Skip to Content

Zimbabwes diktator Robert Mugabe har fått miljardstöd av Sverige genom åren, vilket hjälpte honom att hålla sig kvar vid makten. Foto: Al Jazeera/Flickr
OPINION: DAN AHLMARK

Varför den svenska u-hjälpen bör elimineras

PappersupplaganNya Tider v. 04

Ekonomen Dan Ahlmark, som driver ett eget konsultföretag med inriktning på konkurrensstrategi, affärsutveckling och marknadsföring, menar att svenskt u-landsbistånd hjälper diktaturer att cementera sina ekonomiskt efterblivna system. I stället menar han att Sverige borde leda vägen och att vi själva borde införa ett libertarianskt marknadssystem som andra kunde ta efter.

Publicerad: 25 januari, 2018, 15:23

  • Svenska

Läs även

Sedan biståndsmyndigheten SIDA bildades i mitten av 1960-talet, har det svenska biståndet (numera kallat utvecklingssamarbete) vuxit snabbt. Skälet är, att man tidigt bestämde att något liknande en biståndsskatt ska tas ut genom att utvecklingshjälpen ska uppgå till 1 procent av BNP (där en mindre del i dag går till att finansiera så kallade flyktingar i Sverige).

Detta innebär i dag över 40 miljarder kronor, som dels fördelas av svenska organ (cirka en tredjedel) och i övrigt av EU och FN/internationella organisationer.

De formella målen för biståndet gäller självfallet främst att stödja utveckling för att minska fattigdomen i utvalda länder, men också att till exempel stödja mänskliga rättigheter. Historiskt sett har stöd dock ofta gått till länder, som passat socialdemokratins ideologi och politisk-ideologiska syn på utvecklingsstrategi. Ett exempel är Zimbabwe, där ledaren från befrielsekampen, Robert Mugabe, efter självständigheten 1980 snabbt etablerade en marxist-leninistisk diktatur och planekonomi.

Svensk socialdemokrati omhuldade Mugabes regim och gav landet stora biståndsbelopp, trots att den ekonomiska utvecklingen (bortsett från en kort period när en liberalisering skedde under 90-talet) blev mycket negativ. Sedan Mugabes makttillträde har vi gett denne socialistiske mördare över tio miljarder kronor i löpande penningvärde.

Att bistånd gavs även medan regimen jagade och dödade mängder av fredliga oppositionella var mer än stötande och en skam för Sverige. Och det gäller inte bara Zimbabwe. Sverige stödde genom u-hjälpsbistånd regimer, som på alla sätt hindrade demokrati och politisk frihet bland annat genom att misshandla och mörda sina politiska motståndare. Svenska skattepengar har därigenom stött och hjälpt till att säkra överlevnaden för en rad vidriga regimer i Afrika.

Inriktningen på många av världens värre diktaturer var troligen en följd av den svenska socialdemokratins – och dess ledares – ambivalens mellan demokrati och socialism. Medan man inte vågat försöka införa socialism i Sverige (annat än genom ett maskerat och slutligen misslyckat försök att införa löntagarfonder), ville man väl visa sin socialistiska trohet genom att i alla fall stötta utländska, riktiga socialister. Under 2000-talet har inriktningen av SIDA:s utvecklingsstöd dock varit betydligt mindre kontroversiell.

Vi vet numera vad som leder till en stabil ekonomisk utveckling. Det är i första hand politisk frihet och pluralism såsom garanti för ekonomisk frihet: etableringsfrihet och annan näringsfrihet såsom någorlunda fria marknader uppbackat av ett tillfredsställande legalt system. Det senare ska bland annat skydda äganderätten och säkra avgörandet av civila tvister på ett opartiskt sätt. Skattesystemet ska samtidigt inte vara konfiskerande.

Utan dessa inslag i ekonomin nås vanligen inte en stabil tillväxt. Undantaget är, att ett auktoritärt politiskt system kan kombineras med övriga komponenter – i alla fall en tid – utan att hindra snabb tillväxt. Det har tidigare varit fallet i till exempel Sydkorea och numera Kina och Vietnam.

De ursprungliga ”tigerekonomierna”, det vill säga de fyra asiatiska länderna Hongkong, Singapore, Taiwan och Sydkorea, genomförde – med början i Hongkong på 1950-talet – en ekonomisk politik med avregleringar, fria marknader och konkurrens, exportsatsning och låga skatter, som medförde en exceptionellt snabb ekonomisk utveckling. Dessa tigrar visade genom sina framgångar en ekonomisk modell för utvecklingsländer.

