Miljöpartiets delegater samlades till en så kallad ”temakongress”, vilket innebar att man fokuserade på några utvalda områden, medan andra utelämnades. Temat var ”global hållbar utveckling”, där underrubriken ”en värld där ingen tvingas fly” visade att även migrationsfrågor stod på agendan, ett känsligt ämne där många medlemmar är besvikna på partiets medverkan till regeringens föreslagna skärpningar.
Krav på större fokus på migration och amnesti för illegala
Flera av ombuden ville att frågan om ökad invandring skulle bli än mer framträdande i partiets politik. Bland dessa återfanns Grön ungdoms Hedda Berkesand, som från talarstolen sade:
– Jag och Grön ungdom yrkar därför av hela våra hjärtan på att kongressen röstar bifall till att, vid sidan av klimat, låta migration och etablering vara vår högsta prioritering när vi förhandlar i riksdag och regering. Den gröna solidariteten med alla världens människor måste alltid komma i första hand.
Alrik Altvall, som tidigare i år kandiderade till posten som ett av Grön ungdoms språkrör, var inne på samma linje:
– …och att prioritera migration som politikområde, i allt vi gör, för det är fan det viktigaste vi har att göra nu.
Förutom en återgång till migrationspolitiken som den såg ut före regeringens förslag, krävde bland annat Grön ungdom amnesti för de individer som nu uppehåller sig illegalt i landet. Partistyrelsen motsatte sig detta och partiets migrationspolitiske talesperson Maria Ferm sade i talarstolen:
– Det som jag tror att vi som rörelse behöver lägga all vår kraft på framöver, det är att säkerställa att vi just kan höja kapaciteten i mottagandet och förbättra etableringen.
Under kongressen arbetades en kompromiss fram mellan partistyrelsen och de kritiska ombuden, som bland annat innehöll krav på att vistelsetid i Sverige ska väga tungt vid asylprövningar och att kommuner som vägrar ta emot asylsökande ska kunna dömas till böter. Denna linje vann och någon allmän amnesti för illegala kommer inte att ingå i Miljöpartiets politik.
Åsa Romson får gå, Gustav Fridolin sitter kvar
Redan innan kongressen hade frågan om språkrör diskuterats flitigt både inom och utanför partiet, eftersom båda var kraftigt ifrågasatta. Åsa Romson har under en längre tid haft låga förtroendesiffror, vilket huvudsakligen anses bero på ogenomtänkta uttalanden. I valberedningens förslag ingick hon därför inte, utan ersattes av biståndsminister Isabella Lövin, medan Gustav Fridolin skulle få sitta kvar.
Att Fridolin föreslogs ännu en gång skapade ett visst missnöje, dels för att det innebar att endast det kvinnliga språkröret försvann och dels för att han har ansvar för mycket av den dåligt skötta krishanteringen och även har försvarat Mehmet Kaplan, som visade sig ha band till islamistiska och extrema organisationer, och Yasri Khan, som på grund av sin tro vägrar skaka hand med kvinnor. Att Fridolin dessutom menade att han inte hade förstått att detta beteende kunde vara kränkande för kvinnor, dämpade inte kritiken. Vissa ombud valde att visa sitt missnöje genom att lägga ned sina röster och Isabella Lövin fick sålunda fler röster än Gustav Fridolin, som samlade 200 av totalt 271.
Gustav Fridolins tal på lördagsmorgonen blev därför viktigt inte minst för honom själv, då han behövde skapa nytt förtroende kring sin person. Han valde också att uppmana till samling och ett slut på internkritiken:
– Jag är ganska trött på att se miljöpartister stå i tv och prata om Miljöpartiet.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
