Skip to Content

Tom Van Grieken (mitten), partiledare för Vlaams Belang, med Nya Tiders redaktörer Vávra Suk och Sanna Hill i Flanderns parlament i Bryssel. Foto: Nya Tider
VICE CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Klassisk nationalism i tiden

PappersupplaganNya Tider v. 29

Bara för att man är emot EU och överstatlighet, innebär det inte att man är emot ett europeiskt samarbete, tvärtom är det en nödvändighet för att lyckas med en reell förändring. I förra veckan var undertecknad och chefredaktör Vávra Suk i Bryssel under ett par hektiska dagar för att bland annat besöka det nationalistiska partiet Vlaams Belangs partiledare Tom Van Grieken.

Publicerad: 21 juli, 2018, 14:39

  • Svenska

Läs även

Vlaams Belang är ett klassiskt, nationalistiskt parti som har stått fast vid sin övertygelse decennium efter decennium. Man förespråkar noll invandring samt återvandring av kriminella invandrare, de som vistas i landet illegalt och utlänningar som inte har anpassat sig till samhället.

Islam ser man mer som en ideologi än en religion, men anser samtidigt att också muslimska länders suveränitet är viktig och att alla länder ska få råda över sin egen politik och skapa sitt samhälle såsom de själva behagar utan utländsk inblandning.

Vill befolkningarna i Mellanöstern ha islam, är det deras val, men islam i Europa är man helt emot. Klassisk nationalism, likt partier som Lega Nord i Italien och Front National i Frankrike, med andra ord.

Vi träffade partiets ledare, Tom Van Grieken, som tog över ordförandeskapet med gott resultat redan som 28-åring för ett par år sedan. I dag har partiet över tio procent i opinionen.

Van Grieken och hans parti visar att klassisk nationalism, med en modern framtoning och en professionell struktur, kan vinna både mark och väljare.

Partiet satsar mycket på sociala medier, där de når ut till miljoner människor med sitt budskap. Det är nu det gäller om man vill rädda Flandern, menar Van Grieken. Och att döma av hur huvudstaden har utvecklats de senaste åren kan man inte annat än hålla med.

Bryssel är i mångt och mycket en förlorad stad. Jag har själv besökt olika länder i Mellanöstern vid flera tillfällen, däribland Libanon och Turkiet. Knappt en kilometer utanför själva stadskärnan i Bryssel kändes det som att jag var tillbaka där igen.

Man kunde inte längre se att gatorna tillhörde en europeisk storstad. Européerna var i minoritet, på lyktstolparna och väggarna satt propaganda för Turkiets president Erdogan, och från bilarna och affärerna spelades arabisk musik. Skräpet slängdes direkt på gatan, kvinnorna bar slöjor. Storslagna – men tomma – kyrkor vittnade om svunna tider.

Tom Van Grieken sade att Bryssel kanske är för sent att rädda, men att partiet ändock kämpar för en förändring. Starkast stöd har man i Antwerpen en dryg timma bort med bil, i hjärtat av Flandern, den norra delen av Belgien. Också i Antwerpen håller visserligen européerna på att bli en minoritet, men än finns det tillräckligt många för att kunna rösta bort mångkulturen. Och skam den som ger sig, är partiets inställning.

Vi fick äran att deltaga på den flamländska nationaldagens officiella firande, där bland annat det flamländska parlamentets ledamöter och Bryssels borgmästare deltog. Vacker musik, storslagen inredning och utsmyckning i stadshuset. Champagnebjudning efteråt. En trevlig bubbla av naivitet, höga skratt som dränkte bruset av verklighet. Borgmästaren talade om en öppen stad, ett mångkulturellt samhälle, hur stolt man skulle vara. Ändå tycktes mångkulturen inte vara inbjuden, då deltagarna nästan uteslutande var européer.

Sverigedemokraterna valde nyligen att överge UKIP och Alternativ för Tyskland och ansluta sig till en EU-grupp bestående av ”vanliga” partier som i bästa fall kan beskrivas som mjukt EU-skeptiska. Vlaams Belang tillhör EU-gruppen ENF, som bland annat består av italienska Lega Nord, öster­rikiska FPÖ och franska Front National – nationalistiska partier som redan i dag har ett större inflytande i sina länder än Sverigedemokraterna har i Sverige. Vindarna vänder i Europa, och då är det viktigt att inte vända själv.