Forskningen visar, att länder själva genom sin uppbyggnad av institutioner och politik i landet i många avseenden egentligen väljer sin utvecklingstakt och därmed sin utvecklingsnivå. Självfallet inverkar också många andra faktorer, men tidigare och nuvarande politik är mycket avgörande.

En konsekvens är, att som ett minimikrav ska ett land som Sverige inte hjälpa länder, som policymässigt förstör förutsättningarna för sin egen ekonomiska utveckling. Vilken nationell masochism orsakar ett land som vårt att hjälpa ett annat, vars politik årligen orsakar ekonomiska skador som är mångdubbelt större än Sveriges bistånd?

Det finns heller ingen giltig etisk grund som kräver att svenska medborgare generellt ska tvingas bidra med skattemedel till andra länders invånare. Detta ligger utanför samhällskontraktet.

Den libertarianska politiken är, att varje individ själv beslutar vad denne vill bidra med till människor i andra länder. Svenskar är generösa och skulle sannolikt bidra med stora belopp, ifall de hade ansvaret att individuellt besluta i frågan. Då skulle de ta det ansvaret på allvar.

Man kan dessutom beakta, att ett betydligt friare Sverige skulle ha en snabbare BNP-tillväxt, och särskilt om det gäller relevant BNP, det vill säga vad gäller aktiviteter, vars existens beror på riktig efterfrågan och inte främst politiska beslut (såsom byråkrati, offentliga tjänster och funktioner som främst passar politiska syften). En ökad relevant BNP innebär en högre standard, som tillåter större privat generositet.

Vi vet inte hur mycket en frihetlig u-hjälp skulle skilja sig gällande storlek från dagens statliga, eller den som andra europeiska länder ger per capita. Vid en policyändring kommer nya organisationer att bildas, som effektivt handhar den privata hjälpen. Många kompetenta i dagens SIDA kommer att finna sina nya arbetsplatser där.

Den enda hjälp svenska staten i dag bör ge ett land är tillfällig katastrofhjälp och bidrag för att stötta demokrati och individuella rättigheter, samt skapandet av ett fritt ekonomiskt system inklusive dess legala komponenter.

Dessutom stödjer vi dessa länder redan på ett mycket kraftfullt vis. Västvärlden hjälper i dag utvecklingsländerna på många sätt och på många områden genom att de senare fritt kan utnyttja all den kunskap, som uppstått i Väst.

Västländerna fick ingen sådan hjälp under sin utveckling under 1850-1950, annat än att de successivt hjälpte varandra. Allt det, till exempel medicin, får u-länderna i dag gratis. Tyvärr tog de efter andra världskriget på grund av sina politiska mål ofta till sig de värsta delarna av de politiska idéerna från Väst, vilket skadat dem.

Vad utvecklingsländerna behöver är en ny samhällsmodell, som kombinerar en frihetlig ekonomisk politik med en frihetlig politisk modell, som säkrar välfärden. Jag har i min nya bok om libertarianism och svensk politik Vakna upp! Dags att dö. Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten (Realia Förlag, 2017) just tecknat konturerna av en sådan modell, där frihet och system, som säkrar välfärd, kombineras.

Det är olyckligt om ekonomiskt framgångsrika utvecklingsländer lockas att nu i sitt samhällsbygge imitera till exempel dagens svenska system (pensioner, sjukvård, utbildning och liknande) med deras inneboende kollektivism, stelhet och låga anpassning till individen.

Vi bör i Sverige istället utveckla en ny samhällsmodell, som också förtjänar att vara en modell för andra. Att utarbeta en tillfredsställande samhällsmodell av detta slag vore till mycket större hjälp för de länder vi vill stödja, än många sekler av svensk u-hjälp.

Detta skulle vara en revolutionerande hjälp med dramatiska effekter, när den svenska nya modellen imiteras, för att bygga fria samhällen i världen. Så låt oss av också detta skäl ta bort den offentliga u-hjälpen och satsa pengarna på att utarbeta den bästa modellen för ett libertarianskt svenskt samhälle, som garanterar välfärd tillsammans med mycket ökad frihet. Det är en värdig modell, som verkligen skulle kunna hjälpa utvecklingsländernas ekonomi och välfärd.

