen.

Skuggan Stefan Löfven

KRÖNIKATrots att jag i min kommande bok Sverige 2084 kan visa på ett antal mycket tveksamma ageranden av en ung Tage Erlander skulle jag vilja kalla honom Sveriges siste landsfader. Den finaste titel en svensk kan få. Den ende som i dag kommer i närheten är väl vår kung, monarken som Stefan Löfven vill avsätta.

Gå till arkivet

Send this to a friend