Jag får ofta frågor om hur det kan komma sig att det fortfarande är relativt få som förstår att vårt samhälle är illa ute. Hur det kommer sig att människor likt blinda höns fortsätter att rösta på destruktiva partier som skapar en allt mer dysfunktionell situation i Sverige. Jag vet sällan vad jag ska svara, för jag förundras också över aningslösheten, naiviteten och förnekelsen – ja, den dumhet som många uppvisar.
Det är lätt att tro att man själv är vaccinerad mot detta efter att man har vaknat upp. Men till min förvåning blev jag nyligen varse om att den där blinda tilliten och tilltron till skadliga auktoriteter även grasserat i min egen familj. Insikten var inte direkt behaglig, men gav ändå en större förståelse för det mänskliga psykets outgrundlighet.
Häromdagen samtalade jag med min gamla mamma och som så många gånger kom vi in på ämnet politik och ”det svenska tillståndet”. Mina föräldrar, som kom till Sverige i mitten av 1970-talet från det dåvarande Tjeckoslovakien, frapperas av hur ansvarslösa dagens svenska politiker är och de är förfärade över hur det en gång välfungerande samhälle de kom till i allt snabbare takt monteras ned.
Jag brukar berätta för dem om vad som sker där ute. De går själva inte ut längre – tack och lov ska jag kanske tillägga – eftersom det i deras en gång väldigt lugna bostadsområde numera begås både mord, rån, våldtäkter, stölder och annat som jag under min uppväxt knappt kunde stava till. Mina föräldrar frågar varför folk röstar på de politiker som vanstyr landet och med anledning av det kom vi att tala om människors oförmåga att ta till sig fakta. Att människan är en trög varelse som har svårt att ändra åsikt och att agera på ett sätt som kan leda till en konkret förändring.
Pappa berättade då om min farfars politiska depression som han drabbades av i början av 1950-talet, då den så kallade Slanskyprocessen med offentliga avrättningar av ”opålitliga” element ur kommunistpartiet pågick. Farfar, som själv hade trott på kommunismen, kunde inte ta till sig att de människor han hade betraktat som goda var kapabla till sådana fruktansvärda övergrepp. Det gick långsamt upp för honom att kommunismen kanske inte var någon promenad i parken…
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
