Kontanternas död – bankernas dröm?

Den pågående statliga utredningen om Riksbankens roll har lämnat ett delbetänkande om kontanternas roll i framtiden, ”Tryggad tillgång till kontanter” SOU 2018:42.

I utredningens uppdrag skrivs följande: ”Även om sedlar och mynt utgivna av Riksbanken utgör s.k. lagliga betalningsmedel, är vare sig banker eller företag enligt gällande rätt skyldiga att handha eller acceptera kontanter som betalningsmedel”.

Vi har alltså en lagstiftning som å ena sidan anger kontanter som ett lagligt betalningsmedel, men å andra sidan gör det möjligt att kringgå denna självklarhet med ett ensidigt ”avtal”. Detta är en av de riktigt stora frågorna som utredningen tyvärr väljer att ducka för och därigenom avstår från att lösa problemet.

Betalning med kontanter minskar, och det går fort. Olika aktörer hävdar olika orsaker till detta, men det finns några faktorer som är viktigare än andra. Människor väljer allt mer att betala med till exempel kort och Swish.

Handeln slutar ta emot kontanter som betalning därför att det kostar för mycket att hantera dem. Därför pressas fler och fler att betala med kort. Bankerna driver på utvecklingen både genom att göra hanteringen av kontanter krånglig och dyr för handlare och genom att göra kontanthanteringen besvärlig för konsumenterna. Att öka svårigheten att få tag på kontanter är en del i denna påtryckningskampanj.

Men vad är det egentligen som ligger bakom kontantdöden i Sverige, ett unikt projekt som saknar motstycke i världen? Är det konsumenterna som inte vill ha kontanter? Är det staten som vill avveckla kontanterna? Är det bankerna som styr användningen av kontanter och elektroniska betalningsmedel, för att tjäna mer pengar på betalningar?

Mycket talar för det senare scenariot, då banker kan ta en viss procentsats i avgift för varenda transaktion som görs.