I dag har nationalistiska krafter större chans än någonsin att förändra på riktigt, men då måste partierna arbeta tillsammans över landsgränserna i det EU-parlament vi trots allt har. Man måste hjälpas åt, att ”ta avstånd” var modernt på nittiotalet!

Tom Van Grieken och Vlaams Belang har visat att det går att hålla en rak linje i sina kärnfrågor och ändå – eller snarare tack vare detta – erhålla ett stort folkligt stöd. Van Grieken är en ung politiker och representerar sin generation på ett skickligt sätt. De använder sociala medier maximalt, har tack vare åratal av medialt motstånd tagit fram slipade debattörer och är på alla sätt ett nationalistiskt parti i tiden. Missa inte vår intervju med partiledaren i detta nummer av Nya Tider!

Sanna Hill

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Dacke

    Idag finns det ingen vettig som tror på “projektet EU” som är oligarkers/globalisters plan att upphäva nationalstaten, till förmån för något diffust i horisonten – en utopi som är dömd att misslyckas. Europas länder har alla en historia som går tusentals år tillbaka och alla har skilda kulturer och språk.
    Försöket av EU att fylla EU´s stater med människor från arabländer och Afrika (dessutom muslimer) kan endast sluta på ett sätt – katastrof! Många frågar sig säkert varför ställer inte andra länder upp och tar emot flyktingar, om vi nu skall kalla dem för det? Det finns enklare lösningar för att stoppa flyktingströmmen och det känner oligarkerna till, men det ingår inte i planen som går ut på att förslava Europas urinnevånare.
    Det är därför viktigt att varje land värnar om sin särart och bygger sin framtid utifrån den. I annat fall är vi nyttiga idioter som står med mössan i hand när vi öppnar grinden för patron. Våra fiender bevistar Bilderbergmötena så fort “adeln” kallar och flera har gjort det så många gånger att deras trovärdighet är utplånad – för gott.

Vänsterpartiet – det nya trasproletariatets parti

OPINION: ALF RONNBYVänsterpartiet kunde lika gärna kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en av de främsta representanterna för den liberala politiskt korrekta politiken och agerar som dess sanningssägare. Det menar veckans debattör, docent Alf Ronnby. Han har själv en bakgrund inom vänstern, men skriver att dagens Vänsterparti övergivit sina ideologiska rötter och vänt svenska arbetare ryggen genom att i stället agera gråterska åt välfärdsmigranter.

Minnesvärd högerman

KRÖNIKA

Viktigaste valet

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETValkampanjen är i full gång. Det ser ut att bli ett ytterst omvälvande val, där väljarna för första gången i hundratusental kommer att överge de etablerade partierna, trots hets och skrämselpropaganda. Man tar till och med till fräcka lögner, som den om att brottsligheten inte ökar, som vi skriver om i detta nummer. Väldigt mycket står på spel, och valet kan vara sista chansen att vända utvecklingen.

Solidaritet, ansvar och ett varnande exempel

VICE CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETUnder några dagar i juli blev jag och Vávra Suk inbjudna av Zimbabwe att observera deras presidentval. Uppdraget gav oss inblickar som är svåra att få annars, och Zimbabwe liksom Sydafrika ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag intresserar mig för farmarsituationen i landet.

Statsnyttan eller moralen?

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGInvandringspolitik brukar traditionellt grundas på avvägningar kring nyttan för den egna nationen, men en annan faktor har tillkommit: en moralisk förment skyldighet att hjälpa andra nationers medlemmar på den egna nationens bekostnad. Främst genom Liberalernas tillskyndan har detta argument blivit överordnat, menar veckans debattör, professor Karl-Olov Arnstberg.

Härdsmälta i den politiska ledningen – medan landet brinner

DEBATT

Det regnbågsfärgade mörkret

DEBATT

Valobservatörer behövs i Sverige

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Gå till arkivet