Under rekordåret 2015 sökte 35 369 personer i kategorin ”ensamkommande” asyl i Sverige, en kraftig ökning från föregående års 7 049 personer. Av dessa var 92 procent av manligt kön och majoriteten med afghanskt medborgarskap.
Kategorin kallades i offentligheten ursprungligen ”ensamkommande flyktingbarn”, men då alltför många bilder av dessa personer nådde allmänheten kom ”barn” att ersättas av ”unga”, och i dag är den vanligaste beteckningen kort och gott ”ensamkommande”.
Åldersfrågan har för denna grupp blivit särskilt central, då de vanligen saknar både identitetshandlingar och faktiska asylskäl, vilket gör att det är mer attraktivt att uppge en ålder under 18 år och alltså istället bedömas som ett barn. Fördelar blir då bland annat att man utan asylskäl istället kan få uppehållstillstånd som ”alternativt skyddsbehövande”, vilket gör det lättare, och att de svenska myndigheterna för att kunna utvisa dessutom måste garantera ett ”ordnat mottagande i hemlandet”.
I till exempel Uppsala är de så många, att nästan var tredje man i åldern 15-17 år är ensamkommande. Totalt cirka 1 300 av 3 474 pojkar.
Migrationsverket uppger att tveksamhet i åldern bedöms finnas hos 70 procent av dem som vid asylansökan uppgav sig vara mellan 15 och 17 år gamla. I dag sker medicinska åldersbedömningar och, trots att de fortfarande är frivilliga och det finns en ordentlig säkerhetsmarginal, har 85 procent av de undersökta bedömts vara över 18 år gamla.
Samtidigt kommer en stor del, åtminstone runt hälften, av dessa afghaner i själva verket från Iran.
Kvinnorna träder fram
Efter att personer ur denna grupp började få avslag på sina asylansökningar bildades i september 2016 nätverket ”Vi står inte ut” (VSIU), med förgrundsfigur Kinna Skoglund, 55. Kravet är att ingen ur kategorin ska utvisas och att amnesti ska ges till de ”ensamkommande” som varit i Sverige i över ett år, vilket i dag omfattar de allra flesta. Nätverket säger sig bestå av runt 9 000 personer och för sedan augusti 2017 kampanj under namnet ”Låt de unga stanna”.
Många av aktivisterna talar fortfarande om de unga männen som ”barn”. Till dessa hör Kinna Skoglund själv, som i ett inslag i SVT:s Agenda den 28 januari i år, med händerna på tre afghanska mäns axlar, hävdar att politiker hanterar gruppen som ”redskap i ett spel”:
– Det känner jag så starkt, att det blir så orättvist mot de här barnen.
På samma sätt kunde kulturpersonerna Stina Wollter och Anna Stadling i ett klipp med julhälsningar från VSIU ge sitt stöd, med händerna fulla av mjukisdjur och orden:
– Vi står inte ut med att en trygg barndom inte får vara så självklar för alla barn som den borde vara, och vi står inte ut med att Sverige inte följer Barnkonventionen.
Ett fenomen som är lite speciellt för denna grupp asylsökande är att de äldre kvinnor som engagerat sig för dem inte sällan låter dem flytta in i det egna hemmet. Rädda barnen har startat projektet ”vänfamilj” för de ensamkommande som officiellt fyller 18 år och därmed inte kan bo kvar på HVB-hem med alla förmåner och dygnet runt-bemanning som det innebär. En av dessa är Barbro Hedlin, 65, som i organisationens marknadsföring för initiativet berättar att hon har bott ensam sedan 20 år, men förutom hund nu också har Morteza.
Christina Sjöholm, 69, kan också rekommendera upplägget:
– Rahmatullah hjälper mig med att bära tunga kassar och allting annat, och bara finns här och är glad. Det är en ”win win-situation”, helt klart.
”Jag måste ta honom i min säng”
I grupperna finns en särskild jargong, där inflyttade ensamkommande ofta beskrivs som ”lånesöner” eller ”extrasöner”. På sociala medier visar de gärna bilder tillsammans med dessa, något som av andra kvinnor ofta möts av kommentarer om hur ”fina de är tillsammans”.
På den asylaktivistiska sidan Blankspot.se publicerades i april 2017 ett inlägg från en kvinna, där hon beskrev sin egen ensamkommandes vedermödor:
”Det blir fler besök, han är placerad på migrationsverket boende, men får en natt då och då hemma hos mig. Nu funkar inte soffan längre, han får följa med till min säng. Jag textar en vän, hjälp – jag måste ta honom i min säng! Får svar: Det gör vi allihopa, ta det lugnt. Det är så, ge honom närhet, det är det du kan göra.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
