Skip to Content

Om alla som besöker Nya Tider denna månad stödde verksamheten med 10 kronor skulle vi kunna ge ut en dagstidning. Swisha till 123 037 97 35.
Jennie Karlberg, chef för Radio pE20, böjde sig för vänsterdrevet. Foto: Privat
OPINION: KATERINA JANOUCH

Förbjuden att tala om… kärlek

PappersupplaganNya Tider v. 09

Att drabbas av det nya Sverige och den allt trängre Åsiktskorridoren är i sanningens namn en otäck upplevelse. Jag borde vara luttrad, då jag redan tidigare har drabbats hårt, men det är svårt att förutspå hur mycket värre det kan bli. Själv blev jag utsatt för en veritabel hatattack och deplatformering, som det så fint heter, på självaste Alla hjärtans dag. Det berättar veckans debattör Katerina Janouch, som är ett exempel på hur makten försöker brännmärka dissidenter i dagens Sverige.

Publicerad: 26 februari, 2019, 08:52

  • Svenska

Läs även

Jag skulle bli intervjuad om relationer och hur man håller kärleken vid liv. Istället blev resultatet ett riktigt fult politiskt utspel, som för tankarna till censuren i DDR och undanstädandet av oliktänkandet, oavsett vad dessa kan tänka sig ha att säga. Som om det inte längre spelar roll vad man pratar om – nu är det visst viktigt att man inte ska få öppna munnen offentligt överhuvudtaget.

Det hela började oskyldigt och harmlöst, med ett trevligt mejl från en tjej på en liten radiokanal i Lerum (västra Sverige, bästkusten, för dig som inte har koll på geografin). Hon skrev så här:

Hej Katerina! Har länge tänkt att jag skulle kontakta dig för en intervju och nu äntligen får jag tummen ur. Tycker du är en inspirerande kvinna och en fantastisk författare. Skulle du vilja vara vår Alla Hjärtans-gäst på torsdag?
Telefonare på ca 5 minuter om kärlek och relationer. Kanske några vardagstips till lyssnarna. Jag kan banda i dag eller imorgon alternativt har jag en tid live kl 8.20 på torsdag. Allt gott.

Jag blev glad för detta mejl. Det var fullkomligt opolitiskt och påminde en smula om förr i tiden, när jag fick vara både författare och sexrådgivare utan att jag måste försvara mig, utan att jag ständigt beskrivs som något jag inte är och aldrig har varit (rasist). Så jag svarade lika trevligt och därefter gjorde vi den korta intervjun. Den spelades in i förväg, för att sändas på Alla hjärtans dags morgon.

Vad vi pratade om? Lite grann om mina barnböcker, som intervjuaren läst många gånger för sina barn. Och sedan förstås om det här med relationer. Om ensamhet och längtan. Och om hur man inte ska glömma bort att uppvakta den man älskar. Att det är lätt glömt i vardagen, men att vi alla behöver bli sedda och uppskattade. För när vi inte blir det finns det en risk att vi söker den bekräftelsen utanför förhållandet. Det är tråkigt att bli tagen för givet, att bli ett slags inventarie.

Jag berättade om kvinnan som köpt ett fint raffset och lade sig i soffan därhemma för att vänta in sin make och ge honom sig själv som en het överraskning. Men när maken steg in i rummet och såg sin kvinna ligga där klädd i de svarta spetsarna, var hans enda reaktion: ”Du, det där ser lite kallt ut…”

Det är ett praktexempel på hur man får kärleken att bokstavligen frysa ihjäl. Vi småpratade lite om att det är fint att kärleken får en helt egen dag en gång på året, men att alla årets dagar bör vara sådana att man visar sin partner uppskattning. Det kan vara ett litet varmt ord, en blick, en oansenlig blomma, att man visar att man verkligen bryr sig. Och att vi är ganska dåliga på att ta hand om varandra.