Artikeln fortsätter

Hela artikeln finns i pappersupplagan. Är du prenumerant kan du även logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Dan Ahlmark

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • latmask

    Men har då inte socialismen lyckats riktigt bra i Zimbabwe? De vita kapitalistiska utsugarna är nästan borta, folket svälter i det närmaste och medellivslängden har minskat med 25 år. Är inte detta ett utmärkt exempel på Proletariatets Diktatur?
    Det är dit socialisterna vill komma.

  • Bertil Andersson

    Jag tog fram en lista på de länder som SIDA ger pengar till. Den är någorlunda färsk då den är från Juni 2017.
    https://www.sida.se/Svenska/sa-arbetar-vi/Detta-ar-svenskt-bistand/Sveriges-bistandslander/
    Anmärkningsvärt är att svenska pengar går till tex, Kuba, Turkiet då dessa diktaturländer.

  • Lantzet

    Ännu en viktig debattartikel i Nya Tider. Dan Ahlmark analyserar det svenska u-landsbiståndet. Länge har jag funderat på detta. Är det ett uttryck för den nordiska godheten, att rädda hela världen från fattigdom? Eller ett uttryck för den svenska chauvinismen, att lära upp hela världen i den fantastiska Svenska Modellen? Eller kanske helt enkelt att bana väg för makteliten till lukrativa poster i internationella organisationer? Ahlmark följer det andra spåret. Han kommer fram till att – med tanke på att den svenska modellen faktiskt hämmar ekonomisk utveckling – det svenska u-landsbiståndet egentligen både skadar u-länderna och slösar bort skattebetalarnas pengar och därmed bör avskaffas helt och hållet. Det låter som en truism. Men lättare sagt än gjort, särskilt att två tredjedelar av u-landsbiståndet förmedlas av internationella organisationer (hur annars?). Och jag, en handlingsmänniska, frågar mig: vad göra? Finns det något parti som tar upp frågan? Finns det någon som gör något?

När en demokrati kraschar

OPINION: TOMMY ULMNÄSMånga av Västeuropas länder präglas av våld i invandrartäta förorter, men Sverige sticker ut med mer dödligt våld per capita än något av dessa. Polisen pratar om minst 40 invandrade klaner som styr den undre världen. Veckans debattör, pensionerade kommundirektören Tommy Ulmnäs, menar att vi nu ser resultatet av Sveriges slapphänta bemötande av unga kriminella.

Skamlösa lögnaren Oisín Cantwell på kloaken Aftonbladet spottar på mördad 19-åring

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETDet är inte ofta man möter en fräckhet så skamlös att den bokstavligt tar andan ur en. Men Oisín Cantwell, kolumnist på Aftonbladet, lyckas verkligen med sin artikel den 6 oktober om mordet på Tommie Lindh.

Mycket kol i jordens inre

KRÖNIKARådande klimatdebatt utmålar kol och koldioxid som stora hot mot jordens liv och klimat. Det är en märklig syn, eftersom kol tvärtom är förutsättningen för allt liv på jorden. Det är också en historielös syn.

Sverige är ”västvridet”, olyckligtvis

KRÖNIKA

Presstitutes – Så påverkar säkerhetstjänsterna opinionen

OPINION: PIA HELLERTZDen tyske journalisten Udo Ulfkottes bok om köpta journalister som skriver på beställning åt olika säkerhetstjänster blev snabbt en bestseller i Tyskland. Han kal­lar fenomenet ”presstitutes”, prostituerad press, och han erkänner att han själv hörde till denna skara. Veckans debattör, doktor Pia Hellertz, djupdyker i denna viktiga fråga.

Milstolpe med alternativ bokmässa

LEDAREDen alternativa bokmässan som nyligen arrangerades var den första i sitt slag, med inte bara en rad författare och kulturpersonligheter på plats, utan även flera alternativmedier. Tillsammans bildar vi en allt starkare front mot det offentliga maktmissbruket och förljugenheten.

Hur tänker de som säger Belarus?

KRÖNIKA

Den som är satt i skuld är inte fri!

KRÖNIKARolf Malm, som nyligen lämnade oss, var bland mycket annat krönikör på Nya Tider. Vi publicerar nu hans sista krönika postumt, och tackar för de tankar och insikter som Rolf har delat med oss över åren.

Gå till arkivet

Send this to a friend