Mina egna föräldrar firade 56-årig bröllopsdag på Alla hjärtans dag. De gifte sig i Prag den 14 februari 1963. Själv blev jag bjuden på lunch av min exman på Alla hjärtans dag. Nog för att vi snart firar fem år som skilda, men det är en trevlig gest för att visa att man uppskattar det äktenskap som varit. Det är aldrig fel att ge lite kärlek! Även om man har skilt sig så kan man visa varandra uppskattning.

Ja, så gick samtalet. Ett lättsamt, varmt, mänskligt samtal med lite skratt och mycket igenkänning. Sedan var intervjun klar och jag bad om att få länken när samtalet sändes. Du kan aldrig ana vad som hände sedan.

Natten till Alla hjärtans dag får jag ett meddelande på Facebook och en skärmdump där den lilla radiokanalen skriver att de väljer att inte sända intervjun om kärlek med mig. Detta på grund av att kanalen är opolitisk och att människor reagerat negativt på att man valt att intervjua mig.

Jag fick en klump i magen förstås. Herregud, tar det aldrig slut? Hur sjukt kan Sverige bli?

Min nästa reaktion blev trötthet, och sorg. Sorg över hur lågt i tak det är, sorg över att jag reduceras till en förljugen bild av hatarna.

Och sedan reflektionen att i och med att man lyssnar på några individer så tar ju kanalen tydlig politisk ställning. Dessutom så visar man en otrolig ängslighet.

Vad menar dessa människor som ”reagerat” skulle ha hänt om jag fick berätta om hur man uppvaktar varandra på Alla hjärtans dag? Eller menar dessa att mina systemkritiska åsikter innebär att jag diskvalificerat mig från att prata om relationer och sex?

Att jag borde bli fråntagen allt, precis som man arbetade i de gamla diktaturerna, där dissidenter fråntogs arbete och möjligheter att försörja sig och kastades in i ett brutalt utanförskap? Trots att man inte begått något brott, utan bara har tyckt något som vänstern inte sympatiserar med, ska man alltså brännas på det digitala bålet?

Och mer: Som om allt det jag kan och är bra på, har per automatik försvunnit, enkom för att jag kämpar för ett tryggt, funktionellt och rättvist samhälle och säger högt vad jag tycker och tänker om Sveriges politiska urspårning (dock inte i detta sammanhang)?

De som stod för hatet var som vanligt medlemmar i åsiktsnätverk som #jag­ärhär och i den politiska organisationen #röstamermänskligt, det kunde jag se när jag klickade på profilbilderna på dem som kal­lar sig ”antirasister”.

Det är dessa som främst polariserat debatten, som skapat misstänksamhet, som bidragit till att människor förföljs och blir avstängda från sociala medier då de samordnar sina aktioner. Jag gissar att detta var ytterligare en av dem, då de goda riddarna svurit sig samman för att brännmärka en oliktänkande.

Den mest högljudde av dem poserar på Facebook omgiven av män från Afghanistan, och han har förstås inga argument om varför man inte ska få kritisera en ansvarslös migrationspolitik. Men mina politiska åsikter gjorde tydligen hans känslor så pass illa att han såg sig tvungen att gå till attack mot den lilla radiokanalen och kräva att de inte skulle låta mig prata om – kärlek…

Tydligen har vi kommit så långt 2019 att det är vänsterextrema aktivister som har bestämmanderätt om vem som ska få höras i medierna, och vem som ska stängas ute.

Den som hävdar att Åsiktskorridoren har monterats ned bör tänka igen. Jag får en känsla att den byggs allt tjockare, av en vänster som med näbbar och klor försvarar de bastioner de nu ser riskerar att falla.

Katerina Janouch

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Dacke

    Instämmer till fullo! De senaste tio åren har varit förödande för vår åsikt/yttrandefrihet och sedan Bonnier köpt Mittmedia har de monopol om vad som skall skrivas, eller sägas (SVT). .

  • busquador

    Den 20:de mars är vi alla lyckliga! Det har FN bestämt!
    Som taget ur Orwells 1984.

    • Knutkalas

      jag tror de är om möjligt värre än 1984

  • Knutkalas

    allt har blivit så jävla sjukt i detta land om någon skrivit något eller för den delen säger något så skall det först kollas vem som gjort är man inte 100% PK ELLER HAR RÄTT värdegrund så döms man ut, vad som skrivs spelar ingen roll bara vem som skrivit det eller sagt det

Ärans och hjältarnas språk

OPINION: JULIA CAESARAllt färre behärskar sitt eget modersmål i tal och skrift. Inte minst på universiteten slår man larm om att studenter – varav en del själva ska bli lärare – inte klarar av att uttrycka sig på ett begripligt sätt. Julia Caesar, som haft förmånen att gå i den svenska folkskolan, realskolan och gymnasiet på 1950-60-talen medan de ännu var bra, menar att språket inte bara är viktigt för kommunikationen, utan också för nationens överlevnad.

Raseri i SVT när näringslivstopp säger som det är

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETLeif Östling, Scanias tidigare vd, gjorde några träffande observationer om Sverige i en intervju med SwebbTV, vilket fick SVT att gå i taket och börja yra om ”vit makt”. Det är tydligt att ju fler som vågar påtala det mångkulturella misslyckandet, desto mer urskillningslöst slår makthavarna ifrån sig.

Vems är landet du bor i?

DEBATTKriminella invandrargäng har tagit kontrollen i många förorter i Sverige och polisen står handfallen. Veckans debattör, rektor emeritus Henrik Paetau, menar att det nu behövs krafttag för att återställa ordningen i det svenska samhället.

Plastskatt – ett slag i luften

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETSnart kommer en vanlig bärkasse att kosta uppåt sju kronor. Räddar det miljön? Knappast. Det enda som händer är väl att det blir jobbigt för sopåkarna när soporna ligger i papperspåsar i stället. Det handlar återigen om symbolpolitik och att krama ut ännu mer skatt, i detta fall beräknat 2,1 miljarder kronor per år, till det havererade samhällsexperimentet.

Att tala folket tillrätta

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGDet så kal­la­de demokratiprojektet #Sverigepratar är ett elitens projekt för att tala om för landets medborgare vad de ska tycka och hur de ska rösta i kommande val, då eliten blivit rädd för att alltför många kan komma att rösta ”fel”. Det är inte ett möte mellan företrädare för olika politiska åsikter utan ett möte mellan vanmakt och makt, initierat av makten och på maktens villkor.

Up the RA!

KRÖNIKAJa, det här var väl en märklig rubrik att finna i en tidning? Och vad betyder det egentligen? ”Up the RA” är typiskt iriskt fonetiskt (ap'terah) och inget mindre än ett krigsrop, ett slagord som i flera decennier har ekat längs med militanta likaledes folkliga marscher i Nordirland, och i detta virrvarr av bokstäver finner vi initialerna till Republican Army (Republikanska Armén).

”Det är våldet, idiot!”

KRÖNIKAMångkulturen i Sverige går in på sitt fyrtiofemte år, sedan detta lanserades på 1960-talet i bland annat debattartiklar i DN. Landet befinner sig i ett slags undantagstillstånd; de jure sedan nationen avskaffades formellt med ”EU-inträdet” 1995; de facto sedan störtfloden av objudna gäster 2015 – allra senast.

Åsiktskorridoren vänder blad

OPINION: JAN TULLBERGDet är något löjligt med att diskutera åsiktskorridoren när alla debattörer är innanför och de riktiga dissidenterna är uteslutna. Vi har både legal censur i Sverige, hets mot folkgrupp, och inofficiell censur, men för att bevara harmonin i åsiktskorridoren blundar de som ser det. För de blinda är dagens censur lika osynlig som den kommunistiska censuren var för gårdagens kommunister.

Gå till arkivet

Send this to a friend